Skrivet:  13 november kl. 18:06

Jag läste en sak i en blogg idag, en sak som fick mig att tänka på det som detta inlägg handlar om. Att det är så vanligt med folk - kanske mest män - som påstår att de älskar sin partner, men som inte alls beter sig som om de gör det!

 

Jag älskar dig - men jag struntar i dina åsikter!

Jag älskar dig - men jag struntar i dina tankar!

Jag älskar dig - men jag struntar i om du är lycklig eller olycklig!

Jag älskar dig - men jag struntar i om du har det skönt i sängen!

Jag älskar dig - men jag gör hur jag vill, oavsett vad du tycker!

Jag älskar dig - men jag skyller allt som inte är bra, på dig!

Jag älskar dig - men jag kallar dig vid alla möjliga fula namn!

Jag älskar dig - men jag gör allt jag kan för att få dig att inse att du inte är vatten värd!

Jag älskar dig - men utan mig är du bara skit!

Jag älskar dig - men jag känner att jag måste slå dig då och då!

 

Visst är det märkligt? Vet de alls vad "älska" är?
 
Kategori:  Relationer |  Permalink  |  Kommentarer [4]
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/granit_berg/entry/s%C3%A4ga_en_sak_visa_en
Kommentarer:

oj..kände igen en del där..:-) Tack för dina ord i min blogg..ska lägga till din bland mina favoriter och läsa när jag får tid. kram

Skrivet av troija den 13 november, 2006 kl. 19:56 #

Det du beskriver här är män(niskor)som är så "små" att de behöver ha någon att trampa på för att hålla sig över ytan själva. De behöver ha nån att projicera sitt självförakt på. Det GÅR inte att ha en vettig relation med en sådan person....det är bara att dra, fort som faan. Den personen behöver ingen partner, den behöver en psykolog/teraputt.

Skrivet av zoowie den 17 november, 2006 kl. 10:29 #

Ja, jag kan nog hålla med dig där, zoowie. Men "de" håller nog inte med...

Skrivet av Granit den 17 november, 2006 kl. 10:34 #

Hehe...nej det är klart de inte gör. De styrs av rädslor.

Skrivet av zoowie den 17 november, 2006 kl. 14:07 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten