Denna dagbok handlar om Gretas kamp mot sin hjärntumör. Greta gick bort 20 maj 2007, fem år gammal. Nedan finns länk till hennes egna hemsida. / Janne

« maj 2012
tiontofr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
   
       
Idag
Kategorier

Sidvisningar idag: 11


RSS
13 november 2009
13 november kl. 22:42

Jagnhar skrivit förut om mitt absoluta favoritband, Alter Bridge. Är helt sålda på dem och sett dem på konserter och lyssnat på skivor. De har spelat in en dvd från en konsert i Amsterdam förra året och efterspelet har varit en historia för sig. Förseningar, förseningar och förseningar. Men till slut kom den ut, men barai för att endast säljas i USA och i deras "format". En god vän, Pierre, chansade och köpte den ändå och det fungerade hos honom efter ytterliggare någon månads väntan. Ikväll fick jag chansen att prova i min spelare... och det fungerade här också!! Snabb beställning genomfördes på Amazon så att jag får min kopia men jag var bara tvungen att kolla igenom konserten ikväll. Sanslöst bra!!

Det som är så speciellt med detta är att deras musik hjälpte mig så otroligt mycket under Gretas sjukdomstid. Och gör det fortfarande. Varje låt är så väldigt speciell och väcker så många minnen där jag ser Greta framför mig i olika situationer. Eller situationer där jag varit bortom all hjälp men ändå fått kraft tack vare Alter Bridge. För det behövdes och det behövs fortfarande. Var så säkra. 

När vi gjorde om köket ordnade Louise ett litet collage med inramade bilder på en vägg. Flera på Greta naturilgtvis. Många jättefina kort på Greta och oss tillsammans. Att sitta här och lyssna/se på Alter Bridge och samtidigt se bilderna på Greta river upp så många känslor. När de spelar "In Loving Memory" så är det som om att jag själv skulle ha skrivit texten. Har gråtit under konserter, när jag spelat den i bilen, när jag lyssnade/såg den ikväll. Allt stämmer in i texten som jag själv känner. Alla inlägg tidigare skulle i princip varit onödiga, texten till den låten skulle ha räckt. Det är med skräckblandad förtjusning som jag lyssnar till den eftersom jag vet att jag egentligen inte pallar riktigt. Men jag gör det ändå. Om och om igen. Så otroligt bra. All heder till dem!

Vad mer finns att säga....? " I carry the things that reminds me of you, And when I come home i's not the same no, It feel's empty and alone..."



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [0]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/gretaeriksson/entry/13_november_2009
Kommentarer:

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten