Bästa läsare!

Vad kallar man typer som känner sig känslomässigt bundna till tecknade figurer? Nej, säg inte "sjuk i huvudet"... Jag är ute efter en mer vetenskaplig term på detta fenomen...!

En av de i mina ögon mest sympatiska karaktärer som medieföretaget Disney frambringat är kinesiska Mulan. Fa Mulan, närmare bestämt. Filmen, eller filmerna, heter "Mulan". Det blev kärlek direkt vid första ögonkastet. Ack, en sådan självständighet och självuppoffring! Åh, en sådan ungdom! En sådan passion!

Fa Mulan lyser upp min tillvaro. Foto: Disney.

Verklighetens Mulan vet vi både mycket och lite om. De flesta kinesiska provinser har sin egen Mulan, och berättar sina legender om den heroiska flickan som ömsom tog sin faders plats på slagfältet, ömsom blev kommenderad. Vilken version som är historiskt korrekt lär vi nog aldrig få veta. Historieämnet i Kina är väl lika trovärdig som tvättmedelsreklamen i Sverige...

Det tvistas om huruvida Mulan tillhörde familjen Fa eller Hua. I Kina sätter man efternamnet först, förutom att man äter hundar och säljer njurar från nyligen avrättade fångar. Själv hejade jag på Fa-lägret, ty det är Disney's version, och Disney's Mulan är en riktig flamma i mina ögon. Ibland önskade jag att jag varit vid hennes sida på den vita duken. Fast då skulle nog filmen få en 18-årsgräns...

Men nu tycks jag få ompröva mitt ställningstagande. Jag hyser åtrå till ytterligare en annan cinemastiskt betingad varelse å den asiatiska kontinenten. Hon heter Zhang Ziyi. Eller Ziyi Zhang, beroende på var man vill placera efternamnet. Ni känner igen henne från "Memoirs of a Geisha", och uppges ha gjort slut med sin stormrike pojkvän i somras. Nån som har hennes privata e-postadress åt mig...?

Nämnda Zhang Ziyi skall på nyss nämnda vita duk gestalta Hua Mulan! När filmen är klar vet jag inte, men Ni som följt Läsarnas Blogg vet att jag med förtjusning brukar söka mig en bra (eller dålig) ursäkt för att få visa upp denna skådespelerska på bild. Vem vet, en vacker dag kanske hon ego-googlar efter sig själv och hittar till denna blogg och skriver en rad till peterharold-at-passagen.se...

Ziyi Zhang med svärdet i högsta hugg. Klicka här för större bild. 

Ja, ja... nu hör jag i bakgrunden några hånfulla röster: " - Jaha, Peter, du gillar tjejer som klär ut sig till män och slåss. Är du verkligen säker på din sexualitet, he, he...". Fnys... mutter... jag klär i alla fall inte ut mig till tant.

Nej, nu skall jag dra till biblioteket och sätta mig en stund med korrekturet till den roman som en annan åtråvärd helsvensk kvinna inspirerat mig att skriva. När det jobbet är klart skall jag skriva min dedikation till henne på försättsbladet. Romantiskt eller dumt? Framtiden får utvisa...

Hälsar Eder Harold Peter

Bästa läsare!

Jag bryr mig sällan om vad mina drömmar betyder, utom när det handlar om att jag kan gå med så fjäderlätta steg - bokstavligt talat! - att jag far fram hundratals meter genom luften i det att jag i drömmen trotsar gravitationen. När den drömmer utspelar sig i min sömn, då vet jag att jag är harmonisk när jag vaknar.

Men häromnatten hade jag en annan behaglig dröm, om än osedvanligt verklighetstrogen. Jag drömde att jag satt på ett kafé, och plötsligt uppenbarade sig bluesmusikern BB King i entrén. Han hade sin Lucille instoppad i gitarrfodralet i ena handen, och en resväska under andra armen.

Han beställde någonting, och hans röst röjde alla tvivel om att det var Den Störste som hade stigit in i. Och så nickade han vänligt mot mig eftersom jag stod intill. Han fick det han ville ha av servitören, och slog sig ner vid ett bord.

BB King in action. Foto från AfroAmericans.com

" - Vad trevligt att se att du fortfarande håller på...", sade jag och nickade mot gitarrfodralet. Inte för att jag suktar efter att frotteras med celibriteter (det har jag ju redan gjort i verkligheten i vaket tillstånd utan större entusiasm), men jag ville ge den gamle mannen min uppriktiga uppskattning av hans livsgärning. Han log.

" - Slå dig ner", sade han, och jag tog plats vid bordet. Jag var blyg, och min engelska är tveksam, men för att verka social ställde jag en fråga med anledning av en anekdot jag hört, och efter detta var det helt omöjligt att få hejd på BB Kings berättarglädje. I min dröm alltså.

Det var en upplevelse, och jag njöt av varje minut som denna dröm varade. Jag vaknade av tanken på att jag aldrig kommer kunna lagra all denna fantastiska information han gav mig om sitt händelserika liv.

Och mycket riktigt; kvar finns bara känslan av ett mycket angenämt samtal. Vare sig han förtjänar det eller icke är mitt minne av BB King mycket trevligt...

Så vad betyder då denna dröm...? *grubblar*

Hälsar Eder Peter Harold