Skrivet:  17 november kl. 10:28

När ett par skiljer sig/separerar, är det inte helt ovanligt att deras versioner av hur det hela gått till skiljer sig en aning, kanske ni har märkt?

 

Jag tänker denna gång på att personen A i ett förhållande ofta anser sig länge ha försökt få sin partner, B, att inse att allt inte funkat som det borde. B har dock bara svarat att det inte finns några problem. Efter tillräckligt många försök, tröttnar A, och ger upp.

 

Åren går. A känner sig ledsen och ignorerad, medan B fortfarande tycker allt är okej.

 

Till slut kommer A fram till det tunga beslutet att en skilsmässa är den enda lösningen. Och se vaknar B till, och klämmer fram med: "Men jag hade ingen aning!", "Nu ska allt bli så bra!", "Jag ska bättra mig!".

 

Men, se - det är för sent! För A har redan tröttnat, har redan gått igenom hela processen - i åratal oftast - och säger som det är: "Nej, jag orkar inte! Det kommer aldrig att gå! Jag vill inte försöka!".

 

Då går B till sin närmaste kompis och säger: "Jag fattar ingenting! Plötsligt, från ingenstans, vill A skiljas - utan att ens vilja försöka att lappa ihop allting!". Och det låter ju inte så roligt när man hör det.

 

Men om man i stället hör A:s version, så låter det ju ungefär som: "Jag har pratat och pratat, försökt och försökt, tjatat och tjatat, men B har bara vägrat lyssna! Jag har gråtit, jag har föreslagit familjeterapi, hotat med skilsmässa - men B har bara svarat att det inte finns några problem!".

 

Intressant detta... Antingen har B helt enkelt inte varit mer intresserad av A än att B med berått mod bara skitit i att A försökt ta upp problemen, eller också (oftare kanske) hävdar B att han/hon helt enkelt inte förstått att A ansett att det fanns problem.

 

Okej, om B inte förstått. Det kan ju så vara. Men då är ju det själva problemet! Paret fungerar så dåligt ihop, att B inte ens har förstått att A mått skit i åratal! Detta är ju problem nog i sig, ett stort och allvarligt problem!

 

Men B inser inte ens nu, att detta är ett problem! Att B känner sin partner så dåligt, har intresserat sig så lite för sin partner, att B inte förstått bättre! Och B hävdar ändå att han/hon älskar A.

 

Jaha. "Älskar". Jaså.

 

Hur kan man bli så blind?

 
Kategori:  Relationer |  Permalink  |  Kommentarer [2]
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/granit_berg/entry/blindhet_i_f%C3%B6rh%C3%A5llandet
Kommentarer:

Varför tycker jag att 'A' är kvinna och 'B' mannen;)?

Skrivet av heaven den 22 november, 2006 kl. 16:58 #

Jaa, du - beats me! * förbryllad * :-)

Skrivet av Granit den 22 november, 2006 kl. 19:18 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten