Ytterligare en sak jag förvånas över (jag borde väl sluta förvånas någon gång, och bara inse fakta, men det är svårt ;-), det är alla män som uppenbarligen är gifta för att slippa laga mat och städa. Visst, det skulle väl kunna vara skönt att slippa, och man kanske till och med skulle kunna få sex någon gång ibland, med lite tur - men, nej, inte är det något för mig.

Måhända är jag en romantiker, men jag tänker på äktenskapet (eller på vilken variant av seriösa förhållanden som helst) som att man faktiskt älskar varandra. Att man respekterar varandra, bryr sig om varandra. Att man vill att ens älskade ska må bra - att det faktiskt är något av det viktigaste i ens liv!

Men så verkar det finnas väldigt många som inte alls tänker. De kommer hem från jobbet och sätter sig vid TV:n och skäller ut frugan för att inte maten är klar, och för att det inte är städat hemma. Och detta oavsett om frun också jobbar heltid, eller om hon sköter om ett gäng småbarn hemma. Sen när de ätit, sätter mannen sig vid TV:n igen, utan att lyfta ett finger för att göra något i köket. Tvätt - glöm det! Han vet på sin höjd var tvättmaskinen står, men inte hur den fungerar. Byta blöjor, nej, det är äckligt, och om barnen behöver skötas eller tröstas på natten, får väl för fan frugan göra det, för själva ska de ju jobba! Likaså får väl hon sköta all inhandling av mat och kläder, för det kan ju inte han veta något om.

Hur står kvinnorna i dessa förhållanden ut?

Jag vet, att i tidigare generationer (jag behöver bara titta på mina egna föräldrar) så är det sådär det i stort sett har fungerat. Men nuförtiden? De som är mellan 20 och 50 år, kanske? 

Det jag undrar, det är om de män som uppträder såhär (och, i den mån de finns, motsvarande kvinnor) någonsin varit riktigt kära. Om de någonsin haft känslan av att det kan finnas en annan än de själva som är viktig. Till och med viktigare än de själva.

Men vad vet jag - alla kanske inte ens kan känna så. Det kanske saknas en del substanser i deras kroppar, eller också är de uppväxta/uppfostrade på ett sätt som gör att det för dem är totalt ovidkommande hur partnern mår.

Ja, inte vet jag. Men jag vet att jag inte skulle vilja ha ett sånt liv i alla fall! Jag vill älska, och jag vill vara älskad. Vill respektera, och vara respekterad. Vill vara tillsammans med en jämlike - inte med en hushållerska!