Jag kommer att flytta....

För de som vill hänga med så kan ni titta här....

....någon känner till den här?

Min mamma lärde sig den av sin mormor...så den torde vara ganska gammal.

Frans Fransson Fesenfält,
förde femton friska fruar fram.
Fruarna fese fartyget fullt...
Fy femtan för färskt fruafes!

Ibland händer att någon i ens närhet vinner pengar.
Det har inte hänt just nu men för ett tag sedan och jag och en kollega
pratade idag om hur andra påverkas när någon vinner.
Oftast säger man ju "Vad roligt för henne/honom/dem!"
Men vad känner man egentligen innuti?
Och vad skulle du göra med alla pengarna?

Jag vet precis vad jag skulle göra.

Ingenting.

Jag längtar inte efter fantastiska resor eller dyra saker.
Skulle inte som en tok ge mig ut för att shoppa kläder.
Har inga lån att betala av och bilen går bra!
Det enda jag kan tänka mig att pengarna skulle ge mig är
friheten att jobba mindre.

Och nej, jag är inte rik.
Snarare låginkomsttagare.
Men jag har vad jag behöver och kan betala mina räkningar.

Rik är jag för att jag har underbara barn, en underbar man och familj och vänner.
Om två och en halv vecka är jag dessutom rik på skogsdoft och fågelsång!

Min vovve börjar bli gammal och det är inte utan att jag tänker på hur det ska bli när han inte finns längre...
På sista tiden har jag fått bebisar i tankarna.
Ja, inte människobarn utan hundvalpar!

Så fina de är!

Var ute och körde i eftermiddag.
Samma väg som jag kört hundratals gånger.
Min blick föll på ett litet kors som står i vägkanten.
Jag vet att det står "Benny" på det.

Sätter mig vid teven ikväll och ser plötsligt en kvinna som heter Lotta
prata om sin stora kärlek, Benny, som hon förlorade i en bilolycka.

Det var hans minneskors mina ögon föll på några timmar tidigare idag.

Är det inte underligt...?

Ha!

Misstänker att jag fått magkatarr och läste på nätet att fet mat ofta är en orsak!

Goodbye LCHF och GI!

Min kropp vill inte leka med er!

Jag försökte föra över mina foton från mobilen till datorn.
Det fungerade inte.

Och det slår mig hur lik min pappa jag är.

Vi är praktiska.
Vi får saker gjorda.
Vet hur saker ska vara och tar tag i dem.
Vi skapar och bygger gärna och fixar det mesta.

Men när det kommer till teknik står vi handfallna.
Jag tror att vi helt enkelt saknar intresse.
Det är ett språk vi inte förstår.
Kanske inte VILL förstå.

Så fotona får ligga kvar i mobilen.
Hoppas på räddning från Lejonets håll, vad det lider...

Så var det söndag.
Jag har ätit min lilla frukost i ensamhet.
Fil och macka blev det.
Lyssnade lite på Tengby och Mannheimer.
Löste korsord.

Borde tassa ner i förrådet och hämta kartonger.
Borde börja plocka ner.
Borde....

Det är så tråkigt och jag vill inte.
Men jag vet i och för sig inte vad jag ska göra idag i vilket fall.
Mer än att jobba ett par timmar i eftermiddag.
Skitkul.

Jag kan inte låta bli att ifrågasätta.
Det gäller allt möjligt.

Jag har funderat på det som nu sägs om fet mat.
Att "förr" åt minsann "alla" fet mat.
"Alla" var normalviktiga.

Men det är ju inte sant.

Det fanns tjocka tanter och farbröder förr också.
Och feta barn.

"Förr" åt man potatis, rovor mm nästan varje dag.
Dessutom gröt av olika slag och grovt bröd.
Smör hade man inte råd med.
Mamma hade stekflott på mackorna när hon växte upp.

Fet mat åt de till jul och andra högtider.

Det kanske inte är våra kära potisar och hembakta mackor det är fel på?
Däremot fanns det "förr" inte pasta eller ris i vart avlånga land.

Är inte vanlig husmanskost, gjord från grunden, att föredra trots allt?
Vem kan egentligen ge svar?
Är det inte så att lagom är bäst?

Igår fick jag för mig att söka på nätet efter min hunds uppfödare.
Vi har inte setts på många år nu.
Hon är en otroligt härlig skånsk kvinna med enorm energi.
Precis som en cockerspaniel!
Hon är som den ras hon föder upp.

Jag hittade hennes sida på nätet och där var så många bilder på
hennes vackra hundar.
Vuxna och valpar.
Och plötsligt mindes jag när jag hämtade min Alex.
Han stora tassar och tunga huvud.

Nu är han 13,5 år.
Vit i nosen och stendöv.
Kroppen är full av vårtor.
Men ännu vill han gärna leka och det är fortfarande roligt att gå ut.
Hans stora intresse jämte mat är löptikar.

Idag ska jag trimma honom så han blir fin.
Just nu ligger han ihoprullad i dotterns säng fast han vet att han inte får.
Men jag låtsas att jag inte ser det idag......

Jag somnade klockan elva igår och vaknade inte förrän halv nio idag.
Och ändå är jag trött...?
Det är något fel på mig.
Känner mig lätt illamående vid tanken på mat.

Till frukost tog jag det jag kände för och struntade i vad jag borde äta.
Det blev fil med fruktmusli och en liten hembakt grov bulle.

Det känns som om min kropp vill säga något till mig.
Men vad?
Hur ska jag äta för att må bra?

Ännu blåser det kraftigt ute.
Mina föräldrar har ingen ström idag heller.

Det blev inte alls som det var tänkt med jobbet ikväll.

En fläkttrumma hade blåst sönder och skapade vinddrag i hela bygget.
Hål rakt ut!
Elin stod i en dörröppning och vi började skratta. Hon såg precis ut
som Carola för hennes långa hår böljade i vinddraget!

Inet nog med hålet.
En av företagets flaggstänger hade blåst omkull och låg en bit ut på vägen.

Jag kände ganska stor skräck över att ge mig iväg de långa milen till terminalen.
Hann inte långt förrän det första trädet låg över halva vägen.
Sedan nästa.
Och nästa.
På radion varnade de för att alls ge sig ut.
Var man kvar på jobbet skulle man stanna där.
De större vägarna oframkomliga.

Jag ringde lagledaren och sade att jag vänder.
Får åka dit på söndag istället.

Tillbaka till jobbet alltså och en vaktmästare hade varit där och stoppat i isolering i hålet.
Men det åkte ju snabbt ut igen så han fick komma tillbaka.
Muttrade om att han inte hunnit äta och att vinet var upphällt.
Och?
Vi hade väl inte heller ätit och har man jour så har man.

Så den muttrande mannen klättrade upp på stegen igen med silvertejp i högsta hugg.
Det såg inte ut som en bra lagning...
Jag gick ut i stormen för att dra in flaggstången och ta in den genomvåta flaggan.

Och nu.....är det verkligen skönt att vara inne i tryggheten och värmen.
Men jag tänker på mina föräldrar och vänner som just nu sitter med tända ljus och
sprakande brasor för att hålla värmen i husen.
Nästa vinter är det jag....

Har nyss kommit hem från jobbet men ska snart dit igen.
Det är verkligen inte roligt att jobba en fredagkväll.
Dessutom är det stormvarning och jag ska ut och köra i det...

Förlåt om jag tjatar om min mage men den mår verkligen inte bra...
Den är så spänd pch svullen så man skulle kunna tro att det fanns ett Lill-Lejon där inne!
Men det borde ju inte ens vara möjligt.
Byxorna spänner som innan jag började dra ner på kolhydrater.
Med skillnaden att nu äter jag knappt något alls.
Fattar inget...

I morgon ska jag gå på loppis, tror jag.
Är det fint väder så vill jag ut i naturen.
Och så måste jag börja packa.

Men allra helst hade jag velat somna tätt intill Lejonet ikväll, som det egentligen borde vara.