Jag sitter vid mitt skrivbord. Det står så att jag kan se köksbordet. Jag har bara skrivbordslampan och kökslampan tänd i lägenheten.
Ibland slänger jag en blick ut mot köket. Det ser hemtrevligt ut. Köket ligger utanför mig och jag känner att jag inte har tillträde till hemtrevligheten. Jag hade lika gärna kunnat vara död.
Ofta står jag och betraktar. Jag ser kära par på stan som verkar spela teater när de kysser varandra och ler. Jag kan inte tro att det finns känslor. I alla fall inte på det sättet.
Livet är sprängfyllt av det fina. Byggnader, höstlöv, sommarkvällar, berättelser, melodier. De reflekterar drömmar om närhet och harmoni. I deras skugga kan man låta sig föras i väg till en annan värld.
I den andra världen ska jag minnas allt det som glänste här.
theme.postedin: Blandat | Permalink |
