Ett snart tre månaders uppehåll har det blivit här. Omedvetet eller medvetet.....? Både och. Har inte haft någon lust att skriva, ingen inspiration heller för den delen. Känns absolut som om att det räcker med detta nu. Känner att det finns bättre saker att lägga tid och kraft på helt enkelt.

Det som är riktigt jobbit och besvärligt nu är att Greta försvinner bort mer och mer. Jack kräver mer och mer av en så Greta hamnar längre och längre bak i huvudet. Sedan när hon kommer fram så blir man överrumplad på ett helt annat sätt än tidigare. Känslan och saknaden blir väldigt stor på en gång och det är verkligen jobbigt när det sker. Det blir betydligt mer svårhanterligt än tidigare och sorgen och sakanden känns större än någonsin. Märker på omgivningen att de nästan tycks tro att man har "glömt" Greta och att allt är som vanligt igen. Men ack så de bedrar sig... de skulle bara veta. Men man orkar inte förklara bara.... Så när det kommer över en så är man där ensamen igen. Så är det och så förblir det.

Idag har vi varit på ALB med Jack för hans Reflux ingrepp. Vi var där igår också för inskrivning och lite admininistration. Kändes ganska skruvat att vara tillbaka igen. Minst sagt skruvat. Dessa förbannade automatiska dörröppnare. Låter lika jävliga nu som då. Sängarna på avdelningen, samma lukt som på onkologen. Emblasalva, nålstick, skrik, sängpromenad med Louise liggande bredvid Jack istället för Greta, narkos, uppvak osv.... Enda skillnaden nu mot dåär att detta går att bota och att kirurgen efteråt tyckte att det såg bättre ut än vad de trott och att han var riktigt nöjd med resultatet. Han hade kunnat göra prceis det han ville och inga infektioner eller annat kunde han se. Förhoppningsvis räcker detta ingrepp. Om tre månader vet vi. Då görs en ny kontraströntgen och vi kan då se hur det ser ut i urinblåsan när Jack kissar.

Var även uppe på onkolgen och hälsade på ett tag. Lite kalla kårar men det gick bra. Bara hemskt att se de sjuka barnen och deras föräldrar. Känns lite väl verkligt. På vägen dit mötte jag Annika från lekterapin på ALB. Hon bara stannade och stirrade på mig och sedan utbröt kramkalas. Hon mindes Greta klockrent och berättade om sina minnen av henne. Ganska känslosamt möte kan jag säga. Det passerar ju en del barn där men Greta hade verkligen fastnat hos henne. Louise och jag hade ju ingen större lust att vara på lekterapin när vi var där. Vi ville ju bara hem så fort som möjligt. Greta däremot älskade varje sekund där. Hela ALB besöket idag var verkligen en "deja vu" upplevelse. Mindes också när vi var på uppvaket med Greta under hennes sex veckors strålningsbehandling. Hur avundsjuk och nästan förbannad man var på de andra föräldrarna där som satt med sina barn. Deras barn skulle vakna och sedan var det klart och de skulle få åka hem. Färdiga och krya. Själv visste man att detta var ett halmstrå och att man skulle sitta där imorgon igen, och morgonen efter också. Ganska skönt att se Jack vakna upp pigg och glad idag och veta att det gått bra och att vi slipper åka tillbaka imorgon igen. Framför allt: att han blir frisk igen. Kanske satt det någon där idag som jag satt där för tre år sedan och tänkte samma tankar som jag gjorde. Helt ok för mig i så fall. Det står jag ut med.

Sommaren har varit lång och skön. Vi har i princip varit borta hela tiden. Jack har utvecklats enormt. Framtänderna är på plats och fler är på väg. Han går helt utan hjälp och upptäcker nya saker hela tiden. Trappan till övervåningen är en favorit för tillfället. Likadant att gå ut på verandan och vidare på gräset. I oktober byter vi av varandra. Louise börjar arbeta och jag är hemma året ut och en bit in i januari. Ser fram emot Fornuddsparken i november.....

Vad mer finns att säga....? Ångest.... Inget bra att ha i kroppen. Var riktigt trött efter dagens sjukhusbesök med allt vad det innebär. Så otroligt skönt att det är över och att det gick bra. Tog en ordentligt löprunda ikväll och för varje steg försvann den sista ångesten över denna dag. En riktig "rening" av kropp och själ. Har slutat ta tid när jag springer men hade jag gjort det ikväll hade rekordet rykt ordentligt. Kändes oerhört bra. Sköt om er!!