Har inte avlidit eller något sådant. Men dagarna rullar på i ett omåttligt tempo så när kvällen kommer så är inte tid framför datorn så jäkla högprioriterat. Istället blir det väldigt tidiga kvällar för närvarande. Ibland redan vid nio tiden för jag är så otroligt trött för tillfället. Varit mycket arbete på sistone och en hel del annat som skall få plats i vardagen vilklet gjort att det är lite svårt att hinna med allt. En del trötthet kan ockå tillskrivas en viss "herr dubbe"..., Vår lille Jack är väldigt mysig och go' men är också ganska rörlig nattetid vilket gjort att nattsömnen inte är den bästa. Han vaknar också vid 05:30-06:00 tiden så... morgonstund har guld i mun. Men bättre att han vaknar pigg ocg glad på morgonen för det tyder ju på att han mår bra. Louise och jag har kanske inte varit så där jättekonsekventa i vårt handlande med honom nattetid men vi har båda känt "so what", hitills kanske jag skall tillägga.... Vi har börjat att prata om att det skall bli slut på snuttandet nattetid. Får se hur det går.

På söndag skall vi ha en mindre namngivningsceremoni hemma hos oss för Jack. Bara närmaste släkten kommer. Matilda och Greta döptes båda två i kyrkan efter konstens alla regler och traditioner. Kan inte säga att jag numera är särskilt intresserad av det kyrkliga och har konsekvent vägrat dop för Jack. Namngivning blir bra helt enkelt.

Sedan har vi ju Jack's reflux också. Kontentan av kontraströntgen är att Jack har reflux och en ganska ordentlig sådan. En läkarkonferens den 15 juni skall bestämma fortsatt behandling så vi väntar med spänning. Jag har tagit mig friheten att skriva till Jack's läkare och förklarat hur vi känner för detta och vår ståndpunkt i behandlingen. Hon skulle ha med detta brev till den stundande konferensen. Vi får se om det tar skruv. Bara att fortsätta med denna "förebyggande" behandling med antibiotika är jävligt jobbigt. Som brukligt inom svensk sjukvård så ger man mediciner utan att riktigt förklara biverkningar etc, trots att vi verkligen frågade. Problemet med dessa är att de smakar tydligen för jävligt. Vi delar tabletterna och försöker gömma dem i maten och ibland går det bra men ibland märker Jack detta och tabletten blir kvar i munnen. Efter några sekunder så ser man hur han "ruskar"/"hurvar" till med huvudet när han känner smaken. Sedan är det i princip omöjligt för honom att äta mer. Att lösa upp tabletterna i vatten och spruta in det i munnen gör vi bara inte längre. Det blir alldeles för mycket tvång med det eftersom han INTE gillar det, så vi försöker "lura" honom. Med tabletterna i desserten går det bättre eftersom den slinker ner lättare. Men som sagt, att återigen utföra denna åtgärd är inget roligt. Att återigen behöva höra att man skall diskutera sitt barns fall på en läkarkonferens är definitivt inte heller något roligt. Forts följer....

Lite roligare nyheter är att gulliga Matilda är så glad och härlig trots ibland lite väl tidiga "tonårs fasoner"... I söndags sprang hon Minimaran för första gången med den äran. Riktigt duktigt gjort. Igår fick hon debutera i Hanvikens matchtröja när det vankades fotbollsderby. En lite lätt nervös Matilda sprang, dribblade och sköt och lyckades även i andra halvlek göra sitt första mål. Sällan har jag sett en så stolt tjej. Underbart! Att de sedan vann matchen med 8-0 gjorde inte saken sämre. Forts följer där också.

Vad mer finns att säga...? Premiärdopp igår. Skönt!