Rapport från sjukstugan:

Efter att ha klarat av svininfluensan (Jotack, det var GRYMT roligt men jag var riktigt SVINdålig men nu är jag i alla fall PIG(G) igen, ha ha) och en halsfluss samtidigt trodde man att det skulle vara över. Resten av familjen verkar ha klarat sig trots lite allmän hängighet och lite influensa tendenser. Louise har en längre tid känt sig trött med huvudvärk och värk i kroppen och Jack har väl varit konstant snorig ett par veckor men det hör väl till hans ålder.

I lördags var Jack och jag och hälsade på en kollega. I söndags ringde han och sade att han blivit magsjuk och även hans sambo hade varit dålig tidigare i veckan. Som ett brev på posten tillbringade jag tisdagsnatten på toaletten. Var ganska avslagen på onsdagen. Det som inte var bra med det var att då skulle Jack in på en refluxröntgen som redan blivit uppskjuten en gång (läs första stycket..). Nu fick Louise åka in med Jack trots att hon inte alls kände sig bra. Jag var utesluten. Ren cirkus kort sagt, men det skulle bli ännu bättre....

Igår skulle jag operera min ena axel. Väntat väldigt länge på den tiden så jag ville inte missa det. Uppladdningen kanske inte var kanon med tanke på förrgår natten men det fick gå. Problemet var att jag måste sövas med narkos och skulle ta mig dit och hem. Kände mig inte riktigt hundra och det gjorde verkligen inte Louise heller. Jag tänkte ta bilen själv och sedan köra hem eftersom jag hört att det var bara en lite "light" narkos. Louise vägrade detta så hon och Jack åkte med trots att hon var riktigt hängig. Fastan inför narkosen hade ju naturen själv hjälp till med så man var ganska hungrig och törstig minst sagt när det väl var dags. När jag sedan blev utskriven var jag i princip som en zombie. Louise bara skrattade medan jag knappt visste åt vilket håll jag skulle gå. Rena tjackpundaren. Hade jag gått på Sergels Torg hade jag åkt in på pissprov direkt. Att köra hem själv var nog ingen lyckad ide.... Skulle hämta ut smärtstillande på apoteket på vägen hem men dagen till ära var det datahaveri så inga recept kunde expedieras. Kanon!!

Senare på natten vaknade Matilda flera gånger och var orolig och hade ont i magen. Allt kröntes med en riktig magtömning på morgonen så nu är hon uträknad också. Så nu går jag omkring och gnäller över min onda axel och får/kan (eller vill inte...he he) lyfta eller bära, Louise är trött och har ont i kroppen, Matilda spyr och Jack är i lådor, i soffan, under mattor, halvvägs in i tvättmaskinen, helvägs in i torkskåpet. Kort sagt: överallt!! Han är i väldigt bra form. Än så länge är det nog bäst att tillägga med tanke på utvecklingen här hemma.

När vi var på väg in till sjukhuset igår så pratade vi mycket om Greta och hur det skulle ha varit med henne nu. Om hon funnits. Vi tänker på henne så oerhört mycket. Så oerhört mycket. Det som känns så överjävligt är att man inte riktigt vet hur det känns för Matilda. Antagligen överjävligt för henne också. När hon skrev Jacks ettårs kort så grattade hon från mig och Louise och sedan "storasyster Matilda och storasyster Greta". Så självklart för henne att skriva men samtidigt så ohyggligt jobbigt att läsa. Vi har sparat kortet för Jack att ha senare. Det lär väl bli några stycken till.

Vad mer finns att säga...? Man har lärt sig av alla sjuhusvistelser. Man måste ligga på själv annars händer "nada". Efter diverse telefonsamtal fick vi, för en gångs skull kanske skall tilläggas, ett positivt besked: Jack´s reflux verkar vara borta. All urin gick rakt ner i blåsan som det skulle visade röntgenundersökningen. Hans ingrepp blev mycket lyckat. Otroligt sköna nyheter. Orkade knappt ta in några brasklappar från läkaren för det är ju sådant de nästan måste lägga till för att gardera sig. Ett urinprov skall lämnas om en månad. Kort sagt. Jack är frisk!! Vågar knappt berätta det för honom för då river han väl hela huset.... han får nöja sig med att jag lyfter ur honom ur torkskåpet igen.