[Varning! Detta blogginlägg innehåller text som kan vara stötande för känsliga läsare!]

Bästa läsare!

I skrivande stund (alltså igår kväll vid åttatiden) fick jag via nyheterna veta att den 42-årige misstänkte gärningsmannen som häktats för människorov erkänt att han dödat den försvunna 10-åriga Engla i Dalarna. Nyheten var inte oväntad. Om han verkligen var gärningsmannen skulle han inte kunna slå ifrån sig den tekniska bevisföring som polisen bör ha sammanställt under förundersökningen.

Det borde ha funnits spår efter Engla i hans bil . Om han inte använde handskar bör det ha funnits fingeravtryck på hennes flickcykel som han gömde i skogen i närheten av vägen till hennes hem. Hjulspåren efter hans bil är också en indikator på att han varit på brottsplatsen (lerbemängt grus). Eftersom hans nytvättade bil blev omhändertagen av polisen vid ett tidigt tillfälle är det också möjligt att polishundar kunde indikera på att Engla funnits i bilen, trots eventuell rengöring.

Men frågan är om inte det viktigaste skälet till att 42-åringen över huvud taget blev huvudmisstänkt är de bilder som en privatperson tog när denne testade sin nya kamera och fotograferade både Engla och gärningsmannens bil.

Vad hade hänt om inte dessa bilder tagits? Vad hade hänt om ingen kunnat vittna om att 42-åringen besökte byn? Hade han klarat sig från misstankarna, och kunnat fortsätta som en fri och ostraffad man precis som han gjort efter det föregående mordet 2000? Jag är rädd för det.

Redan under den vecka som frivilliga och polis förgäves sökt efter Engla funderade jag på om polisen utredde ärendet utifrån den i TV-deckarna så klassiska metoden "att tänka som en mördare"? Fast med tanke på att man inte hittade Engla förrän samtidigt som gärningsmannen själv erkände misstänker jag att polisen inte använder de metoder som fungerar dugligt i bl.a. Midsommer i England...

Jag har studerat ett annat fall där en person försvunnit; Gülay Karagöz från Alunda i Uppland. I det fallet fanns en utpekad gärningsman, en manlig bekant till henne som var polisstudent. Gülays kropp återfanns ett halvår senare i Forsmarkstrakten intill ett dike i ett ohyggligt skick. Polisstudenten dömdes för mordet - mot sitt nekande. Men det dröjde alltså tills kroppen hittades. Man kan fråga sig om polisen tänkte som gärningsmannen under utredningen. Borde de inte i så fall ha hittat kroppen mycket tidigare?

Att sätta sig in i gärningsmannens sinnesvärld är säkert påfrestande för utredaren, men troligtvis nödvändigt om man vill hitta offret så fort som möjligt. Just därför brukar det dröja ett tag innan försvunna mordoffer dyker upp; vi verkar inte utsätta våra poliser för kravet att bli ett med gärningsmannen.

I fallet med Engla skulle det bli synnerligen traumatiskt. Skulle en bypolis från Borlänge - som till vardags skriver rapporter om veckans stulna cykel, osämja på trottoaren utanför en pizzeria, och sanktionerar Lions lotteristånd på torget, etc, etc - kunna sätta sig in i hur Englas mördare tänkte där han åkte in i Stjärnsund i jakt på sitt byte?

Nej, det skulle nog rimma illa med Borlängepolisens ambition att inte utsätta personalen för psykosociala påfrestningar. Man vill nog inte att Dala-Cops drabbas av mardrömmar i onödan.

För vad är det som krävs? Jo, man måste förstå vad det är som driver gärningsmannen. Man måste förstå hur han blev hård i byxan av åsynen av den lilla flickan som kom cyklande, lätt uppnäst utan cykelhjälm så att håret fladdrade i vinden. Hur han långsamt körde efter och fann till sin perversa glädje att hon styrde in på en föga trafikerad skogsväg. Hur han till slut körde förbi henne med sin bil, steg ut ur och ställde sig i vägen för henne att nå den enda plats hon kunde vara trygg vid; hemmet.

Polismannen måste föreställa sig hur mannen antingen lockade eller tvingade flickan in i bilen. Bakdörrarna kan ha barnsäkrats, och med en hård smäll mot bakhuvudet blev hon medvetslös för ett ögonblick, så länge som det tog för honom att bära bort cykeln till skogskanten och täcka över den, och sen sätta sig i bilen och åka därifrån.

Men det är därefter det blir mer motbjudande att göra sig en föreställning om vad som skedde.

Det finns få skäl att kidnappa en 10-åring. Några ekonomiska aspekter finns knappast, i synnerhet inte om modern försöker få sin kursgård att gå runt samtidigt som pappan är konstnär i Spanien. Nej, det enda gärningsmannen är ute efter är att ha sex med henne. Troligtvis dödade han inte henne direkt, utan slog henne medvetslös och körde iväg med henne till något säkrare ställe för att kunna utnyttja henne. I Dalarna finns många platser där man kan skrika utan att det hörs...

Förmodligen ville han att hon skulle leva och helst vara vaken när det var dags för akten. Går man så långt att man våldtar ett barn är man sannolikt lagd åt att skapa smärta. Kåtheten hos den perverse gärningsmannen stegras av gråten och de ofrivillga skriken av skräck som kommer ur munnen, skrik som antingen är ljudlösa eller hjärtskärande. Men våldtäktsakten kan han inte ha i sin bil, utan måste göra det utomhus för att varken hans eller hennes kroppsvätskor skall återfinnas i/på bilklädseln. För att hon inte skall kunna skrika på hjälp tar han stryptag och håller henne hårt om halsen tills hon är på gränsen till medvetslöshet och totalt hjälplös. Men han dödar inte förrän han är på väg mot sin extas. Eller strax efter, då han efter platåfasen börjar inse det ondskefulla han precis gjort, och tar offret av daga och gräver ner henne för att slippa konfronteras med hennes vittnesmål och existens.

Det är inte heller omöjligt att han tar med sig en trofé, ett klädesplagg som han gömmer någonstans för att kunna återvända till och i minnet återkalla de lustkänslor han hade under ett kort ögonblick denna ödesdigra dag.

Men det är också fullt möjligt att gärningsmannen inte fick ut något sexuellt av mordet. Det finns exempel på sexualförbrytare som under gärningen lider av impotens. De gör handlingen istället till en maktmanifestation, och dödar sitt offer utan att kunna utföra ett fullordat samlag.

Om man försöker göra sig alla dessa föreställningar medan man står på platsen för dådet lär det vara svårt att kunna behålla aptiten. Eller ens tron på mänskligheten. Vad är det som skapar sådana här odjur?

Nu när 42-åringen erkänt kommer vi att få höra mycket i medierna om hur en sådan gärningsman fungerar och tänker. Problemet är bara det att hans beteendemönster säkert passar in på tusentals andra människor som aldrig ens skulle komma på tanken att döda en flicka som Engla. Eller någon annan människa över huvud taget. Men som ändå har svårt att hitta partners, onanerar till lolitaporr och som bara umgås med få utvalda.

42-åringen har nu dödat vid minst två tillfällen enligt egen utsago, och före dess också begått våldtäkt mot en 20-årig kvinna. Vi kanske inte skall grubbla så mycket på vad som fick honom att begå brotten vid dessa tillfällen. Vi kanske istället skall fundera på vad som fått honom att INTE mörda någon mellan sommaren 2000 och fram tills nu.

Vad är det som förmår Dr. Hyde att hålla sin Jekyll inlåst under så lång tid? Om vi har svaret på den frågan kanske vi bättre förstår vad som skedde medan han åkte omkring och sökte efter sitt slumpmässigt utvalda offer. Och vi kanske kan utifrån detta förstå hur vi bäst skall hantera de som inte släppt ut monstret inom sig, och få dem att förbli vid det.

Hälsar Eder Peter Harold