Alltså vad är det med dessa studenter! Studenter, studenter, studenter vartän man vänder sig, jätteglada verkar de vilja att man ska tycka att de ska se ut att vara och jättefulla är de. Och det vore väl inget fel med det om det inte vore för att de skränar så desperat och ångestladdat och skräpar ner och nöjesåker hela staden runt på sin flak och släpper ut avgaser bara för att.
Vad är meningen? Det ser väl vem som helst att det inte är äkta glädje de uttrycker. De ser mer ut som att de tävlar i vem som kan vara värst ångestladdat desperatleende och vem som kan skräna högst med minst att säga. Påminner mig för övrigt om en hel del manliga chefer och andra, till exempel manliga försäljare som släpper loss på en löningslördag.
Tacka vet jag studenter av min egen kaliber, vi behövs! Lite mer mogna och medvetna, som har gjort ett moget, övervägt val och vet vad vi vill i livet. Och när vi skrattar och ler då menar vi det! Ja, ja, man kan ju inte klaga på att de inte åker kollektivt i alla fall, där de trängs och spyr ihop på sina flak.
Andra bloggar om: studenter, psykologi, skolavslutning, samhälle, buller
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [4]
Att ta livet av sig är rationellt. Om jag inte orkar längre. Om jag inte vet vad kärlek är. Om jag inte älskar mig själv. Om jag vill ha gränslös bekräftelse och uppskattning. Och om jag tror att en film på youtube med mitt eget självmord förändrar allt.
Det här är naturligtvis förskräckligt tänkt och sagt, men jag kan inte låta bli att fundera på det när jag får höra och läsa om ungdomar som som låter filma sig själva när de begår våldsbrott, eller till och med tänder eld på sig själva, allt för att hans youtube-film ska få höga hits. I en förlängning riskerar vår virtuella sensationslystnad att ta över all respekt för oss själva som människor.
Visst, vi vill alla bli sedda och lite risker får vi ta. Men till vilket pris? Och vet vi verkligen vilket pris som vi är beredda att betala?
Andra bloggar om: youtube, psykologi, media, samhälle, film
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [0]
Susanne Popova siar bloggarnas död. Nätövergrepp och nätvåld, näthat och nätmobbing, driver idag bloggarna på flykt. Men Popovas penna och ord är som vanligt såld till främmande makt eller företag. Hon talar inte om "normala bloggare". Hon talar om några få kändisar, däribland Linda Skugge, som har upptäckt att deras penna inte är mäktigare än någon annans, att deras ord inte är viktigare än någon annans. Det är nog en smärtsam insikt, långt värre än att behovet av bekräftelse och pengar styr deras tankar och ord.
Jonas Morian och Martin Jönsson ifrågasätter Popova, två bloggare med många kloka idéer, även om alltför heteronormativa för min smak. De tycker att Popovas analys är inskränkt, till och med pinsam. Men män som de är missar de själva poängen. Popova slänger skit på alla som slänger skit, även på dem som skriver i den tryckta pressen. Hon framställer sig själv som en snällare och trevligare skribent än andra. Det får mig att undra om hon i själva verket inte är en riktig bitch. Att prata skit om andra som pratar skit är i alla fall en bra början på en sådan karriär. Så det är nog bäst att jag slutar.
Andra bloggar om: nätmobbing, bloggosfären, media, samhälle, journalistik
Postat i: Blandat Permalink Kommentarer [8]