Han sitter vid bordet och dricker kaffe, samt ögnar igenom några papper. Han ser sammanbiten ut och pustar ibland.
Hon kliver in i lägenheten, slår upp kaffe och sätter sig vid honom.
Han: Jag funderar på vad jag ska göra; har rekvirerat papper om skilsmässa, fastän det tar emot. Förvisso kunde det vara på tiden att gå isär, för förhållandet är inte som det engång var, men denna jävla sentimentalitet lägger sig i vägen för all rationalitet
Hon: Jag har fått nya uppgifter idag
Han: Jasså, om vaddå?
Hon: Ja, din makes chef stod i lunchmatsalen och pratade vitt och brett. Det verkar som att hans saga inom omsorgen snart är all
Han: Åh helvete! Jag har ju sagt åt honom att vara mer koncentrerad i sitt jobb, men det jag säger går in genom ena örat och ut genom det andra. Handlar dethär om vårdslöshet igen?
Hon: Näe... inte denhär gången. På chefen lät det som att din gubbe hade uppsåt
Han: Han är inte min gubbe längre! Vad för uppsåt?
Hon: Mord: försökte slå ihjäl en vårdtagare i duschen och påstod att det var en halkolycka. Sen försökte han sno en av jobbets bilar
Han: Han är ju för fan sjuk!
En garderobsdörr öppnas. Ut kliver jag, även känd som maken.
Vänd mot han:
Jag: Täpp till din feta trut tills du vet vad som ägt rum
Han: Du borde fanimej spärras in på livstid!
Jag: Du går alltid till exkrementer
Han: (hånskrattar) Du menar nog extremer
Jag: Nej, jag menar exakt vad jag säger
Han: Jasså
Jag: Ja
Hon: Vi kanske skulle gå vidare istället för att diskutera det här
Han: Ja, det vore nog bra
Hon: Varför ville du mörda karln?
Jag: Det var en olyckshändelse
Han: Visst
Jag: Ser det ut som att jag sitter i en poliscell? Ser jag ut som att har ett grått papper i min hand? Ring min chef och kolla! Vi har talat igenom saken och det är inga problem längre. Polisen är inte inkopplad. Jag jobbar som vanligt i morgon
Han: (reser sig upp och skriker) Ikväll är jag ute ur den här lägenheten för gott, fattar du det? Om du tror att det här förändrar något så har du så in i helvete fel. Det är möjligt att du inte är mördare trots allt, att du inte heller snodde någon bil, men det förändrar inget. Du är lika jävla sinnesslö för det! Jag tänker inte tillbringa en enda minut till med dig, hör du det?
Jag: Jag hör. Men vi får väl se
(Han kastar en lång förorättad blick innan han går igenom dörren med ett släm)
Hon: Något säger mig att det värsta mellan er är över nu
Jag: Jo. Han kommer krypande tillbaka i natt, ber om ursäkt och snyftar om förlåtelse
Hon: Ni är det mest förutsägbara par jag känner
Jag: Annars hade det inte blivit några barn gjorda. Men nu får du gå
(Hon lämnar lägenheten)
theme.postedin: Nyheter | Permalink | Kommentarer [0]
