Tiden rinner iväg... Hann ju bara hem från Thailand och precis fira nyår innan det var dags igen att resa iväg med jobbet. Kom hem idag igen. Tog inte med mig datorn och glömde lite andra saker också, så därför har det inte varit några uppdateringar hittills i år. Inte hunnit med helt enkelt och är så mosig i huvudet att det är svårt att koncentrera sig. Det är så  många tankar på Greta nu att det är svårt att stå upp. Det kanske inte märks utåt men tro mig, det är det. Hur skulle Greta se ut nu, hur skulle hon låta, uppträda vid olika situationer, hade hon fortsatt sin härliga utveckling hon hade börjat? Ser andra familjer och kan inte låta bli att tänka tanken, varför fick inte vi vara så? Varför skulle detta hända? Frågorna är så många men det finns inga svar. Det är bara ord och ord hjälper mig inte alltid. Vem skall jag berätta för och fråga? Ingen som inte är i samma situation kan riktigt förstå, därför är man mest tyst om det fast det blöder inombords. Orkar inte dra upp det bara. Känner mig så snuvad på flera år. Riktigt bortfintad helt enkelt. Matilda fortsätter att växa och utvecklas. Blir mer och mer självständig och vill göra saker själv. Men var är den härliga tjej som skulle vara kvar här hemma med en då? Tvärborta och det är så jäkla tyst och deprimerande. Snuvad på så många år. Och Greta, hur många år blev inte hon snuvad på? Bedrövligt, hatar det.

Louise ringde imorse när jag precis skulle börja åka hem mot Stockholm och berättade att farmor och farfar sett ännu en slängd bil på kyrkogården nära Gretas grav. Körde hem i ren affekt och direkt dit. Mycker riktigt stod det en äldre Saab inne i skogen. Dörrar, motorhuv, bagageluckan öppna, grejor omkringslängda, däcken borta och bilen stod på bromsskivorna. På en kyrkogård!Nu är det krig!! Ringde polis, bilen anmäld stulen, gav bärgaren vägbeskrivning, gjorde rent runt bilen och lade tillbaka allting, åkte hem till en man som bor inom kyrkogårdsområdet och bad han ringa mig om han hörde motorljud där nattetid (det brukar han ibland göra) för en utryckning hemifrån i såfall, ringde polis igen för att be om lite extra tillsyn nattetid där. Åkte sedan ner till de båda behandlingshemmen som ligger strax intill, en för ungdomar och en för missbrukare. Lyckades lägga band på mig och förklarade för dem hur jag uppfattade dessa två händelser. Var dock svårt att behärska sig till hundra procent inför vissa element men i det stora tror jag andemeningen gick hem. Personalen lovade att vidarebefodra det hela och försöka fortsätta sprida budskapet. Fortsättning följer... Antalet bilstölder lär väl inte minska men förhoppningsvis antalet anträffade bilar på kyrkogårdar.

Dagen räddades i alla fall av solstrålen Matilda. Så underbart att få vara med henne igen. Härliga tjej. Hade köpt pyssel från Panduro hobby med mig hem och vi har suttit och sandpapprat, målat,ritat och klistrat ihop en dörrskylt som man hänger på handtaget. En sida som visar att man är arg och en att man är glad. Matilda gjorde den jättefin och hon hängde den glada sidan utåt när hon gick och lade sig. Den arga sidan kommer nog inte hänga utåt så värst många gånger tror jag. Apropå de stulna bilarna ovan så är Matilda ovetande om dem och vi sönkar att hon får fortsätta vara det tillsvidare. Det är absolut inget som hon skall behöva lägga energi och kraft på. Verkligen inte. Matilda tog pånytt upp sin önskan om ett syskon ikväll. "Jag vill ha ett syskon, Jag vill inte vara minst och får jag ett syskon så kan han/hon sitta bredvid mig i bilen". Vad svarar man på det? Några förslag?

Vad mer finns att säga...? God fortsättning till er alla (förutom alla biltjuvar förstås!).