Inatt stannar klockan igen.... 3 år sedan Greta försvann.

Vi flyr fältet ikväll. Hotell, bad och en middag väntar. Flyr fältet lite grann men ens inre känslor kan man inte fly ifrån. Bara leva med. Imorgon är en ny dag....

Vad mer finns att säga...? Puss och kram Greta. Älskar dig lika mycket som alltid.

"Grattis" Greta på födelsedagen idag.

Gretas åttonde födelsedag hade man hellre firat någon annstans än på Strandkyrkogården. Maj månad är ingen rolig månad...ny "bemärkelsedag" nästa vecka, 20 maj. Låt dessa veckor bara passera tack. Idag går jag inte många meter utan en snytnäsduk i fickan.

Vad mer finns att säga...? Ingen uppdatering i denna blogg på väldigt länge. Det finns många anledningar till det, mer om det längre fram. Vi mår bra allihopa i alla fall, förutom denna dipp i maj förstås. Sköt om er!

Kan bara konstatera at november månad hittills varit en riktig skitmånad! Försöker tänka positivt men har svårt att se att den skall bli bättre sista veckan. Dra ett streck över den. Nästa vecka är det fyra år sedan Greta fick sin diagnos. Helt otroligt vad dessa fyra år inneburit. Ett brett spektrum av känslor har vi upplevt kan man konstatera. Nu behöver vi lite uppmuntran och även lite miljöombyte. Tyvärr har jag tappat bort den stora plånboken, kan inte hitta den trots att den är så stor....., så miljöombytet får bli väldigt modest. Om också Jack kunde förstå att det kan vara skönt att sova en hel natt skulle det uppskattas också. Jag menar hur svårt kan det vara att ligga i en säng och blunda??

Var mer finns att säga...? Grattis farfar på födelsedagen!

Jagnhar skrivit förut om mitt absoluta favoritband, Alter Bridge. Är helt sålda på dem och sett dem på konserter och lyssnat på skivor. De har spelat in en dvd från en konsert i Amsterdam förra året och efterspelet har varit en historia för sig. Förseningar, förseningar och förseningar. Men till slut kom den ut, men barai för att endast säljas i USA och i deras "format". En god vän, Pierre, chansade och köpte den ändå och det fungerade hos honom efter ytterliggare någon månads väntan. Ikväll fick jag chansen att prova i min spelare... och det fungerade här också!! Snabb beställning genomfördes på Amazon så att jag får min kopia men jag var bara tvungen att kolla igenom konserten ikväll. Sanslöst bra!!

Det som är så speciellt med detta är att deras musik hjälpte mig så otroligt mycket under Gretas sjukdomstid. Och gör det fortfarande. Varje låt är så väldigt speciell och väcker så många minnen där jag ser Greta framför mig i olika situationer. Eller situationer där jag varit bortom all hjälp men ändå fått kraft tack vare Alter Bridge. För det behövdes och det behövs fortfarande. Var så säkra. 

När vi gjorde om köket ordnade Louise ett litet collage med inramade bilder på en vägg. Flera på Greta naturilgtvis. Många jättefina kort på Greta och oss tillsammans. Att sitta här och lyssna/se på Alter Bridge och samtidigt se bilderna på Greta river upp så många känslor. När de spelar "In Loving Memory" så är det som om att jag själv skulle ha skrivit texten. Har gråtit under konserter, när jag spelat den i bilen, när jag lyssnade/såg den ikväll. Allt stämmer in i texten som jag själv känner. Alla inlägg tidigare skulle i princip varit onödiga, texten till den låten skulle ha räckt. Det är med skräckblandad förtjusning som jag lyssnar till den eftersom jag vet att jag egentligen inte pallar riktigt. Men jag gör det ändå. Om och om igen. Så otroligt bra. All heder till dem!

Vad mer finns att säga....? " I carry the things that reminds me of you, And when I come home i's not the same no, It feel's empty and alone..."

Rapport från sjukstugan:

Efter att ha klarat av svininfluensan (Jotack, det var GRYMT roligt men jag var riktigt SVINdålig men nu är jag i alla fall PIG(G) igen, ha ha) och en halsfluss samtidigt trodde man att det skulle vara över. Resten av familjen verkar ha klarat sig trots lite allmän hängighet och lite influensa tendenser. Louise har en längre tid känt sig trött med huvudvärk och värk i kroppen och Jack har väl varit konstant snorig ett par veckor men det hör väl till hans ålder.

I lördags var Jack och jag och hälsade på en kollega. I söndags ringde han och sade att han blivit magsjuk och även hans sambo hade varit dålig tidigare i veckan. Som ett brev på posten tillbringade jag tisdagsnatten på toaletten. Var ganska avslagen på onsdagen. Det som inte var bra med det var att då skulle Jack in på en refluxröntgen som redan blivit uppskjuten en gång (läs första stycket..). Nu fick Louise åka in med Jack trots att hon inte alls kände sig bra. Jag var utesluten. Ren cirkus kort sagt, men det skulle bli ännu bättre....

Igår skulle jag operera min ena axel. Väntat väldigt länge på den tiden så jag ville inte missa det. Uppladdningen kanske inte var kanon med tanke på förrgår natten men det fick gå. Problemet var att jag måste sövas med narkos och skulle ta mig dit och hem. Kände mig inte riktigt hundra och det gjorde verkligen inte Louise heller. Jag tänkte ta bilen själv och sedan köra hem eftersom jag hört att det var bara en lite "light" narkos. Louise vägrade detta så hon och Jack åkte med trots att hon var riktigt hängig. Fastan inför narkosen hade ju naturen själv hjälp till med så man var ganska hungrig och törstig minst sagt när det väl var dags. När jag sedan blev utskriven var jag i princip som en zombie. Louise bara skrattade medan jag knappt visste åt vilket håll jag skulle gå. Rena tjackpundaren. Hade jag gått på Sergels Torg hade jag åkt in på pissprov direkt. Att köra hem själv var nog ingen lyckad ide.... Skulle hämta ut smärtstillande på apoteket på vägen hem men dagen till ära var det datahaveri så inga recept kunde expedieras. Kanon!!

Senare på natten vaknade Matilda flera gånger och var orolig och hade ont i magen. Allt kröntes med en riktig magtömning på morgonen så nu är hon uträknad också. Så nu går jag omkring och gnäller över min onda axel och får/kan (eller vill inte...he he) lyfta eller bära, Louise är trött och har ont i kroppen, Matilda spyr och Jack är i lådor, i soffan, under mattor, halvvägs in i tvättmaskinen, helvägs in i torkskåpet. Kort sagt: överallt!! Han är i väldigt bra form. Än så länge är det nog bäst att tillägga med tanke på utvecklingen här hemma.

När vi var på väg in till sjukhuset igår så pratade vi mycket om Greta och hur det skulle ha varit med henne nu. Om hon funnits. Vi tänker på henne så oerhört mycket. Så oerhört mycket. Det som känns så överjävligt är att man inte riktigt vet hur det känns för Matilda. Antagligen överjävligt för henne också. När hon skrev Jacks ettårs kort så grattade hon från mig och Louise och sedan "storasyster Matilda och storasyster Greta". Så självklart för henne att skriva men samtidigt så ohyggligt jobbigt att läsa. Vi har sparat kortet för Jack att ha senare. Det lär väl bli några stycken till.

Vad mer finns att säga...? Man har lärt sig av alla sjuhusvistelser. Man måste ligga på själv annars händer "nada". Efter diverse telefonsamtal fick vi, för en gångs skull kanske skall tilläggas, ett positivt besked: Jack´s reflux verkar vara borta. All urin gick rakt ner i blåsan som det skulle visade röntgenundersökningen. Hans ingrepp blev mycket lyckat. Otroligt sköna nyheter. Orkade knappt ta in några brasklappar från läkaren för det är ju sådant de nästan måste lägga till för att gardera sig. Ett urinprov skall lämnas om en månad. Kort sagt. Jack är frisk!! Vågar knappt berätta det för honom för då river han väl hela huset.... han får nöja sig med att jag lyfter ur honom ur torkskåpet igen.

Inte riktigt rätt forum men....

Varit Aik:are så länge jag minns. Årskort och en väldigt massa matcher har det blivit. En stor avlastning var det under Gretas sjukdomstid också att få glömma bort det en stund. En stor glädje för mig är att Matilda också blivit biten och mer än gärna följer med. Ett stort minne var när vi alla fyra gick på Aik-Malmö en kall november kväll 2006. Gretas första och tyvärr också sista match. Jag hoppas hon ändå är glad ikväll var hon nu än är. Vi är väldigt glada här.

Nu skall vi få med Jack till nästa säsong också. Han är redan på gång:

Vad mer finns att säga...? På lördag tar vi dubbeln!! Om vi är på plats? Skojar du...!!

För, ja det känns som hundra år sedan, men det är väl kanske tre, fick Matilda och Greta varsitt litet "huvud" med en sugpropp på baksidan. Det var varsin "hängare" till tandborstarna. Båda satte sina bredvid varandra på väggen i badrummet och där har de suttit sedan dess. Med sina respektive tandborstar. Gretas lilla tandborste har fått sitta kvar. Orörd. Ingen av oss har kunnat förmå oss att ta bort den. Det har varit en sådan där sak som man sett varje kväll och som varit omöjlig att ta tag i. Matilda har ju bytt sin tandborste oräkneliga gånger men Gretas lilla lila sitter kvar.

Nu har Jack upptäckt dessa små "huvuden" och ikväll tog han sakta och försiktigt bort Gretas tandborste med sina små pillriga fingrar. Sedan började han "borsta" sina små tänder med den. Och fortsatte och fortsatte. Han var hur nöjd som helst. Och jag också. För var det någon som skulle få använda tandborsten, var det Jack. Jag är säker på att Greta inte har något emot det heller. Så var den förtrollningen bruten också. Livet går vidare.

Vad mer finns att säga...? Ja, tandborsten har suttit där i över två år. Ja, jag sköljde den när Jack började använda den.

Ett snart tre månaders uppehåll har det blivit här. Omedvetet eller medvetet.....? Både och. Har inte haft någon lust att skriva, ingen inspiration heller för den delen. Känns absolut som om att det räcker med detta nu. Känner att det finns bättre saker att lägga tid och kraft på helt enkelt.

Det som är riktigt jobbit och besvärligt nu är att Greta försvinner bort mer och mer. Jack kräver mer och mer av en så Greta hamnar längre och längre bak i huvudet. Sedan när hon kommer fram så blir man överrumplad på ett helt annat sätt än tidigare. Känslan och saknaden blir väldigt stor på en gång och det är verkligen jobbigt när det sker. Det blir betydligt mer svårhanterligt än tidigare och sorgen och sakanden känns större än någonsin. Märker på omgivningen att de nästan tycks tro att man har "glömt" Greta och att allt är som vanligt igen. Men ack så de bedrar sig... de skulle bara veta. Men man orkar inte förklara bara.... Så när det kommer över en så är man där ensamen igen. Så är det och så förblir det.

Idag har vi varit på ALB med Jack för hans Reflux ingrepp. Vi var där igår också för inskrivning och lite admininistration. Kändes ganska skruvat att vara tillbaka igen. Minst sagt skruvat. Dessa förbannade automatiska dörröppnare. Låter lika jävliga nu som då. Sängarna på avdelningen, samma lukt som på onkologen. Emblasalva, nålstick, skrik, sängpromenad med Louise liggande bredvid Jack istället för Greta, narkos, uppvak osv.... Enda skillnaden nu mot dåär att detta går att bota och att kirurgen efteråt tyckte att det såg bättre ut än vad de trott och att han var riktigt nöjd med resultatet. Han hade kunnat göra prceis det han ville och inga infektioner eller annat kunde han se. Förhoppningsvis räcker detta ingrepp. Om tre månader vet vi. Då görs en ny kontraströntgen och vi kan då se hur det ser ut i urinblåsan när Jack kissar.

Var även uppe på onkolgen och hälsade på ett tag. Lite kalla kårar men det gick bra. Bara hemskt att se de sjuka barnen och deras föräldrar. Känns lite väl verkligt. På vägen dit mötte jag Annika från lekterapin på ALB. Hon bara stannade och stirrade på mig och sedan utbröt kramkalas. Hon mindes Greta klockrent och berättade om sina minnen av henne. Ganska känslosamt möte kan jag säga. Det passerar ju en del barn där men Greta hade verkligen fastnat hos henne. Louise och jag hade ju ingen större lust att vara på lekterapin när vi var där. Vi ville ju bara hem så fort som möjligt. Greta däremot älskade varje sekund där. Hela ALB besöket idag var verkligen en "deja vu" upplevelse. Mindes också när vi var på uppvaket med Greta under hennes sex veckors strålningsbehandling. Hur avundsjuk och nästan förbannad man var på de andra föräldrarna där som satt med sina barn. Deras barn skulle vakna och sedan var det klart och de skulle få åka hem. Färdiga och krya. Själv visste man att detta var ett halmstrå och att man skulle sitta där imorgon igen, och morgonen efter också. Ganska skönt att se Jack vakna upp pigg och glad idag och veta att det gått bra och att vi slipper åka tillbaka imorgon igen. Framför allt: att han blir frisk igen. Kanske satt det någon där idag som jag satt där för tre år sedan och tänkte samma tankar som jag gjorde. Helt ok för mig i så fall. Det står jag ut med.

Sommaren har varit lång och skön. Vi har i princip varit borta hela tiden. Jack har utvecklats enormt. Framtänderna är på plats och fler är på väg. Han går helt utan hjälp och upptäcker nya saker hela tiden. Trappan till övervåningen är en favorit för tillfället. Likadant att gå ut på verandan och vidare på gräset. I oktober byter vi av varandra. Louise börjar arbeta och jag är hemma året ut och en bit in i januari. Ser fram emot Fornuddsparken i november.....

Vad mer finns att säga....? Ångest.... Inget bra att ha i kroppen. Var riktigt trött efter dagens sjukhusbesök med allt vad det innebär. Så otroligt skönt att det är över och att det gick bra. Tog en ordentligt löprunda ikväll och för varje steg försvann den sista ångesten över denna dag. En riktig "rening" av kropp och själ. Har slutat ta tid när jag springer men hade jag gjort det ikväll hade rekordet rykt ordentligt. Kändes oerhört bra. Sköt om er!!

Varit på läkarbesök idag beträffande Jack's fortsatta "reflux" behandling. Han har fått förtur (sina randiga och rutiga skäl varför...) till ett ingrepp. Refluxomfattningen är tämligen omfattande så ett ingrepp är nödvändigt. Vi får se när det blir av. Känns sådär men det är ingen större fara egentligen. Får vara vaksamma så det inte blir nya urinvägsinfektioner. När blir han frisk?? Ja det undrar vi också. Detta tar tid att läka och detta kommer bli en lång historia. Men en sak i taget.... Vi får se till att det ordnar sig.

Vad mer finns att säga...? Bara att skratt åt eländet. Precis som Jack gör åt tränarkarusllen i Djurgårn....

Arbetade sent igår kväll och när jag stod vid graven, min vana trogen, på väg hem slogs jag av en tanke. Det var alldeles för länge sedan jag fick se Greta. Fan, vad galet detta är.

Vad mer finns att säga...? Just idag...inget.

Har inte avlidit eller något sådant. Men dagarna rullar på i ett omåttligt tempo så när kvällen kommer så är inte tid framför datorn så jäkla högprioriterat. Istället blir det väldigt tidiga kvällar för närvarande. Ibland redan vid nio tiden för jag är så otroligt trött för tillfället. Varit mycket arbete på sistone och en hel del annat som skall få plats i vardagen vilklet gjort att det är lite svårt att hinna med allt. En del trötthet kan ockå tillskrivas en viss "herr dubbe"..., Vår lille Jack är väldigt mysig och go' men är också ganska rörlig nattetid vilket gjort att nattsömnen inte är den bästa. Han vaknar också vid 05:30-06:00 tiden så... morgonstund har guld i mun. Men bättre att han vaknar pigg ocg glad på morgonen för det tyder ju på att han mår bra. Louise och jag har kanske inte varit så där jättekonsekventa i vårt handlande med honom nattetid men vi har båda känt "so what", hitills kanske jag skall tillägga.... Vi har börjat att prata om att det skall bli slut på snuttandet nattetid. Får se hur det går.

På söndag skall vi ha en mindre namngivningsceremoni hemma hos oss för Jack. Bara närmaste släkten kommer. Matilda och Greta döptes båda två i kyrkan efter konstens alla regler och traditioner. Kan inte säga att jag numera är särskilt intresserad av det kyrkliga och har konsekvent vägrat dop för Jack. Namngivning blir bra helt enkelt.

Sedan har vi ju Jack's reflux också. Kontentan av kontraströntgen är att Jack har reflux och en ganska ordentlig sådan. En läkarkonferens den 15 juni skall bestämma fortsatt behandling så vi väntar med spänning. Jag har tagit mig friheten att skriva till Jack's läkare och förklarat hur vi känner för detta och vår ståndpunkt i behandlingen. Hon skulle ha med detta brev till den stundande konferensen. Vi får se om det tar skruv. Bara att fortsätta med denna "förebyggande" behandling med antibiotika är jävligt jobbigt. Som brukligt inom svensk sjukvård så ger man mediciner utan att riktigt förklara biverkningar etc, trots att vi verkligen frågade. Problemet med dessa är att de smakar tydligen för jävligt. Vi delar tabletterna och försöker gömma dem i maten och ibland går det bra men ibland märker Jack detta och tabletten blir kvar i munnen. Efter några sekunder så ser man hur han "ruskar"/"hurvar" till med huvudet när han känner smaken. Sedan är det i princip omöjligt för honom att äta mer. Att lösa upp tabletterna i vatten och spruta in det i munnen gör vi bara inte längre. Det blir alldeles för mycket tvång med det eftersom han INTE gillar det, så vi försöker "lura" honom. Med tabletterna i desserten går det bättre eftersom den slinker ner lättare. Men som sagt, att återigen utföra denna åtgärd är inget roligt. Att återigen behöva höra att man skall diskutera sitt barns fall på en läkarkonferens är definitivt inte heller något roligt. Forts följer....

Lite roligare nyheter är att gulliga Matilda är så glad och härlig trots ibland lite väl tidiga "tonårs fasoner"... I söndags sprang hon Minimaran för första gången med den äran. Riktigt duktigt gjort. Igår fick hon debutera i Hanvikens matchtröja när det vankades fotbollsderby. En lite lätt nervös Matilda sprang, dribblade och sköt och lyckades även i andra halvlek göra sitt första mål. Sällan har jag sett en så stolt tjej. Underbart! Att de sedan vann matchen med 8-0 gjorde inte saken sämre. Forts följer där också.

Vad mer finns att säga...? Premiärdopp igår. Skönt!

Vi hade en lugn hotellvistelse i tisdags/onsdags. Louise, Matilda och Jack badade i solskenet till samtligas stora glädje på hotellets tak innan jag anslöt. På kvällen åt vi en stor god middag och Jack hade snällheten att sova under den så vi kunde äta i lugn och ro vilket var tacksamt med tanke på notans storlek.... På onsdagen hade vi lite shopping och allmänt flurrande inne i stan innan vi åkte hem. Kvällen kröntes dock med biltjuvsjakt vid Gretas grav när jag var där för att tända en lykta. Jävla svin!! Gripna blev de i a f efter visst tumult. Som sagt... jävla svin.

Förra året vaknade jag ju på exakt klockslag som när Greta dog. I år sov jag. Louise vaknade dock vid tretiden av att Jack var vaken. Inte ledsen utan bara glad men sedan somnade han igen. Han var dock mer vaken än han brukar vara när han vaknar på natten. Kanske det var Greta som hälsade på sin lillebrorsa som hon så gärna önskade sig.

Vi får se om det kommer att kännas lite lättare igen nu när denna dag är förbi. Maj månad har varit riktigt tung att gå igenom. Saknaden av Greta är helt enkelt enorm. Ser på hennes kort och kan bara konstatera vilket jävla skit detta är. Och inget hjälper....

Jack var på röntgen i fredags och undersökningen gick bra. Dock inte resultatet....såklart!! Läkaren ringde på eftermiddagen och meddelade att det var sk "reflux". Såklart! En fyra på en femgradig skala. Fem innebär i princip operation. Ett till tre bara extra koll. Fyra är lite oklarare. De skall diskutera vidare vad de önskar göra och tills dess skall Jack äta sin antibiotika i förebyggande syfte. En sak är helt klar... Jag är riktigt less på medicinering. Krossa tabletter, lösa upp dem i vatten, spruta in dem i munnen på en som inte vill. Nej, det har jag klarat av känner jag. Vill bara attd etta skall ta slut nu. Framför allt för Jacks skull. Någonting säger mig dock att det inte kommer att sluta vid detta. Måste bli överbevisad först. Läkarna säger att detta går ju att bota men som sagt... det finns alltid ett men. I alla fall i min värld och tills jag är överbevisad så är det så... Så stukad är jag. Jack mår i a f bra nu och är "som vanligt" tycker vi. Det är ju huvudsaken

Vad mer finns att säga....? Jack är riktigt mysig och det finns inget bättre än att krypa ned bredvid honom och lukta och snusa på honom. Hans första tand är också på väg ut. Mycket rörande.

Högtidsdagarna avlöser varandra....

Imorgon, eller inatt rättare sagt, är det två år sedan Greta försvann ifrån oss. Usch, det känns inget vidare att stå inför den dagen igen. Förra året vaknade jag i princip på exakt samma tid som jag gjorde den natten Greta dog. Får se om ens inbyggda klocka larmar samma tid inatt igen.

Vi flyr fältet lite grann imorgon. Har ordnat med semester för mig och ledigt för Matilda, Louise är ju redan "ledig" med Jack. Ikväll tar vi alla fyra in på hotell och skall äta en god middag och bada lite på hotellet. Imorgon är vi inne i city och bara gör det som faller oss in. Titta på lite kläder, gå på Skansen kanske, lite leksaker åt Jack, vi får se vad som händer. Huvudsaken är att vi är tillsammans och gör något. Inte bara sitter och deppar ihop. Det är annars ganska lätt att fastna i det. Hoppas att det blir en ok dag i alla fall. En in memorian annons finns i DN imorgon. Man får hoppas att den hamnar på "rätt sida" och inte bland skrotbilsannonserna som förra året.

Jack fick vi åka in med till sös akuten i söndags. Orkar inte dra alla detaljer men han är bättre igen, men har ingen vidare matlust. Röntgenundersökningen i går blev inställd och vi provar igen på fredag. Yippie...... skall bli kanonkul.

Vad mer finns att säga...? Älskar dig Greta och saknar dig så otroligt mycket.

Grattis Greta på sjuårsdagen!!

Det är inte utan att man redan tänkt hundratals gånger idag på hur det hade varit att smyga in till Greta med paket, tårta och sång nu på morgonen. Antagligen ganska härligt. Vi har haft som tradition att om ett av barnen fyller år, så får också den andre en liten symbolisk present. Så också idag.... Både Matilda och Jack fick en liten present nu på morgonen till bådas stora glädje. Greta har också fått en present, och ett otroligt vackert kort som matilda gjort, lagt hos sig vid graven.

Önskar jag kunde bjuda på en bild av ett roligt födelsdagsfirande med Greta i fokus. Istället blir det en bild av graven som den ser ut nu med Gretas paket lutande mot stenen. Viss kontrast mellan de båda alternativen.

Vad mer finns att säga...? Hur "firar" man då en sådan dag? Genom att åka till Sös med Jack för att träffa en njurläkare och höra vad som skall ske härnäst. Schwing.....!!!!

Då har vi varit med Jack på Sös idag. Och det gick sådär..... Ultraljudet visade att det inte riktigt fungerar med urinets väg utan för mycket stannar till i njurarna innan det hamnar rätt. Vi fick endast ett preliminärt svar från själva undersökningen och det behöver inte vara så illa utan det kan även bara vara en rest från själva infektionen de såg eftersom den är så nära i tid. Vi skall tillbaka på måndag för att träffa en njurläkare som kan ge mer besked (kan man hoppas i alla fall) och sedan kommer det bli en röntgenundersökning senare. Man sprutar i kontrastvätska i urinblåsan för att sedan se hur urinet går när Jack kissar. Då vet vi mer om det är "reflux" han har eller inte. Vi fick sedan gå tillbaka till akuten för att få reda på svaret från odlingen (urinprovet i måndags). Det är en urinvägsinfektion och Jack skall fortsätta med sin anibiotika till läkarträffen på måndag.

Det är helt jävla otroligt att man på nytt skall behöva gå igenom dessa jävla undersökningar, sjukhusbesök, väntan. Vad är det för fel på en jävla vanlig förkylning? Magsjuka? Hosta? Feber? Är så jävla less på detta. Så jävla förbannat less. Detta går ju att bota men tyvärr..... Är alltför luttrad för att tro att det bara skall stanna vid detta. Alltför luttrad. Måste bli överbevisad först innan jag tror något annat oavsett vad läkaren idag sade (och han var bra skall tilläggas).

Det som var väldigt målande idag var att vi träffade en pappa med sin två åriga dotter i väntrummet idag. De hade precis varit inne på ultraljudsundersökningen, också för en urinvägsinfektion. Dotterns resultat: inga problem. Jacks resultat: ja, det vet ni ju redan. Kanske målar det hela nattsvart men återigen... är så jävla less på detta!! Någon gång kanske man kan få ett bra besked. Vore på tiden.

Jack mår i alla fall bättre och bättre. Äter ordentligt nu och är gladare och piggare. Det är ju huvudsaken. Han mår så bra att han igen börjat att vakna vid sex tiden på morgonen. Inga större drink partyn på kvällarna för närvarande.

Vad mer finns att säga...? Idag tänder vi ett extra ljus för Tim.