Nu är det dags att flytta från den här bloggen till en som huserar bara hos mej själv!

Vet inte om jag lyckas flytta med mej det som finns här, men en länk ska väl kunna ordnas.

Min nya blog är förfärligt enkel, men lite finesser kanske kommer bara jag lär mej!

Du är iaf välkommen till http://eva.adastra.org i fortsättningen.
Och inte nog med det, jag har kluddat runt och försökt få till en bättre blog än vad one.com kan erbjuda, och idag (14/6) blev det en på Blogspot också.
Vet nog inte riktigt vad jag vill, men den här får ligga kvar ett tag till;)

Kram mormor Eva

Kära läsare!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag varit så dålig på att uppdatera den här bloggen, men tiden har bara inte räckt till.

Det är så mycket som ska göras den här årstiden, så prioriteringen har utfallit dåligt för bloggens räkning.
Men för er som undrat hur det gått för Emmy ska jag försöka sammanfatta.

Just nu mår hon kanonbra. Hoppas och skuttar precis som vanligt. Mamma har fått lära sig att ge sprutan en gång om dagen med blodförtunnande, och även mormor. Jag har haft hand om tjejerna hela pingsten medan mor och far tog en välförtjänt kortsemester på Östersjön! Och det gick jättebra att sticka. Trodde det skulle vara svårt just för att det var den här älskade ungen, men hon samarbetar kanonbra och vi utgjorde ett gott team faktiskt!

Ögat som gick i kors har rättat till sig och den som ser henne kan aldrig ana hur det var förut!
Hon kommer bra ikapp i skolan och har hållit sig frisk, förutom en incident när hon gått i skolan en vecka. Då blev hon jätteförkyld, hostade och snorade och kräktes. Naturligtvis tar man inget för givet efter en sån här grej, så det blev att åka in till Astrid Lindgren igen. Den här gången var hon pigg som en mört redan samma kväll, men för alla prover och sånt, blev det ändå två nätter till på sjukhus.
Men ungen var olidligt pigg. En kur antibiotika till blev det, för hon hade fått en elak bakterie (Hemofilus) som vanliga ungar får som influensa, men eftersom Emmy inte hade så mycket immunförsvar, slog det till hårt på henne! Men hon repar sig med rekordfart.

Det enda som saknas nu är lite mera hull på kroppen, men hon är ju 'spindelbenstypen' och äter och dricker som hon ska, så det är nog ingen fara.

Nu i Pingst har hon och hennes lillasyster som sagt varit hos oss, och vi har haft ett par härliga sommardagar med många roliga inslag!

Bl a fick vi låna grannens stora studsmatta och DET var ju hur kul som helst.

'Titta jag flyger!'

 'Jag svävar'

Tack kära dotter för att jag får låna dessa ljuvliga ungar med jämna mellanrum!
Jag njuter i kvadrat, även om jag har svårt att sova ihop med en liten sprattlande sex-åring, och att jag inte längre orkar bära tillbaka en lång slingrig åtta-åring till sängen (jag får leda henne), men detta har varit en härlig helg!

Jag hoppad om hade mysigt också men dom verkade ju nöjda!

Hälsningar från mormor

Så fick då Emmy komma hem i lördags.

Officiellt på permis, alltså fortfarande inskriven på Astrid Lindgrens barnsjukhus, men i fortsättningen som dagpatient var det tänkt!

Två ggr per dag skulle hon in dit för insprutning av diverse medikamenter. I helgen gick det ju skapligt, men när vanlig arbetsvecka började för pappa och skolan för lillasyster, då blev det stressigt och struligt.
Taxi på måndag (dyrt förstås, men dom får väl pengarna tillbaka) och sen möten med diverse doktorer och massor med väntan, blev lite väl mycket, så efter hemresan till kvällen, mådde lilla fröken riktigt dåligt!

Idag tisdag var mormor chaufför, i ottan (för er som känner mej, vet ni vad jag gillar morgnar) och värsta morgonrusningen. Resulterade i att Emmy mådde illa och kräktes idag också.
Hon har en blixtrande huvudvärk mellan varven, allt som svit efter ryggmärgsprovet dom tog i torsdags. Det hör tydligen till att man har ont, rejält ont, både i rygg och huvud, men där hade nog informationen inte riktigt nått fram till oss alla!
Man blir så klart orolig när en liten tjej har en sån hemsk huvudvärk! Alvedon hjälper, men det tar tid, och att då sitta i bilen blir självklart alldeles för mycket!

Därför blev Emmy kvar nu i natt. Då slipper dom en vända in ikväll och en i morgonbitti, och dom fick också träffa en doktor idag, som kunde ge lite mer information och stöd! Mest en lösning för att få det lite lugnare för hela familjen! Hon är kanonpigg och glad och matfrisk när huvudvärken släpper.

Emmy var riktigt förnöjd faktiskt och såg nog fram emot ett antal timmar i sängen med TV och video (hon är TV-freak den ungen), men doktorns order var faktiskt att vara uppe och få fart på ryggmärgsvätskan, som ju fått sej en rejäl störning!
Hon skulle gärna vara ute också, frisk luft är ju inte farligt, och idag har vi haft ett strålande vårväder igen!

Själv har jag haft två helvetesnätter, med dåligt med sömn och många svarta (otillåtna) tankar. När mörkret kommer, smyger dom där tankarna sig på en och fantasin spelar sjuka spratt. Jag kraschade riktigt inatt och bara grinade ut all min egen oro och ångest. Sen sov jag en timme i taget kanske och var mer död än levande kl 06.00 när klockan ringde;)

Men nu känns det bättre, känns lugnt och tryggt att Emmy får ta det lugnt, slipper stressa för att komma in till sjh två ggr per dag.
För att inte tala om hela familjen, som verkligen haft och har det jobbigt. Lillasyster har ju kommit i skymundan av allt detta, och hennes egna funderingar och kanske oro, kom nog fram igår kväll när hon hade ont, var lessen och jättetrött!

Hon behöver ju också ses och bekräftas, även om vi verkligen försöker allihop, så kanske det snurrar en hel del tankar där också, som hon inte kan omsätta i ord!

Jag hoppas vi snart ser slutet på detta, för det sliter verkligen!

Sjukhuset ska iallafall ha massor av rosor för ett fantastiskt bemötande och omhändertagande. Dom tvekar inte en sekund att verkligen ta reda på allt som går att ta reda på, för att hjälpa det sjuka barnet. Personalen är helt underbar!!!!

En mycket positiv upplevelse, för en gammal mormor som har sina egna 'sjukhusminnen' via kamrater, från 50-talet. Då föräldrarna inte fick vara med, utan ungarna stängdes in under övervakning av stränga, hemska systrar av den 'gamla sorten'. Inget pjåsk med ungarna då inte! Tur jag klarade mej, har hållit mej långt från sjukhus under mitt liv.....tvi, tvi, tvi.....

Nu tar vi en dag i sänder, och hoppas att fortsatt medicinering kan skötas hemma och bara en gång per dygn, då kommer allt att landa lite bättre, och livet börjar kanske bli som vanligt igen!

Diagnosen är säkerställd, komplikation efter öroninflammation. Heter något fint på Latin som jag inte snappat ännu, men inte helt ovanligt tydligen, just i samband med öroninflammation!

Ikväll blir det tidig kväll............är bara sååååååååååå trött!

/Mormor

Det blev en annorlunda påskhelg och påsklov i år.

Emmy hamnade på sjukhus på påskafton efter att ha kräkts i flera dagar. Innan dess hade hon fått diagnos på en öroninflammation också, men klarade det utan antibiotika på läkarens inrådan.

Efter 4 nätter med dropp, intensiv antibiotikabehandling, massor med avancerade undersökningar, vet vi nu med nästan 100% säkerhet att öroninflammationen dessutom orsakade en komplikation med någon form av angrepp på nerverna i muskulaturen som styr ögats rörelser, främst i sidled.

Helt plötsligt kunde hon inte styra upp höger öga. Och då hade kräkningarna slutat och hon började må bra igen.
Det blev lite av en gåta för doktorerna, men jag måste säga att jag är imponerad av Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Vilka resurser, vilken personal och vilken noggrannhet! Man lämnar inga frågetecken efter sig!

Även jag har varit därinne nästan varje dag eller tagit hand om Milla eller transporter fram och tillbaka.
Sara o Thomas har turats om med att sova på sjukhuset, och båda har varit där hela dagarna.

Milla har varit med de senaste dagarna, och båda ungarna har verkligen blivit väl omhändertagna av sjukhuset. Främst Emmy är överöst med presenter av alla de slag. Hon har varit en fantastiskt duktig liten provkanin de här dagarna.

Idag får hon komma hem, på permis, och blir dagpatient minst en vecka till, kanske mer. Hon ska ha medicin två gånger om dagen, intravenöst, men hon är pigg och glad nu, äter friskt och börjar få igen dom kilon hon tappat den här veckan.

Ja det har varit ett drama för hela familjen, med massor av oro och väntan, väntan, väntan....
Men nu känner vi oss nog vid ganska gott mod, och ser fram emot att få hem Emmy igen, till sin mamma, pappa och lillasyster, som verkligen längtat efter att ha syrran att leka med igen!

/Mormor

Nu har vi haft vår hela vintern, och när det äntligen blir vårdagjämning, ja då har vi vinter.
Världen är bak och fram, vilket hela mänskligheten redan konstaterat!
Så varför ska jag upprepa alla kloka ord.
Jag kan hålla mej till nonsenssnacket

Vårdagsjämnings-Vinter.....sett ut Stockholmskt perspektiv förstås!
Visst var det väl vackert med all denna snö som vräkte ner igår, och visst gnistrade det grannt i månskenet inatt, men så jäkla onödigt!
Jag som satt ut både påskliljor, pärlhyacinter, krokus och penséer! Visserligen i krukor o byttor, men ändå....

Ja man kan köpa krukodlade pärlhyacinter o krokusar, en bra sak för glömskor som missar att förnya lökbeståndet på hösten!

Min senaste blomsternojja är faktiskt Julrosor.

Helt plötsligt är dom inte alls lika svåra att få tag i, t o m ICA lär ha dom på vissa platser.
Själv hittade jag hos Blomsterlandet, som numera ersatt vår gamla privata handelsträdgårdsmästare i närheten. Men Blomsterlandet är OK!
Jämfört med Plantagen är det ett guldställe! Fy för Plantagen! Sämre växter får man leta efter!

Ser fram emot Trädgårdsmässan i början av April, då finns den stora Julrosodlaren där och jag ska försöka ha en välfylld plånbok;)

Inatt var det rejält kallt så dom frös nog väldigt i sina små krukor, men idag tinar dom upp och ska få plats i stora rejäla krukor!
Tills tjälen gått ur marken!

Här är litet som vanligt, ganska trist ibland och lite kuligare andra dagar.
Just nu är det deppigare eftersom 'mina flickor' är sjuka. Emmy både öroninflammation och magsjuka och
Sara lider av sin magkatarr och är orolig för det!

Totalt mår vi båda faktiskt ganska uselt mentalt fortfarande, efter det som hände med Lena i julas,
så det är ju inte svårt att förstå hur hennes familj mår!

Ovanpå allt tragiskt som hänt, bestämde jag mej för att sluta röka! Fimpa för gott!
Från en dag till en annan.
Men ingen berättade om alla nikotinpreparats biverkningar (på min stackars mage),
inte heller om den depression man faktiskt kan få (visste nog långt därinne, men trodde inte jag skulle drabbas).

Så just nu är jag rätt långt nere i gropen. Röksugen, ett samvete som säger åt mej att inte röka, mår illa av sugtabletterna som jag ändå tar,
deppad och grinar för allt som inte är direkt skrattretande..............och tycker det mesta är......Ja just det, s-k-i-t!
Visst, omgivningen peppar mej......och jag märker ju själv fördelarna, inget snack om saken, men att mitt eget psyke ska ta stryk, gillar jag INTE!

Hittade just Allen Carrs bok 'Äntligen icke-rökare!' som jag köpte för flera år sedan, och han skriver ju så klokt att det bara inte går att sätta emot något!
Men man kan ju inte ha boken framför näsan hela dagarna....*S*

Färdigpladdrat för idag!
Vårdagjämning var det ja......Hurra för våren!!!!!

Och Glad Påsk allihop!

//Mormor

Grattis på födelsedagen älskade dotter!
Idag är det den 28 februari, så du ska väl ha ett stort grattis idag också!
Och på namnsdagen!

Grattis alla som heter Maria och läser detta! (inte många säkert)

Milla heter ju också Maria, det ska också firas, men vi ses till kvällen eller när det nu blir!

Här får du en tårta!!!



Kram från mamma igen

Så är jag också tillbaka igen.

Ni som eventuellt saknat mej, torde veta anledningen till det långa uppehållet, och avsaknaden av lusten att blogga!
Min bästa väninnna genom alla år, Gun och hennes man, förlorade sin dotter juldagen 2007, och denna tragiska händelse har på alla sätt påverkat, inte bara hennes familjs liv, utan också vännernas, dvs mitt, min dotters och många andras. Ingenting blir sig likt efter detta!

Vi har ännu en gång fått en smärtsam påminnelse om hur skört och bräckligt livet är, och hur viktigt det är att vi bryr oss om varandra, visar vår uppskattning, vår kärlek och omsorg.

Utan att gå in på detaljer, vill jag dra ett symboliskt bloggstreck här! Och försöka gå vidare!

Idag
är det onsdag 27 februari, och vid den här tiden för exakt 35 år sedan, var det en liten krabat som gjorde sig påmind genom att sparka och bråka och vilja ut i detta livet! Hon gjorde också entré tidigt på morgonen på Sabbatsbergs BB!

Så här såg hon ut några dagar gammal, den vackraste unge jag någonsin skådat, förstås! (Till höger ett par månader!)

Född den 28 februari 1973 på Mariadagen, så självklart fick hon tillnamnet Maria också!
Dessutom fick hon namnet på den dag då hennes mor har födelsedag, så Sara Maria var givet!

I morgon fyller den här lilla goa bebisen 35 år och det är helt ofattbart hur fort åren gått.
Hon är själv mamma till två ljuvliga flickor, snart 9 och 7 år gamla! Och mor upp i dagen! Nåja, pappa också.....det erkänner jag gärna!

GRATTIS älskade dotter!
Jag vet att du inte gillar att bli fotograferad, men den här sommarbilden tycker jag blev fin! Du kan vara nöjd med den!

Jag har ju retat dej ett tag.......sagt att du är 'halvvägs till 70', men jag fick ju höra samma sak när jag fyllde 35!!
Vi vet ju vem som skrev det.....*S*

Jag önskar dej en underbar födelsedag, ett prima kalas på lördag med många gäster och roliga presenter!

Jag älskar dej!!!

från din gamla mamma

Sagor med lyckligt slut är bra sagor, och jag är säker på att även denna saga får ett sådant!

Idag var jag tvungen lämna tillbaka Lakrits till katthemmet, eftersom Magda återigen kissar blod, precis som hon gjorde förra hösten när en okänd katt tog sig in i huset och stressade upp henne så att hon både fick UVI, urinsten och blod i urinen.
Den här gången såg jag symptomen snabbare eftersom hon är inne mer, och i skrivande stund är hon hos veterinären för att dom ska försöka få ur henne ett urinprov. Det är ett otroligt bök att få till det på hemmaplan!

Min lilla Magda är tydligen en känslig själ, och i valet mellan henne och Lakrits kom hon först!
Lakrits är en ljuvlig katt, social, frimodig, kelig, vacker, läcker på alla sätt............men gammelkattan tål inte så mycket fägring ikring sig tydligen!

Det blev en förmiddag fylld av vånda och beslutsångest, men som min kloka dotter sa, lita på magkänslan!
Och det gjorde jag.

Jag vet ju att Lakrits kommer till ett nytt gott hem, och dom som får henne är bara att lyckönska!

En ljuvlig katt är det, men nu återgår vi till den gamla vanliga vardagen, med en stillsam, något överviktig....förlåt, underlång, katt i vårt hus!
Hon är iaf 10 år och med ålderns rätt blev det hon som bestämde, som vanligt!

Jag skulle aldrig vilja ha en komplicerad sjukhistoria hos Magda på mitt samvete, om jag kan göra något åt et!

//Lite deppad mormor

Hej mina vänner som besöker den här lilla Bloggen!

Här kommer en snabb uppdatering om läget på kattfronten!
Det är nu snart 4 veckor sedan Lakrits kom hit och Magda har nog accepterat att det lilla svarta trollet faktiskt ska vara kvar här.
Visst morrar och fräser hon ibland, men kors i taket.....dom har lekt med varandra!

Dvs jagat runt genom huset i full fart, precis det jag ville skulle hända, så att knubbiga Magda skulle få lite motion! Och det går ju!
Lakrits snodde ju alla Magdas favoritplatser i huset, så det är klart hon blev sur!

Nu börjar det bli balans, Magda sov inatt på sin egen plats, mellan våra kuddar, och Lakrits låg nånstans nere vid mina fötter!
Lakrits har sina egna favoriter. I en av trådkorgarna i badrummet t ex. Där det är REN tvätt!

Det här fotot har Milla 6 år tagit när Lakrits dragit sig tillbaka lite från all kärlek flickorna delar med sig av! *S*

Bästa leksaken är en liten mjuk gummiboll som ser ut som en minifotboll. Den springer hon runt med i munnen och släpper ner vid mina fötter för att jag ska kasta åt henne.
Gör jag inte det 'dribblar' hon själv och kör i full fart genom vardagsrum och kök! Det ska finnas tre stycken likadana bollar till, men dom är försvunna in i dunklet under möbler bland övriga 'husdjur', dammråttorna!

En annan favorit är en laserpekare med en ilsket röd ljuspunkt som vi för fram och tillbaka över golvet, och hon far fram som en galning. Bekvämt sätt att motionera en katt, men man måste vara försiktig så man inte lyser katten (eller någon annan) rakt i ögonen förstås!
Magda bryr sig inte ett dugg!  Däremot kan hon, Magda alltså,  sopa till Lakrits om hon kommer körande i för hög fart och madame råkar sitta ivägen.

Lakrits har också fått smak på utelivet, trots att det är förbjudet område än så länge.
Härom natten när jag gick ut på trappen 2 minuter och skulle in igen, pep hon ut. Kolsvart ute och kolsvart katt!
Snabbt in och tända på trappen för att se vart kattskrället tagit vägen! Hjärtat slog som en stångjärnshammare! Jisses!

Men jag smög mej sakta och lugnt efter Lakrits som var fullt upptagen med att lukta på allt nedanför trappen, och lyckades greppa den lilla hala ålen!
Oj oj, sen satt jag här med bankande hjärta! Sen dess kommer hon sättande som skjuten ur nånting, så fort vi öppnar ytterdörren.
Tyvärr måste vi ge henne lite obehag av detta rusande just nu, så hon lugnar ner sig, och det fungerar!

Men hon är kvick som en vessla det lilla livet!

/Mormor

Nu äntligen ska jag berätta mer om Lakrits!
I måndags var herrn i huset och jag tillbaka till Stadskatten, och mycket riktigt föll även han pladask för den unga charmerande damen!
Det blev snabbt bestämt att jag skulle hämta henne dagen efter, vilket jag också gjorde.
Vilka fantastiska människor det jobbar på såna ställen som Stadkatten!! Där skulle vara kul att jobba, kanske man skulle söka som volontär längre fram!

Men nu är alltså Lakrits hemma här hos oss, och Magda passerar alla sina stadier för att bevara värdighet och makt!
Morrar och fräser, men det avtar, sakta men säkert.

Samtidigt som hon morrar är hon väldigt nyfiken, och när inte vi tittar på aktivt, iakttar hon och närmar sig sakta, sakta.....
Dom har varit 'nos mot nos' ett par gånger, men givetvis med en fräsexplosion i anslutning till detta!

Lakrits är en pigg, nyfiken och inte så lättkuvad kisse, men visar sin underdånighet genom att dels ta en extra lov när hon måste passera Magda, dels lägga sig ner, ofta på rygg och visa att hon ger sig!

Precis som Magda vill, backar hon när madamen fräser och morrar! Men dom närmar sig!
En vild gissning är att dom kanske börjar leka så smått om någon eller några veckor. Även Magda är ju nyfiken och vill vara med när det händer något skoj!

Första kvällen ägnade sig Lakrits åt att hitta olika ställen där man kunde sova!

Helt Ok vid mattes dator. Muspekaren är jättekul att jaga.....

I brist på brorsan från Katthemmet, får väl barnbarnens gosedjur duga.....

Men detta är ett favoritställe. Husse nedanför i soffan, varmt och skönt från elementet, utsikt mot världen utanför, som verkar väldigt spännande, och så full koll på var morriga Magda befinner sig;)

Lakrits har en rolig egenskap, och det är att hon är omkring sina leksaker. Hon går och hämtar mjuka bollar och annat ur en liten korg på golvet, och så sätter hon igång att leka med sig själv. Dribblar med tassen och rusar runt! Tills hon inser att det är roligare om matte kastar dom där bollarna, men det fixas lätt genom att klaga högljutt! Hon har ett märkligt jamande, en mix mellan knorr, jam och missnöjt gnällande!

Igår var barnbarnen här och inspekterade den nya familjemedlemmen, och mellan Emmy och Lakrits var det kärlek direkt!
Thomas (mågstumpen;) var en skön och lugn typ att lägga sej att sova bredvid, och även resten av familjen fick klart godkänt!

Efter en händelserik dag med många nya lukter och människor, lyckades matte fånga den lilla kvicka pantern ett ögonblick på golvet!

Hon är hur läcker som helst, helt kolsvart......morrhår och trampdynor också! Trampdynorna är så söta!

Fortsättning följer!

Kram Mormor

Idag har Sara, Emmy, Milla och jag varit på besök hos Stadskatten, som är ett katthem för kissar som av någon anledning blivit omhändertagna.
Katter som ofta farit illa och behöver ett nytt hem.

Ni som ev sett 'Hitta Hem' på TV under hösten, vet säkert vad det är. Dom huserar i övervåningen till 'Hundstallet' i Stockholm!

Åh så fint där var, rent och fräscht och nästan ingen obehaglig lukt alls. Bara när någon precis varit på lådan förstås;))

Nåväl vårt syfte var att försöka hitta en kompis till Magda, och det blev kärlek vid första ögonkastet!
Ni som känner mej, vet ju att jag hade en svart vacker gosse vid namn Killen, tillverkad i Bäckan minsann!
Det är ju länge sen nu, men den här lilla damen såg precis likadan ut och var underbart social, frimodig och kelig.
Kom direkt fram till oss och då var det klippt!

Trodde herrn i huset skulle behöva övertygas väldigt mycket, men när jag berättade på telefon, började han genast fundera över praktiska lösningar!
Nu återstår bara att blidka Magda, men jag tror det ordnar sig!

Så här ser LAKRITS ut, svårfotad som alla svarta katter, men vadå....*S*

Nosar på kompisarnas bilder på Katthemmet!

I famnen på en av katthemmets volontärer!

Visst är jag smäcker och tjusig?

På måndag är det dags för återbesök tillsammans med herrn i huset,
och sen får vi se när vi får hem henne!

Jag är störtkär!!!

//Mormor

Så var det dags för några rader igen.

I tisdags var jag på FN-konsert där mitt äldsta barnbarn är med i skolkören.
En liten jättegullig kör med 17 tjejer!
Bara lågstadieflickor plus en tjej från 5-an!
Resten av ungarna i skolan, som inte är så liten, kan inte vara med på grund av 'schematekniska skäl'.
Puh!!! Musik som är så viktigt! Några bilder blev det inte, för kameran blev hemma, men dom sjöng så fint så sentimentala mormor hade tårar brännande under ögonlocken, som vanligt;)

Både igår och idag har jag varit flitig husmor....*S*
Bakade en kaka igår, som blev bara platt pannkaka, inte ens god som ju en del misslyckade kakor kan bli, och så har jag städat och fejat i flera dagar. Tar lite i taget, en lyx jag kan unna mej.

Idag har jag bakat en ny kaka......samma sort som igår, och den blev superlyckad!
Ett recept jag fått från min kompis Birgitta i Järvsö. Hon är en mästarinna på både goda bakverk och väldigt god mat!
Snodde med mej några goda recept när jag var och hälsade på i september;) TACK Birgitta!
Kakan heter

SPETSKAKA

Man behöver:

2 ägg
2 dl socker
2 dl mjöl
1½-2 tsk bakpulver
75 gr smör
1 dl mjölk
Garnering:
1 dl farinsocker
2 msk smör
2 msk grädde (blandas ihop i kastrull)

Vispa ägg och socker.
Smält smöret och blanda med mjölken
Tillsätt mjölet blandat med bakpulver.
Tillsätt den heta smör- o mjölklbandningen och grädda i 175°
i 30 minuter.
Ta ut den färdiga kakan, höj värmen till 225°.
Bred över garneringen och sätt in kakan i ugnen på nytt:
Låt den stå tills det bubblar över hela kakan!

Låt svalna i formen innan du tar ut den.
Använd med fördel en form med löstagbar kant!

Så här såg den ut, precis uttagen ur ugnen och rykande het:

Och svalnad och upplagd lite finare så här:

Jag kan försäkra att den är JÄTTEGOD och faktiskt väldigt lätt att göra!
Min styrelse (kören) ska få smaka den ikväll!

Just nu står en Quiche Lorraine/Ost och skinkpaj i ugnen.
Jag får gäster från Skåne i morgon, och något gott till lunch eller
kanske kvällen behövs. Middag tänkte vi gå på lokalsyltan och äta;)

Men det receptet kommer nästa gång jag skriver.
Nu hinner jag inte mer;)

Kram Mormor

Så har det gått en vecka igen......med rasande fart!
Och nästa vecka är full av verksamhet också.

I morgon måndag ska jag besöka en musikterapeut. Jag är försökskanin för en grupp terapeuter som vidareutbildar sig.
Intressant och samtidigt lite darrigt. Man vet ju aldrig vad som finns under ytan.
Till kvällen blir det mer musik i form av körrepetition!

På tisdag ska jag gå och lyssna på Emmy och hennes kamrater i skolkören, som ska framföra något med anledning av FN-dagen på onsdag!
Spännande! Och kul att lusten och glädjen att sjunga gått lite i arv!

Onsdag ser lugn ut så då är det väl bäst jag städar lite, för på torsdag ska vi ha styrelsemöte här, och även om jag gillar husdjur, så är dammråttorna inte dom som gillas bäst!

På fredag får jag besök av en tjej jag lärt känna via en epostlista. Hon och hennes man kommer hit och sover över till lördag. Sen fortsätter dom på andra festligheter i storstan.
Hon och jag har datorn som ett av våra gemensamma intressen och herrarna musik och spelandet, så vi lär få en trevlig kväll!
Sist hon var här byggde vi om min dator;)

På lördag är det barndop, då mitt senaste bonusbarnbarn ska döpas. Samma dag firas också mitt första bonusbarnbarn (jisses så det är ändå) som fyller 16 år på torsdag.
Jag lär inte kunna klona mej, varken på torsdag eller på lördag, men det är klart att alla ska uppvaktas!

Kanske småtjejerna får följa med på barndopet, dom tycker ju sånt är lite kul!

Så veckan är fulltecknad kan man säga!

Sen är det snart november och innan man vet ordet av är det både advent, jul och nyår.....*S*

På Coop har dom redan plockat fram julgrejset!!!! Liiiiite i tidigaste laget tycker jag, men det tycker man ju varje år!

Så nu vet ni hur jag har det!
Idag har jag vinterpackat alla mina Fuchsior, och så hoppas jag att dom återuppstår till nästa vår!

Idag har jag bakat igen.......nej jag brukar verkligen inte baka så här ofta, men idag har jag lovat bidra med en citronkaka till körens pausfika på repetitionen.
Lika bra jag skriver in receptet med en gång, även om det är den gamla klassiska 'Ullas Sockerkaka' från skolkökskokboken, den är rutiga ni minns?

Grundreceptet är på 2 ägg, men jag gjorde den större, körfolk är hungrigt folk;)

ULLAS SOCKERKAKA

3 ägg
3 dl socker
150 gr smält smör (!)
rivet citronskal + saft (eller vaniljsocker)
2,25 dl grädde eller mjölk
4,5 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver

Vispa ägg och socker pösigt. Smält smöret och blanda med mjölken. Slå i detta i smeten och rör om.
Tillsätt citronskal + saft.
Blanda mjöl, bakpulver (och ev vaniljsocker om du gör den varianten)
Häll i den torra blandningen i smeten och rör om snabbt och effektivt. Vispa inte länge, då blir det luftbubblor i kakan!

Slå i smord och bröad (stor form) och grädda i 175° i 30-40 minuter. Prova med sticka så kakan är torr i mitten!

Smaklig spis!

Kram mormor

Ok ok tjejer, ni ska få receptet!

Det publicerades en gång i tiden i Allt Om Mat, för mycket länge sedan......då när jag handskrev recepten i min stora anteckningsbok. Nuförtiden ligger där mest lösa utskrifter och kladdlappar;)

VITT FORMBRÖD (4 st)

100 gr jäst
2 msk olja
1 liter vatten, 37°
4 tsk salt
ca 2,5 l vetemjöl
(ersätt gärna en del av mjölet med lite grövre sorter, det är nyttigare, fast jag brukar inte göra det)

Arbeta ihop som en vanlig vetedeg och låt jäsa i bunken i 30 min.
Arbeta ihop degen och dela den i 4 lika stora delar.
Varje del kavlas till en platta som rullas ihop till en längd.
Lägg dom på tvären i en långpanna och pensla med uppvispat ägg (står äggvita bara i originalreceptet) och strö över sesamfrön (massor!)

Låt jäsa på plåten i 30 min till och grädda i 25-30 min i 225°. Obs gäller vanlig ugn, ej varmluft!

Skär i sär bröden när dom svalnat lite och sen är det bara att njuta!

Man kan förstås lägga dom i avlånga folieformar, men jag brukar göra så här!

Jag kan tala om att av mina 4 bakade igår, finns bara 1½ kvar nu......det kom folk och smaskade i sig igår och idag, och en flyttade hem till dotra direkt;)

Godnatt och lycka till från Mormor