Fattar inte att jag än en gång har gått i fällan. Att jag aldrig lär mig. Jag är nog ett ohjälpligt fall, för så här efter en ca 10 år borde jag ju iaf har lärt mig något. Men, nej godtrogen som vanligt.....

Ångrar mig så jävla in i hel-ete mkt att jag gick med på att mor-och farföräldrar skulle få komma hit och träffa den lille. Trodde ju i min enfald att de efter intensiva predikningar skulle inse hur allvarligt det är om man smittar ner en liten prematur. Trodde ju att de själva skulle förstå att man inte kan komma om man så bara har ont i halsen! Men nej, det funkar ju inte i hjärnan hos en del. Utan man ska behöva stå med en lång spatel och gräva i halsen för att kontrollera frsikheten på varje person som träder över tröskeln. En del är liksom inte vuxna nog att själva göra bedömningen när man är frisk och inte.

Och så var det ju givetvis den här gången. Mamma sa att de gott kunde vänta med att komma, men jag ville ju så gärna visa bebis....Varför följde jag inte hennes råd? En viss annan dam (läs farmor) såg ju inte på saken från det hållet utan blev ju givetvis själaglad för att hon äntligen skulle få träffa sin avkomma och se beviset på att livets cirkel hade slutit sig. Att hon äntligen, äntligen hade fått ett barnbarn.... Dagen efter besöket (där hon inte kunde hålla sig till reglerna utan tvunget skulle svansa efter en hela tiden och stå jättenära bebis och i princip nästan hålla i den fast hon inte fick) hade hon tydligen insjuknat i en plötslig förkylning. (Varför blir jag inte förvånad?) Detta fick vi inte veta med en gång, utan det tog några dagar innan hon hasplade ur sig det. Hon hade blivit akut dålig med hosta, super ont i halsen, snuva och t o m kräkts. Tror hon att jag är så blåst att jag går på att hon inte hade känt ett jäkla dyft dagen innan? Tro f-n att hon gjorde det. Men hon kunde förstås inte bemöda sig med att känna efter innan hon kom hit, för hon bara SKULLE träffa sitt barnbarn och få sitt lystmäte.

Helt jävla uppsurrad var hon när hon var här, ung som en elvisp. Nu har hon iaf lyckats med att smitta ner bebis morfar, bebis pappa mår inte bra och jag har så fu-ing ont i halsen att jag inte vet vad jag ska göra. Ringde kompis L sent i går och fick lite tips. Tack, för det lugnade mig lite iaf. Men idag är jag arg, arg, arg!! Nu ska det f-n i mig inte få komma en enda j-vla människa på besök förrän jag säger att det är ok. Och jag tänker inte gå på några idiotiska påhitt den här gången. Hur kunde jag vara så dum? Hoppas nu bara att den lille klarar sig undan bacillerna....

/Happy