Bästa Läsare!

Jag kan inte låta bli att ta tillfället i akt att angripa (v)-ledaren Lars Ohly. Men denna gång ur ett mindre väntat perspektiv. Jag anser att hans beslut att inte längre kalla sig "kommunist" är lika oklokt som att stå fast vid denna övertygelse.

Fråga: Är Lars Ohly idag mindre kommunist än han var för en månad sedan? Naturligtvis inte. Allt tal om Josef Stalin, Pol Pot och den förre kommunistdiktatorn i Rumänien (vars namn jag inte kan stava till) biter inte det minsta på Lars Ohly. Däremot biter argumentet "kallar jag mig kommunist vill ingen rösta på mig". Och det är denna omständighet vi ser resultatet av.

Naturligtvis skulle jag kunna angripa Lars Ohly och säga: "- Se, karln har inte stake att försvara det han står för", men det vore enbart infantilt av mig. Ohly har sagt att han tänker sluta kalla sig för kommunist, men han har inte för avsikt att frånvända sig de kommunistiska ideal som han under sin politiska gärning varit attraherad av (min slutsats).

Kommunismen är inte död! Den luktar bara lite illa. I Sverige är den däremot i svår koma tack vare socialdemokraternas dominans inom det socialistiska blocket. Dit har man kommit genom att indoktrinera vitala organ i vårt samhällssystem, givetvis på bekostnad av de mer renodlade och mindre main-streamade krafterna på vänsterkanten. Rätt partibok avgör framgången i din toppkarriär.

Nu har Ohly gjort avbön, och 90% av det politiska etablisemanget jublar. En av de som fick äran att kommentera Ohlys avbön i Dagens Eko på radion var socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog. Hon om någon vet hur lukrativt det är att inte vara en uttalad kommunist i Sverige. Hon lämnade KPML(r) - marxistiska revolutionärer - för en fin karriär inom Socialdemokratiska Arbetarpartiet, via en period som mao-ist (väninnan Annika Åhnberg, jordbruksminister, förstod också tidigt att (vpk) inte är något vinnande team).

Är det ändå inte på sin plats att värdera politikerna efter vad de verkar för istället för vad de säger sig vara? Är det något fel med att säga sig vara kommunistisk utopist i ett sammanhang där man borde kunna stå helt fri från all koppling till Sovjetkommunismen och kinesisk kommunism? Nej, bejakare av utopier kan behövas, oavsett deras partikulör. Men Lars Ohly har inte råd att ge sina politiska motståndare fler skottchanser. Därför "säljer han ut" sig...

Nu är allt frid och fröjd. Nu är Ohly en demokrat. Nu får han fortsätta att leka med det allsmäktiga (s). Men Ohly har kvar sin agenda: han vill inskränka den fria företagsamheten, begränsa valfriheten inom sjuk- och barnomsorg... etc etc. Det finns en obegränsad mängd klyschor att ta till. Dessvärre kommer det bli lättare för honom att leva upp till en kollektivistisk ideologi, som under förra århundradet spårade ut och gav oss Kalla kriget, Järnridån och Gulag.

I ett av våra grannländer - Ryssland - börjar Ohlys ideologiska kamrater att vädra morgonluft för första gången sedan Sovjetunionen brakade sönder och samman. Ni har fått varningen från undertecknad...

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

Jag ber ödmjukast att få presentera ett nytt populärvetenskapligt bidrag på min Blogg. Hoppas att avsaknaden av kvinnlig sexualitet ursäktas, Aftonbladet...

Ni kommer snart att höra väldigt mycket om hur vi i Europa kommer att trygga vårt behov av råolja och naturgas under de kommande 100 åren. Eller snarare; vi kommer att få ta del av ett högljutt bråk om vilka nationer som skall ha rätt att få exploatera Arktis.

Ett antal tidningsartiklar har varit förutseende att i perspektivett av den globala uppvärmingen/växthuseffekten sia om hur intresset för naturtillgångarna under Nordpolen kommer att växa. Man menar att den uppsmältande isen kommer möjliggöra oljeborrning i området. Av vad jag hittills läst märker jag att skribenterna inte är överdrivet insatta i problemen och möjligheterna.

Först och främst vill jag beröra frågan om isen som håller på att förtunnas på Arktis. Vad vi trott var en generell isförtunning på Grönland/Arktis visar sig inte vara så. På grund av uppvärmingen har nederbörden i området ökat, och den faller som snö. På så vis har istäcket blivit tjockare! Platt fall för resonemenget om att havet vid Nordpolen kommer öppna sig för oljeriggarna...

Låt mig attackera denna idé om hur de dolda energiresurserna skall utvinnas under Arktis is. Jag kan inte föreställa mig att det kommer gå att föra dit några oljeriggar inom överskådlig tid, men vill inflika att författaren Jules Verne berörde idén redan under andra hälften av 1800-talet när han skrev "Sans Dessus Dessous". Där skulle ett företag köpa Nordpolen och avsåg skjuta ut en gigantisk kanonkula från ett underjordiskt kanonrör i Kilimandjaro. På så sätt skulle jordaxeln rubbas och Nordpolen hamna längre "söderut".

Min tanke är att utvinningen av olja och naturgas i Arktis INTE kommer ske ovanför istäcket/havsytan. Och tio minuters gogglande bekräftar att fler har samma idé. Dessa väldiga energiresurser - kanske en fjärdedel av jordens lager av olja - kan nås genom submarin verksamhet.

Det finns redan förslag på hur man skall konstruera ofantligt stora olje- och gastankers som körs under vattenytan. Själv är jag lite fundersam på vad man skall använda som barlast när dessa tankers kör "tomma" till hämtningsorten. Vatten? Den bästa lösningen vore kanske att dra pipelines till Grönland och Alaska, och göra omlastning där.

Men den stora frågan är inte HUR och NÄR vi skall komma åt all den olja och gas som sannolikt finns under botten av Arktis. Frågan är OM vi kommer få exploatera denna sista relativt oförstörda natur. Och ifall så sker, kommer det att bli krig om dessa fyndigheter? Kan vi förvänta oss en rättvis fördelning mellan de länder som gör anspråk på Nordpolen? Eller kommer den stundande energikrisen att göra oljeberoendet mindre genom utvecklingen av alternativa energikällor?

Jules Vernes roman om ämnet finns i en modern återutgivning på svenska under titeln "Barbicane & C:o". Den finns i de flesta välsorterade bibliotek. Läs den gärna. Ni som kan franska kan läsa romanen på sitt originalspråk på webben: http://jv.gilead.org.il/zydorczak/sans00.htm

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

Sex är så spännande, så förbjudet... och så himla naturligt! Att tjejer/kvinnor skriver om sin lust, sin längtan och sin ångest i BLOGG-form har alltså uppmärksammats av kvällspressen, och reaktionerna är med några få undantag ganska positiva.

Jag hör till en av dem som under korta perioder förstrött mig med att läsa en del utlämnande blogg-meddelande om vad man gjort/inte gjort/skulle vilja göra (och jag har haft väldigt roligt!). Det märkliga är att det går bra så länge det är kvinnliga skribenter. Vi män, vi är bara snuskiga när vi berättar om våra sexliv. Inte för att jag är intresserad av mäns sex, men i alla fall.

Jag fick i förmiddags ännu en gång bevisat att sex är mycket intressant. Mitt tips om Lindströms "sex-specialare" idag gav mig på någon halvtimme ett femtiotal besökare som jag inte tror skulle ha tittat in i min BLOGG om ämnet varit "Moroten - ett ogräs under förra sekelskiftet?" eller "Kina fängslar invånare för OS-bygge". Så känd är jag inte att varje ord jag släpper ifrån mig faller publiken i smaken, även om det skulle vara roligt om så vore fallet.

När jag rannsakar mig själv inser jag att jag sitter på en guldgruva vad gäller anektoder, erfarenheter och fantasier inom det sexuella området. Dessvärre tror jag inte att det är någon stor efterfrågan eftersom jag är kille/man. Eller är ni verkligen intresserade? Just det, jag trodde väl inte det... ;-)

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

Det är väl ingen hemlighet att jag lider av aviafobi. Jag är på ren svenska mycket obenägen att gå in i ett flygplan. Oviljan att flyga är lika stark som min ovilja att hantera starkströmskablar och att friklättra i berg. Därav kommer mina långa bilresor i Europa; jag kör hellre bil själv 600 mil än jag flyger.

Min vurm för bilresor får mig ofta att fundera på hur det skall bli i framtiden när oljan tagit slut. Skall jag tvingas åka elbil för att vta mig till Paris? Eller blir det en vätgasdriven bil?

Vad vi vet med säkerhet är att oljan - förr eller senare - kommer att ta slut. Och med samma säkerhet kan vi fastslå att behovet av kommunikationer kommer att bestå - såvida vi inte får en bakåtsträvande samhällskultur som för oss tillbaka till backstugorna och grottstadiet. Iofs inte omöjligt med dagens inkompetenta politiker...

Med bilar finns det enormt många möjligheter att använda alternativa energikällor. Men jag undrar hur det kommer att gå inom flyget? Det är fascinerande vilka effekter som alstras i utblåset på en jet-motor, allt för att kunna få upp hundratals ton upp i luften. Men hur kommer det gå när det inte längre finns flygfotogen till dessa motorer? Kommer man att konvertera dem till etanoldrift... he,he, he...

Jag ser en lösning - av många - att luftskeppen kommer till heders igen. Jag har använt temat i min senaste roman som jag håller på att korrekturläsa för närvarande, och jag inbillar mig att vi en dag kan se regionala flygbolag trafikera Stockholm - Göteborg - Malmö med moderna zeppelinare. Why not?

Bilden ovan föreställer ett av förslagen på ett luftskepp avsett för privat trafik. Det skulle nog inte krävas särskilt mycket för att göra om den till passagerartrafik, eller i vart fall kunna använda denna SkyCat till flygtaxi.

Huruvida vi skall kunna åka till Thailand på semester med Zeppelinare törs jag inte sia om; topphastigheten är ju tämligen begränsad. Men genom att flyga i ett luftskepp blir nog själva transporten en del av reseupplevelsen, till skillnad från i dag då man sitter som en kokong och dricker sprit* i väntan på landning nästa dag.

Eller varför inte jorden-runt-flygningar som jag beskriver i min roman om den svävande luftstaden "Aeriopolis"? Vem vet? Kanske till och med jag kan frestas till en luftskeppsresa trots min flygrädsla?!!

Hälsar Eder Peter Harold

* Återupprepar det faktum att jag är nykterist; jag ville bara illustrera tristessen med att flyga hos den som inte är flygrädd. För oss andra är upplevelsen mer att likna vid blandningen av en psykologisk thriller och renodlad skräckfilm.

Bästa läsare!

Har du barn i 4-10-årsåldern? Eller rent allmänt gillar tecknade barn-/familjefilmer av fabrikat Disney? Själv har jag inget val; min dotter är en fantast. Just nu är det "Lili & Stitch 2" som gäller. Den första filmen var underbar, och jag har faktiskt en liten plastdocka av Stitch på skrivbordet.

Första filmen om Lilo och Stitch var varm och rörande. Lilla Lilo och hennes äldre syster Nani är föräldralösa, och storasystern försöker leva upp till mammarollen. Det är svårt att inte känna sympati för karaktärerna. Och lilla Lilo som är lite annorlunda, egensinnig, hamnar utanför kamraternas gemenskap. Nani tror att Lilos ensamhet skall kunna botas med ett husdjur, kanske en hundvalp.

När Lilo kommer till kenneln blir hon genast förtjust i Stitch, den enda varelsen som är synlig eftersom alla hundar försöker gömma sig av skräck för den lilla utomjordingen. För Stitch är nämligen ett biologiskt experiment med en förtörelsekraft i klass med Schwartzeneggers Terminator...!

Stitch är också "utanför", men Lilo välkomnar sitt husdjur som en fullvärdig familjemedlem. "- Ohana betyder familj, och i en familj lämnas ingen utanför", berättar hon för det lilla rymdmonstret som måste behärska sig för att låtsas vara en hund.

Nu dyker film nr 3 upp, kallad "Lilo & Stitch 2", eftersom det finns en "mellanfilm" efter 1:an och före 2:an. Som sig bör... eller i vart fall som Disney gör, är "tvåan" mycket kortare än den första filmen. Varför? Ont om idéer? Troligtvis. "Lili & Stitch 2" saknar den varmhjärtade underbara sentimentalitet som präglade första filmen, och hur Stitch vaknar upp efter sin dödsscen är så ologiskt att till och med min 6-åriga dotter börjar protestera. Opps, råkade jag avslöja slutet? Hörru, det är en Disney-film... klart den slutar lyckligt!

Jag har noterat att nästan samtliga av Disneys 2-or alltid är kortare än 1-orna. Ofta (eller alltid?) är storyn betydligt tunnare. Ett undantag är väl kanske "Pocahontas 2", men om den filmen har ju jag berättat om i ett tidigare BLOGG-inlägg. Det vore skoj om Disney kunde göra full-längdsversioner av sina tvåor. Och sedan är det visset när bonusmaterialet känns mer vitalt än själva filmen.

Hälsar Eder Peter Harold (som skulle vilja 'dejta' Mulan om han vore en tecknad filmfigur)

Bästa läsare!

Det generar mig inte att komma med en erotisk tvist även om jag talar om allvarliga ting. Lika bra att börja på en gång: Jag anser att USA:s utrikesminister Dr. Condoleezza Rice är den sexigaste Granny-MILF som uppenbarats på mycket länge. Vad granny-MILF betyder vill ni inte veta om ni inte redan gör det...

Hur som helst har en rad rykten kommit i omlopp i Washington om att den sittande vicepresidenten Dick Cheney kommer att lämna sitt uppdrag i förtid. Det skulle innebära att Bush jr kan handplocka sin ersättare - ty regelverket säger att en president icke får sitta längre än två mandatperioder. Mitt tips är att utrikesminister Rice får uppdraget.

Ja, jag vet att man inte får tala om amerikansk politik i Sverige; i vart fall inte i uppskattande ordalag. Men jag tycker att det känns angeläget att diskutera något som är mycket realistiskt. USA kan få sin första kvinnliga president, och hon kommer sannolikt inte heta Hillary Clinton, enligt min bedömning.

Det främsta tecknet på att Dr. Rice kan bli USA:s nästa president (om hon vinner valet 2008) är hennes kategoriska "- Nej, jag tänker inte ställa upp i presidentvalet". Ett smart drag; det är alldeles för tidigt för henne att tillkännage sin kandidatur redan nu. Hon skall avvakta till rätt ögonblick. Och det är när hennes supporters lyckats övertyga henne om att hon har en chans att vinna. Fast jag tycker det ser ut som att hon tittar lystet på presidentens fåtölj.

Här hemma i Sverige lär mottagandet bli delat. Hon är republikan, närmast motsvarande en svensk moderat; hon var president Bush jr's rådgivare i säkerhetspolitiska frågor innan hon blev utrikesminister. Det sägs att Bush gjorde allt som hon sa åt honom att göra. Däribland kriget i Afghanistan och sedan kriget i Irak.

Hon är en strateg; hon blickar 50-100 år in i framtiden, säger såväl beundrare som motståndare. Det vore intressant att veta vad som finns i hennes huvud... hur tänker hon sig Europa i framtiden? Kina? Afrika?

Hon har personliga egenskaper som är intressanta. Singel; aldrig gift trots att hon är över 50 år. Det väcker en del funderingar. Kan en människa vara så passionerad av sitt yrke att hon aldrig vill bilda familj. Eller är hon lesb... ointresserad av män?

Jo, det finns människor som kan leva ett liv i dygd. Hennes passion har varit musiken. Här ser vi henne i samband med en konsert tillsammans med Yo-Yo Ma, ni vet cellisten som spelar så gudabenådat i filmmusiken till "Hidden Dragon Croushing Tiger". Musiken skulle ha varit hennes arbete om det inte varit för att hon hört på ett föredrag om säkerhetspolitik. Det fick henne att ändra yrkesbana. Under sina studier specialiserade hon sig på Sovjetunionen. Vilken vinkel hon hade i studierna vet jag inte, men det ledde i alla fall till att hon började jobba inom Bush-administrationen. Nu är hon utrikesminister. Kommer hon även bli president? Det kommer bli spännande att se hur världen kommer reagera...

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

Till min lycka känner jag mig inte en dag över 60 denna morgon! Det kan bero på att jag bara är 35, men min vardagsform varierar från dag till dag. I fredags var jag någonstans mellan 80 och döden... trodde att jag fått influensa. Dessbättre är jag back-in-business idag.

Jag var frestad att göra en "Pascalidou" i dagens blogg. Ni vet när man läser något som känns angeläget, och man tänker " - F-n att det inte var jag som skrev det där...". Men jag är en ärlig själ. Dessutom misstänker jag att det finns många läsare som inte vill ta i skribenten Ulf Nilssons texter ens med en tång.

Ulf Nilsson är till skillnad från de flesta andra journalister i Sverige inte "vänstergängad". Man kan nästan tro att hans skruv skall dras åt andra hållet, men till hans fördel hör att han kan gå till attack mot de borgerliga partierna också. Folk som slåss verbalt mot både höger och vänster - och gärna uppåt - har lätt för att vinna min aktning.

Nämnde Ulf Nilsson har för Sundsvallstidningen recenserat en bok som handlar om det havererade folkhemmet. Ämnet är den svenska välfärdsstaten. Boken är skriven av en rad ekonomer och lärda, och minst en av författarna är bevisligen socialdemokrat. Nilsson betyrker innehållets autencitet genom att påpeka att boken inte är utgiven av något etablerat förlag eller ens kommer från högerns tankefabrik i Timbro. Så man borde ta innehållet i boken på stort allvar:

"Sverige är kört". "Allt färre måste försörja allt fler". "Det kommer att gå, men det kommer inte gå bra".

Om jag får skryta med något så är det min magkänsla för politiska frågor. Jag lider av en gnagande oro för Sveriges framtid. Och värst av allt; framtiden är här... jag är på väg in i medelåldern (vilket var långt in i framtiden för 10 år sedan!), och varken jag eller min hushållsekonomi har kommit längre. Jag ser att alla mina jämnåriga bekanta har sämre levnadsstandard än deras föräldrar när dessa var i 30-35-årsåldern. Lägg därtill att jag och min generation skall dessutom ta hand om det finansminister Nuder kallar för "köttberget". En börda som inte borde vara så betungande om det inte var för det faktum att genomsnittlig ålder för början av pensionen är... 59 år, samt det faktum att de pengar som 40-talisterna betalat in för sin pension redan förbrukas i rask takt.

Utvecklingen skrämmer. Lägg därtill att det är många bud om hur det kommer att gå; alltifrån "det är kört" till "det kommer ordna sig". Jag ligger själv någonstans mellan dessa ytterligheter. Jag tror inte att "DET kommer ordna sig" utan mer på att "JAG måste ordna så att det löser sig". Alltså jag och min generation; vi som dragit ner brallorna och lagt oss raklånga i gruset för att bli rövkn---ade av 40-talisterna, vilka ärvde ett av de bästa samhällena som skapades av 40-talisternas föräldrar, 10- och 20-talisterna. De senare är de som ligger i halvkoma på långvården, inspärrade i omsorgsinrättningar och utfordras med microvärmd kartongmat för 7 kronor portionen - om de har tur!

Jag ser i min omgivning människor som i min ålder utvecklat psykiska sjukdomar som är relaterade till deras livssituation. Jag ser oftare uppgivenhet än jag ser hopp. Själv har jag haft ont i bröstet under lång tid, återkommande yrsel och huvudvärk vid dagens slut. På min arbetsplats talar man hellre om nedskärningar än om utveckling. Kort sagt, framtiden var bättre förr...

För den som vill ta del av Ulf Nilsson recension går det bra att surfa till Sundsvalls-Tidningen: http://www.stonline.se/noje/kultur.php?action=visa_artikel&id=502152

Jag vill varna om att allt som står där inte är politiskt korrekt. Men min magkänsla säger mig att vi inom 10 år kommer vara tvingade att omdefiniera vad som är PK och icke-PK. Frågan är om jag och min generation skall ligga kvar i gruset med byxorna nere, eller om vi har fått möjlighet att resa oss. Jag undrar, jag undrar...

Hälsar Eder Peter Harold

P.S.

Det sista jag vill göra uttryck för är åldersrasism. Det är min fulla övertygelse att alla medborgare i vårt rike, oavsett ålder, skall kunna ha en dräglig livsstandard. Jag unnar gärna mina föräldrar en angenäm ålderdom (vi kommer till julafton och hälsar på, morsan & farsan!), men jag vill inte att det skall ske på bekostnad av min generations hälsa. Jag är säker på att flera av er 40-talister som läser detta, vet vad det vill säga när hälsan försvinner...

D.S.

Bästa läsare!

I helgen begåvades Sverige med en ny ordförande för Ung Vänster. Hon heter Ida och är en glad och trevlig kamrat i 23-årsåldern. Hon är dessutom kommunist. Varför då, kamrat Ida?

"- Jag är kommunist för jag tycker att vi har en stolt historia."

Tack för det Ida. Jag inser plötsligt att jag borde bli nazist. De har också en stolt historia... tänk bara vilka vackra parader de hade under 1930-talet. Eller varför inte fascist? Mussolini betydde mycket för såväl arkitekturen som kulturen i Italien när det begav sig.

Det är märkligt att historielöshet passar som handen i handsken för vissa politiskt aktiva . I kommunismens stolta histora nämns namn som folkmördarna Josef Stalin, Pol Pot och Mao Tse Dong. Det går att få en lång lista på kommunistledare som har blod på sina händer.

Historielösheten är dock botad när man skall tala om de politiska motståndarna. T.ex. "högern" som var emot kvinnlig rösträtt; en diskussion som var aktuell i början av förra seklet.

Kommunismen har inte historia att vara stolt över. Man kan vara stolt över den kommunistiska utopin; den är måhända alltför romantiserad, men det är en idé om broderlighet mellan människor. En idé som kommunisterna ALDRIG lyckades omsätta i verklighet.

Jag vill inte ha Ida's stolta historia: Jag vill leva i ett fritt och öppet samhälle, ett samhälle som präglas av tolerans och frihet. Vi har två exempel på kommunistiska samhällen som varken äger tolerans eller där medborgarna är fria; Folkrepubliken Kina samt Kuba.

Tur för Ida att hon är vänster, ung och söt blondin. Hon kommer aldrig att behöva göra avbön för sitt korkade uttalande. Hade det varit en medelålders man i grå kostym hade drevet redan varit igång. Ida's uttalande passerar däremot som ett ofarligt blondinskämt: Ida som skämtet, inte hennes uttalande.

Suck. Dubbelsuck! Med en viss tillfredställelse ser jag att det ena landet efter det andra gör sig av med det kommunistiska oket. Det var ett samhällsexperiment som inte fungerade. Till och med sämre än den fria marknadsekonomin. 

Jag önskar bara att folk tog sig en stund och började fundera på vad det är för ett samhälle Ida tänker sig.

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

Är det fler som reagerat på de senaste veckornas löpsedlar om Fågelinfluensan? Visst är det rörande att man bryr sig så mycket om våra befjädrade vänner! Nä! F-n tro't!

"Smittade fåglar på väg i natt - paniklarm!"

Hur vet man att de kommer mitt i natten? Flyger inte flyttfåglar på dagen också? Eller skall vi tro att när vi vaknar i morgon bitti så ligger det högar av döda fåglar på gator, torg, parker och skogar... Ja, svaret får man om man köper tidningen, förstås.

Att tidningar som Hänt i Vecket och Svensk Gamtidning kommer med löpsedlar som har föga med verkligheten att göra må vara förlåtligt; dessa tidningar vänder sig till en läsekrets som är oförbätterlig. Men Expressen och Aftonbladet - dessa lysande stjärnor av sanning i vår förvirrade värld - som gärna pekar med hela handen hur slipstenar skall dras... ser inget moraliskt problem med att profitera på människors oro och ångest för fågelinfluensan genom dylik löpsedelstext.

Om och om, gång efter annan, är det dessa sensationslystna löpsedlar där en fjäder blir till en hel hönsfarm: "Timell i knarkbråk med Peps Persson" , "Nakenchock" och "TV-kändis i slagsmål", und so weiter...

Det var någon chefsbibliotekarie som bestämde att kvällstidningarna inte skulle ingå i bibliotekets tidningsutbud eftersom kvaliteten var för låg. Detta beslut har kritiserats av flera anledningar; dels är det är ett hot mot yttrandefriheten (!), och biblioteken skall inte vara smakdomare, eller att biblioteket ligger i en sosse-vpk-styrd kommun där man inte ser något hinder i att ha Norrskensflamman liggande i periodica-avdelningen.

Personligen tycker jag att det var ett klokt beslut. Om nu kvällstidningarna är så angelägna om att biblioteksbesökarna skall kunna läsa om Natachas bröstproblem och Darins nya look kan väl Expressen och Aftonbladet skicka sina tidningar gratis till biblioteken? Så länge vi har morgontidningar som håller en hög standard finns det inget behov av "komplement" a la Expressen och Aftonbladet. Och brådskar det med att läsa det senaste om det senaste kan man väl fråga om man kan låna internetdatorn i biblioteket. Eller gå tvärs över torget och själv köpa kvällstidningen i kiosken. Eller som jag brukar göra; gå och kolla om någon slängt sin tidning i papperskorgen. Det blir mycket billigare. Kvällstidningarna får sitt rätta värde när de hamnat i behållaren för returpapper.

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

Jag hade tänkt glädja er med att publicera min novell "Katarinahissen", men såg att den inklistrade texten blev förvanskad när den kom i publiceringsläget. Jag har därför tagit bort den. Ni som till äventyrs råkade klicka er till novellen under några minuter kan inte det längre. Gå till er chache-fil i datorn om ni vill läsa den igen...

Från början hade jag tänkt lägga den i filarkivet, men Passagen Blogg tillåter inte uppladdning av rtf-filer. Synd.

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

En av våra kollegor på Passagen-BLOGG tycker inte om att man länkar och citerar, i synnerhet inte perversa män som gör det. Jag kunde därför inte låta bli att rycka följande citat ur sitt sammanhang:

"Kvinnor i politiken är hot mot patriarkalismen 
- Kvinnor är hot och inte vilka 
kvinnor som hels utan !feminister. 
Nu börjar små kukar skaka.!"

Wow, detta är veckans retoriska höjdpunkt! Jag måste vara välutrustad, för jag känner inte att det skakar... Jag tycker att detta frustrerade utrop är nästan gulligt på något sätt. Det känns skönt att vi s.k. "anti-feminister" har en sådan fiende som denna aggitator. Skribenten ifråga gör allt för att "tigga om stryk", men ack vad besviken hon måste vara när vi inte faller efter för hennes förutfattade mening om hur vi män fungerar.

Vem avsändaren är? Det kan ni nog gissa er till! Har Passagen.se ett humorpris så vet i alla fall jag vem som borde nomineras...!

Hälsar Eder Peter Harold (som fallit för frestelsen att pika en BLOGG-kollega, men den här gången var det svårt att låta bli. Ber 1000-falt om ursäkt!)

Bästa läsare!

"Spionbilder" och "scoop"... där har ni något som kan få igång mig som bilintresserad nyhetskonsument. Det senaste är alltså spionbilderna på nya Volvo S80 som presenteras som ett scoop i gårdagens Expressen.

Personligen undrar jag hur mycket "scoop" det egentligen är. Kan det inte vara så att Volvo även denna gång "planterat" dessa "spionbilder"? Inte då, säger de som avskyr konspirationsteorier. Jodå, säger jag som genom en vid bekantskapskrets har insyn i bilbranschen. Faktum är att Volvo planterade sina bilder på Volvo S60 ungefär ett år innan den gick i serieproduktion.

Varför då? frågar då min läsare som börjat bli nyfiken på det annars så ointresserade ämnet. Jo, därför att biltillverkaren vill väcka intresse för sin kommande produkt. I fallet med S60 ville Volvo se till att t.ex. inte en S70(850)-ägare skaffade sig en ny Audi eller BMW som ersättning till sin tråkiga gammelbil; alltså planterar man in en "frestare" som skall förmå befintlig S70-ägare att "hålla ut" ett halvår/år tills den nya bilen kan beställas.

Samma sak gäller nuvarande S80. Många av deras ägare funderar på att byta till något tuffare, t.ex. nya Audi A6. Så det är fullt sannolikt att Volvo-ledningen skickat "spionbilderna" på nya S80 med bud till Göteborgs-Posten. Andra biltillverkare gör på samma sätt för att hålla intresset uppe bland sina kunder.

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

I all hast skulle jag vilja rekommendera ett besök på Mikka P's personliga BLOGG där han tårgripande beskriver hur vi män känner det när väggarna rämnar och man inte får träffa den man älskar... sitt eget barn.

Män som förlorar kontakten med sina barn är ett lågprioriterat ämne i svenska medier; det är mer intressant att beskylla männen för att överge sina barn. Mikka är INTE en av dem...!

Hälsar Eder Peter Harold

Bäste läsare!

Förfasas icke av rubriken. Det var inte jag som knarkade, än mindre någon i min omgivning (eftersom jag var hemma hela helgen). Inte heller har jag någon tanke på att göra avsteg från mitt sunda leverne utan alkohol, knark eller rock n' roll - och annat som kan tänkas göra livet värt att leva.

Dock får jag be Er, kära läsare, att inte koppla samman detta BLOGG-meddelande med ungdomars stigande alkoholmissbruk, kvinnomisshandel och asiatiska jordskred. Nej, mina tankar profiterar inte det minsta på världens elände. För elände finns det gott om.

Nej, det råkar vara så att i brist på bra TV-program så brukar jag hyra ännu sämre videofilmer. Denna helg var ett undantag, jag tyckte mig ha gjort ett fynd. I vart fall vad beträffade humor som sjunkit långt under lågvattenmärket för politisk korrekthet. Japp, du gissar rätt; jag hade hyrt en Cheech & Chong-rulle...

Kan ni tänka er Jönssonligans töntiga karaktärer gåendes på mindre lagliga stimulantia, med ett suspekt utseende och ogenerat komma med sexuella anspelningar... nä, det vore att vanhelga Jönssonligan-filmerna. Ändå är det den liknelsen man får, i synnerhet som det finns lite av Gösta Ekmans fina förmåga till väl tajmade slap-sticks i dessa filmer.

Det finns de som vill hävda att Cheech & Chong-filmerna är olagliga i Sverige. Det är mycket möjligt; gränsen för vad som kan anses som anständigt för svensk publik sätt av det provokativa Killing-gänget. Förmodligen är Cheech & Chong skadligt på många sätt, inte minst att de - liksom drogerna skådespelarna går på - är beroendeframkallande. Det har fått mig att fundera på mitt eget öde som filmkonsument. Låt oss ta en titt på hur Cheech och Chong ser ut idag, drygt 25-30 år efter deras filmer...

Inga skönheter precis, men vad kan man begära när vi talar om två personligheter som inte vill förknippas med hälsokost. Jo, att Tommy Chong gillar "gräs", det vet vi. Men det är ändå ingen grönsak.

Trots detta kunde jag inte låta bli att utstöta åtskilliga gapflabb när jag tittade på filmen. T.ex. där Cheech står utan byxor vid tvättautomaten och en kvinna kallar på polis, varvid Cheech kryper in i torktumlaren. Minuten därpå kommer Chong och stoppar in ett mynt och vi får se Cheech's rumpa snurra runt i maskinen...

Jaha, så har man äntligen fått leverera ett mindre politiskt korrekt kulturtips. Hoppas att inte alltför många tog anstöt. I så fall bör ni agera omedelbart och skriva till Hollywood och stoppa arbetet med Cheech & Chong's återföreningsfilm. För en sådan lär vara på gång...

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

I fredags eftermiddag avsåg jag uppdatera mig om fallet med den försvunna Gülay Karagöz. Jag bestämde mig för att "googla" mig till aktuell information genom att söka på hennes namn... ingen bra idé, för högst upp på resultatlistan kom någon suspekt hemsida som heter "Peter Harold's Blogg".

Det råder numera ingen tvekan om att hon är mördad, och att kroppen sannolikt dumpats i ett gruvhål i norra Uppland. Trots att hon varit försvunnen så länge, och att det finns ett par misstänkta gärningsmän, är det märkligt att så få nyheter om henne läckt ut. Har det något med hennes etniska tillhörighet att göra? Beror det på att en polisaspirant är inblandad? Och vem är "den andre" misstänkte? Hennes ex-make?

Polisen i Uppsala säger sig fortsätta arbeta på fallet Karagöz. Talar man om aktivt spaningsarbete? Nej, man ställer sitt hopp till försynen och de uppländska älgjärgarna. Kanske kommer de "ramla över" den döda kroppen av en ren händelse? Ja, det är sannolikare än att den misstänkte gärningsmannen erkänner. Varför går utredningen så trögt? Därför att Gülay är invandrare? För att hon är kvinna? För att en av de misstänkta gärningsmännen är anställd hos polisen? För några veckor sedan vände man upp och ner på Stockholm för att hitta en pojke som i fyllan och villan ramlat ner i sjön. Förtjänar inte Gülay Karagöz samma engagemang?

Ämnet "ouppklarade mord" blev aktuellt på ett annat sätt i morse; uppgifter har presenterats om att Lady Di's chaufför INTE var berusad när han i 150 km/h brände rakt in i väggen i en tunnel i Paris. Därmed ökar sannolikheten för att det var prins Charles som låg bakom bilolyckan, hävdar hennes svärfar-in-interim. Nåväl, om Lady Di behagat att sätta på sig sitt bilbälte när hon åkte iväg på vansinnesfärden kanske hon klarat sig. Men är man en odödlig gudinna så kanske man inte behöver ta hänsyn till den mest fundamentala säkerhetsåtgärden vid bilåkning. Inte ens när man åker dubbelt så fort som gällande hastighetsbegränsning...

Hälsar Eder Peter Harold