Bästa läsare!

Vad är det som har ett ungefär 1/250-dels mm stort huvud och en 1/25-dels  mm lång svans? Rätt svar skall vara ett "sädesdjur". Detta kan man lära sig i de föråldrade böckernas värld. I vår moderna vardag kallar vi denna varelse för spermie.

När med. dr. Georg Kress fick sin bok "Människans könslif" utgiven i svensk översättning år 1917 hade vetenskapen ännu inte fullbordat alla studier kring människans reproduktion. Nogväl ansåg man sig ha kommit en god bit på väg. Man hade gott och väl analyserat mannens sädesvätska, och fann att dess kemiska beståndsdelar utgörs till 90% vatten och 10% fasta ämnen; spermatin, sädesämne och ett antal salter (av vilka vi framförallt märker fosforsyrad kalk). Detta kan ju vara värt att känna till, ni damer som alltid vill ha en utförlig innehållsdeklaration på det som ni stoppar i er. Så ni som är rädda för hög salthalt i kosten bör nog undvika maträtten fellatio...

Nåväl, dagens blogg handlar om blommor och bin, d.v.s. sex. Och sex är inte bara barnalstring - vilket dagens utövare så väl känner till. Dr Kress skulle knappast trivas i våra dagar. Ja, reproduktion må alltid föregås av ett ingånget äktenskap. Mao skall det vara oskulder som vigs framför alltaret...

Men alla är inte kallade att ingå äktenskap, informerar dr Kress oss läsare (eller snarare hans samtida läsare). T.ex. skall de som lider av sinnessjukdom, galenskap och slöhet icke gifta sig och åstadkomma någon avkomma. Inte heller är äktenskap något att tänka på för den som lider av epilepsi (eller fallandesot). "Denna sjukdom förvärras ofta genom det äktenskapliga umgänget, går i arf från släkte till släkte och är orsaken till ett djupaste elände hos hela generationer".

Fler grupper nämns böra icke alstra barn, men ovan nämnda exemplen ansåg jag vara värda att framhäva för att illustrera hur attityderna inom området förändrats under de gågna 90 åren.

Apropå attitydförändring är ämnet "onanien" omöjligt att passera i detta sammanhang. Eller "självbefläckelse" som dess namn äro i bibliska sammanhang. Ordet onani kan härledas till världshistoriens första runk-pelle av rang; Onan som klandras i Första Mosebok.

Nå, vad har doktor Kross... eh, Kress, för åsikt om solosexandet? Jag läser ur 12:e kapitlet vars rubrik lyder "Botgörandet af onanien och dess följder". Händerna på täcket, kära läsare! Här följer några historiska rader att begrunda:

"Hvad som i allra främsta rummet erfordras är naturligtvis att man totalt upphör med att utöfva självbefläckelse". "Ju yngre ett barn är, som bedrifver onani, desto mer mödosamt är det att afvänja det från denna last". Så för 90 år sedan instruerade doktor Kress (och hans kollegor) hur föräldrar och lärare skulle iaktaga stor uppmärksamhet (läs spionera) på sina barn så att de inte pillade på sig själva där nere.

Så till botandet av denna sjukliga drift...: "Man får icke smeka ett sådant barn, i all synnerhet icke kyssa det, föräldrarna och andra måste i dess närvaro undvika alla ömsesidiga ömhetsbetygelser..."

Ja, barnen behandlades onekligen på ett annat sätt i början av förra seklet. Och under större delen var det allmänt vedertaget att agan var en del av uppfostran. Men inte hur som helst: Doktor Kress upplyser oss om olämpligheten i att barnet agades av en person av motsatt kön; sålunda skall far aga son och mor aga dotter. Omvänt förhållande riskerar bara att stimulera barnets onanilust.

Hittills har dr Kress talat om förhållandevis unga barn. Men vad göra om man har en 14-årig son som inte kan låta bli att spela skinnbanjo i tid och otid? Jo, man får genomföra en infibulation, d.v.s. sticka hål genom förhuden på två mitt emot varandra benägna ställen, vari man träder en metallring genom dessa hål. Dr Kress medger att denna åtgärd inte ger en 100 %-ig säkerhet att självbefläckelse förhindras, och jag delar på denna punkt hans åsikt. Nästan 90 år efter detta uttalande noterar jag att infibulation närmast är att betrakta som en modefluga bland dagens avancerade och utmanande ungdomar. Men istället för infibulation kallar vi det för piercing (eller stavas det peircing?).

Eftersom jag studerat sexologi och sexualhistoria (om än på amatörnivå och utan några examina) har jag samlat på mig en rad intressanta böcker och dokument, vilka jag hoppas få tillfälle att presentera i kommande bloggar. Men eftersom jag redan i förra veckan inte kunde hålla mig från att utlova att hålla ett tema denna vecka kring blommor, bin och drömmar, ber jag ödmjukast att få göra en brygga mellan sextemat och det utlovade drömtemat. Jag skall därför citera ett avsnitt ur Horatius lyrik som bevittnar om hans skamkänslor inför det faktum att han råkade drömma "våta drömmar" när han sov på rygg:

" Här jag dåre en gång till midnatt väntade flickan
Men min väntan af henne besveks, och sömnen sig lade
Öfver min kärlekstrånande själ; i drömmen en oren
Synbild fläckade nattlinnet ned och uppvända magen..."

Och temat blommor, bin och drömmar fortsätter i kommande blogginlägg denna vecka, där jag skall berätta om hur jag miste oskulden för första gången av tre...

Hälsar Eder Peter Harold

Bästa läsare!

I dagens DN tog man upp populäriserandet av vetenskapen fysik utifrån ett Hollywood-perpsektiv. Jag skulle vilja föreslå er, kära läsare, att göra ett besök på en av dessa sajter som betygsätter filmer ur ett fysikaliskt perspektiv:

http://www.intuitor.com/moviephysics/

Hälsar Eder Peter Harold (som låter Hollywoods orealism står för veckans drömtema vid sidan av blommor och bin).