HeartQuake -rakt och ärligt

Jag vaknade innan 9 (detta berodde inte på de TRE alarm jag satt utan på Aramis som hade tråkigt och inte ville sova mer.) och åt frukost och pysslade innan läkare P ringer en stund efter den utsatta telefontiden, men det beror säkert på att hon är generös mot fler patienter; hon gav mig 15 av sina värdefulla minutrar!! Jag känner mig lite ompysslad. Hon höjde dosen på den nya medicinen till 75mg (3 tabletter) morgon och kväll och diskuterade hur trött jag är, att jag inte akn använda mina linser för att ögonen är alldeles för torra, hur mycket smärta jag orkar stå ut med och att hon håller tummarna för att jag får komma till smärtrehab snart, jag berättar om vuxenhabiliteringen, sjukgymnasten S och socialförvaltningen och annat som är en del av mitt liv.

Jag dricker mer te. Sedan kommer posten. Ser att postbilen (egentligen den posten-anställda människan som jag inte vet kön på) lägga några saker, papper, brev, något i min postlåda....
Nyfiken går jag ut.
Ett brev från Landstinget!! =)
Öppnar med reptilsnabba rörelser; och läser Kallelse till grundkurs i smärthantering på Smärtrehab. Välkommen måndagen den 15 september 2008 klockan 10:15.
Åhh, vad jag är glad. Jag var tvungen att ringa och störa mina arbetande nära & kära. jag grät av lycka när jag berättade på J, då hade det sjunkit in. V svarade inte utan fick ett sms och snart kom det ett tillbaka med grattis :)

Varför har jag inte ringt resten av er? För att ni kommer läsa min blogg

Jag kommer räkna ner till den 15 september. Första dagen på mitt nya liv.
Innan dess är det  I från vuxenhabilitering på besök (kanske även simning) imorgon, sjukgymnast och socialförvaltning på tisdag, telefontid på onsdag, simning på torsdag......

TILLÄGG klockan 14.19
Den 27 augusti, onsdag nästa vecka kommer det en handläggare B från omsorgsförvaltningen till mig.

 

Jag har fått bollen i rullning!! =)

 

 

Åh! Åh. ÅH!
De är verkligen hur mysiga som helst!
Imorse flyttade kissekatterna in hos mig.
Härligt att träffa C igen och dessa sötnosar är verkligen UNDERBARA.
Jag ska ladda upp bilder under dagen.

Fina fluffisar! Med massor av personlighet!
Kärlek vid första ögonkastet!
ÅH. Åh.. ÅH!
Det är vad jag kan säga.

Jag känner mig inspirerad. jag vill springa runt och fotografera, jag vill göra en hemsida där jag själv kan välja allt, (men det är ett par år sedan jag läste webbdesign, så jag får fräscha upp mina kunskaper innan jag kan komma igång), jag vill börja använda photoshop (varför har jag det lyxiga programmet om jag inte använder det? Det är tur att jag fick det på köpet!) jag vill börja träna igen, jag vill skapa tavlor,  framkalla bilder, förstoringar att sätta på vägen,  spika upp  tavellister och hänga upp en snygg spegel,  ordna med gardinerna och köpa en matta, köpa lister i ek och  borra upp i köket.

Hemsidan ska vara den bästa och snyggaste jag gjort. Jag har massor med idéer; en ljusgrön bakgrund, sirlig text, hoyor, grönt gräs, vitt, mitt favorit-teckensnitt (detta; Georgia), körsbärsblomster, svartvit logga, prickar eller streck runt varje inlägg, stilfullt med matchade färger och enkelt, fast snyggt.
Jag ser det framför mig, och jag ska se till att jag lyckas skapa det också.
Tyvärr finns det ett MEN, att jag måste få ner smärtan och minska på tablettintaget innan jag ska plåga mig med att sätta mig med det. För när jag börjar, kommer jag att behöva må bättre, jag kommer inte kunna sluta innan jag är nöjd. Som en bok man inte kan lägga ifrån sig.

Jag tänker inte designa denna blogg, jag tänker köra med denna till jag har gjort min alldeles egna och köpt domän. Det händer när det händer.

Jag har en del meningsskiljaktigheter med Passagen och jag irriterar mig på omgivningens bekväma inriktning på det allmänna. Varför byggs alla sidor för att passa i Internet Explorer? Jag, och halva svenska folket kör med Mozilla Firefox, och måste byta till patetiska Microsoft bara för att kunna lägga in bilder i bloggen. Riktigt sorgligt. Låt folk få välja själva!

Mina nya kompisar kommer inte idag, som jag har berättat, flyget från USA var åtta timmar sent, så min sötis C skulle varit här väldigt sent i så fall, vi har alltså flyttat fram kissekatternas flytt.

 

Jag vill först säga att jag tänkt över detta noga och är nöjd med mitt beslut.

Om en vecka ska jag få två nya inneboende; heliga birmorna ARAMIS & LANI

 

 

 

Det händer en del saker. Visserligen har det varit lite mycket i mitt liv, men ibland alltsom händer så sker det också lite positiva saker. En del av allt är helt enkelt inte skit.

Sovit hos J inatt och igår jobbade jag heldag på jobbet, min allra första officiella arbetsdag och jag kände mig duktig, skötsam och speedad; mitt i allt myller så tjänade jag in bonus! 
Doktorn har gett mig lite tips och råd idag.
Föreläsningen blev inställd och jag har fått tid att umgås med mina gamla kollegor :)

Ikväll ska jag laga lite mat och mysa. Passa på att läsa lite av mina böcker och pyssla om de små sköldpaddorna. Apropå dem, de har faktiskt beundrare; två småtjejer kommer och knackar på för att titta på mina sköldpaddor.

Jag ska avboka tiden hos fotexperten. Imorgon ska lillebror och jag simma efter min akupunktur och jag ska få jobba hela fredagen :) 

Solen skiner på mig idag och klumpen i magen har försvunnit.

Måndagkväll, den sista dagen i mars är snart över och jag har sett solen. Hela dagen. Jag har åkt från kommunen längst i väst till kommunen längst i öst och tillbaka, till den centrala kommunen i mitt lilla landskap. Tänkt vad litet det är!

Jag har fått akupunktur och det var riktigt mysigt. Jag har lekt med lillebror [vi har precis sluppit varandra eftersom han flyttade igår, därför måste vi umgås lite] och katten, som förresten heter Nisse.

Jag fick en idé; grönsakssoppa, vad gott det skulle vara! Och begav mig till ICA när jag kom hem igen, jättebra och förståndigt betedde jag mig tills jag nästan kommit hem med min ICA-kasse; VAR ÄR PLÅNBOKEN?

Går raskt tillbaka (jag vill inte se galen ut och springa så jag fick tagga ner lite), hela vägen till ICA (jag hade ändå tagit den långa, natursköna vägen av någon anledning  (harmoni?) kommer in och tittar på den kassan som jag stod och betalde vid alldeles nyss; PLÅNBOKEN ÄR INTE DÄR och jag har ju inte hittat den på vägen heller. Desperat utbrister jag bara; FAN.

[Ovanligt TYST tonläge för att vara mig, J!!]

Kassörskan som jag betalde till vänder sig om och får syn på mig.

[Hjälp mig, hjälp mig!!]

Har ni sett en plånbok? En stor, svart?
Och när hon frågar mig vad jag heter och vilket personnummer jag har och samtidigt går mot kassaskåpet bakom Svenska Spel-disken släpper klumpen i mitt hjärta; Du har den va? Vilket kärt återseende! Hon frågar om jag hade pengar i den och jag erkänner (jag insåg mitt grova misstag på vägen till ICA, desperat letande) att jag har min pappas tusenlapp i den. Kollar att den ligger kvar och får höra att en kund hittat plånboken nyss och ingen visste vem jag var till namnet. Ah. Thank god. Det känns fint att det finns ärliga och trevliga människor i detta samhälle! Känns nästan lika trevligt att ingen visste vem jag är trots samhällets ringa storlek. De ser mig på ICA tre dagar i veckan och vet inte vem jag är. Det tycker jag är fint!

Vidare i berättelsen; jag kommer hem, hackar upp mina grönsaker, potatis och inser snart att jag verkligen är sugen på soppa, men att detta blir mitt första försök att göra soppa, alldeles själv.  En timme senare är soppan så varm att jag knappt kan äta den; men riktigt god!
Mitt försök lyckades utan recept.

Alltså, jag sitter här med min egna, riktigt lyckade soppa och njuter. Det är stilla, jag har tänt en antal ljus och mysiga lampor, känner mig harmonisk och lyssnar på Mark Knopflers stämma. Kan det bli bättre?

Klart att det kan bli bättre; känslan av förnöjsamhet och mättnad, ett lyckat uppdrag och mys i lugn och ro är riktigt trevligt. Trots det så finns det stunder som är ännu bättre. Att ligga under täcket med min J.

[saknar]

Varför hade den annars så förståndiga Loppan tusenlappen med sig i plånboken? Hon är så taggad över sin nya mobil att hon varje dag tittar i posten efter en avi så att hon kan springa [då tänker jag låta mig själv se galen ut] till ICA och hämta ut paketet i raketfart och sedan pussa på sin telefon. Dumt, jag vet. Jag kan inte hjälpa det.

Simma imorgon, samt skriva uppsats. Föreläsning på onsdag, lunchdate med farbror B samt hjälpa till att flytta lillebrors saker. Shoppa med pappa på torsdag.

Igår skickade jag 5 mail med jobbansökningar och idag har jag postat 3 med vanlig post.
Jag har redan fått ett mail; de tackar för att jag har sökt och att de kommer höra av sig om jag får komma på intervju.
Och, ett samtal (efter ett mail som bekräftade att jag skickat ansökan och att de var glada för det) och det ledde till att jag imorgon ska på arbetsintervju!
IMORGON, ARBETSINTERVJU...
Oj, mitt CV måste varit bra! Thank you! Och N, tack, tack du är för söt mot mig!!!
______________________________________________________
Frågade lite fint efter dagens föreläsning och läraren talade om för mig att jag "kunde lämna tillbaka mina böcker till biblioteket", vilket betyder; DU HAR KLARAT TENTAN.... Great!! Great!! Dags att läsa ännu mer och göra ett riktigt bra jobb med uppsatsen kring dramatikanalys.
______________________________________________________
Och, fick ett mail från kundtjänsten; "fyll i fullmakten som kommer med posten och returnera så flyttar vi ditt telefonnummer från din gamla operatör och sedan skickar vi telefonen". Fullmakten låg hemma när jag varit på föreläsningen, lunchen med farbror B och mötet med den centrala studievägledaren. Undertecknad och på väg till posten. Snart, snart....
Det var för övrigt alltid lika trevligt att springa förbi på mitt gamla jobb och träffa allt folk, de verkar inte ens ledsna för att jag inte kan släppa taget om dem än..! Men, kanske skulle jag låta bli att hänga dem i svansarna varje vecka? Jag klarar mig faktiskt själv, eller?
______________________________________________________
Ikväll blir det myskväll med J.
Imorgon kommer jag att vakna med ett leende på läpparna och sedan gå runt med mitt stora smile och se glad (eller galen) ut när jag sätter mig på arbetsintervjun!

Jag vaknade, tittade lite i taket, funderade på vad klockan kunde vara, kikade mot fönstret och insåg att det måste finnas snö utanför lägenheten, gosade ner mig i täcket lite till, men kunde inte ligga så många sekunder. Varför är jag så nyfiken? Vad gör det egentligen för skillnad vad klockan är? Tss.. Det var ändå inte den ovissheten som fick mig att stiga upp och hämta mobilen; jag hoppades på SMS och det hade jag fått :)
Och, klockan var 06.18..... Det är minsann inte varje dag!!
Det finns dock en anledning till detta: AJAJAJ i kroppen gjorde att jag var i säng och var riktigt sliten och trött redan innan 22 igår. Måndagar är som vanligt akupunkturdag och jag fick mina nålar på rätt ställen och efter det en djupgående massage. Åh, vad jag skrek! Så, medicin och tidigt sänggående....
Så, jag har svarat på mitt SMS, ätit frukost och dricker för stunden te... Ovanligt! Haha.
Dagen; ska handla lite, göra mina läxor inför morgondagens föreläsning, hoppas att mitt nya läkarintyg kommer med posten, diska samt åka och simma ett antal hundra meter. Möjligen att jag ska dricka lite te till innan dagen är slut.

Jag känner mig lycklig.
Jag oroar mig knappt för min ickeexisterande ekonomi längre, jag har fullt upp med alla andra tankar, kring flytten, universitetet, bredbandet, inköp av ny mobil eller åtminstonde byte av abonnemang, funderingar över nya tapeter och golv i den nya lägenheten som jag ska välja på tisdag, mysande med J, skogspromenader, lunchdate;er, fikastunder och te-drickning med V, hur många meter jag ska orka simma, hur skönt det ska bli med akupunktur på måndag, hur fint det kommer att känns på tisdag när jag ska till stan och få ögonbrynen fixade, jag ser fram emot onsdagens föreläsning och läser Kafka och Brecht inför, torsdagens lunchdate med farbror B, C och S, fredagsmys och annat fint. Och det känns som att detta lyckliga tillståndet kommer att hålla i sig. Jag träffade J´s pappa J igårkväll och det kändes verkligen som att jag var en i familjen redan.
Imorgon är det tänkt att jag ska leka med S och det blir nog bra :) För övrigt så längtar både jag och J till måndagkväll.
Äh, kanske ska jag fundera på att åka hem till lillebror och sedan ringa pappsen och prata inhandling av bra-ha-saker.Jag har nämnt det tidigare och det är snart dags; jag måste köpa en massa saker. Bas-saker som dammsugare, micro, kaffebryggare och TV. Och sedan vill jag ha dvd, soffa och mattor så jag måste fundera över hur mycket pengar jag kan skramla ihop.

Men, saken är den att jag inte är orolig, jag känner på mig att det löser sig och jag tycker bara det är så spännande!!

Undra inte var jag har befunnit mig, för ni vet.
Jag har börjat på de 749 sidorna, börjat är verkligen rätt ord då jag endast har kommit till sidan 16.
Jag snackar såklart om James Joyce mästerverk - Odysseus (Tung, svår bok!!)
Insåg idag att jag måste ta ett snack med studievägledare på the university, för min kropp kommer heller inte att orka med att läsa 45hp. Okej att JAG, mitt själsliga jag har varit väldigt stressat och frustrerat över att hinna med allt läsande, analyserande och skrivande. Men, dagens insikt handlar om att jag inte kommer att ork heller fysiskt. Därför har jag återigen ringt efter min kära läkare C, dels för att få ett nytt recept på medicinen som faktiskt fungerar på mig, men också för att boka en tid så att hon och jag kan prata om ryggen, armen och allt pluggande för det har börjat bli obehagligt.
Bara jagandet på stan, runt, runt på biblioteken efter alla böcker gör mig matt. Och, som V sa tidigare under kvällen; har din sjukgymnast sett att du bär omkring på de tunga böckerna hela dagarna? Vad skulle hon säga då?... Hoppsan!

Jag har till och med börjat försumma mina stackars sköldpaddor för att läsa böcker! Jag vill inte bli så hemsk!
Imorgon har jag tänkt att T och jag ska inhandla lite mat, samt tvätta. Det är faktiskt en fördel; man kan tvätta på de lediga tvättpassen när man pluggar, för ingen bryr sig och du själv behöver inte bry dig om klockslag på samma sätt som när du jobbar.

Förresten en trevlig kvinna på bostadsbolaget ringde mig idag och berättade att jag har fått en ny lägenhet att flytta in i 1 maj! Åh! :) Jag ska flytta omkring 700 meter. Då blir det bara Lillefot, Storfot och jag alldeles ensamma! Tur att vi trivs så bra ihop (åtminstone när jag inte försummar mina babysar...)

By the way; farbror B; jag ska skicka bilderna till dig, men jag har inte hunnit, prioriterat, orkat ladda upp dem i datorn ännu, så jag säger bara; kanske imorgon, men absolut denna veckan!

Jag har, om ni inte redan räknat ut det spenderat helgen med J. Och det har varit alldeles underbart. Han är min legobit.

Solen har börjat skina på mig!

Ibland känns mitt liv helt enkelt fantastiskt! Som i lördagskväll när jag satt på en av de finaste frisersalongerna i staden och kände mig som en liten prinsessa! Vi hann bara komma innanför dörren när jag fick en kram av S! Inte fasen hade jag väntat mig att se henne där! Riktigt trevligt! Jag fick en plats i en frisörstol och sedan hände det grejer! En stund senare lägger jag märket till att de andra partyladdade kvinnorna omkring mig stannar upp och tittar på mitt hår. Själv ser jag inte ens V som sitter i frisörstolen rakt bakom mig, för mitt hår är för stort. Jag inser snabbt att mitt hår måste se speciellt ut. Hoppades bara på att det skulle vara speciellt på ett bra sätt!

Knappt hinner jag ur stolen och se hur fantastiskt håret ser ut och får massor med beröm för mitt fina hår innan jag hamnar i en annan stol och får ett vackert ansikte i spegeln, Mmm, jag önskar bara att jag kunde känna mig lika säker på att jag skulle kunna göra om det själv. Håret är inte ens att fundera på, jag visste inte själv att jag hade så mycket hår eller vad man kunde göra med det. Om jag har tur så kan jag en dag med riktigt mycket tålamod och motivation gör något liknande av mitt hårsvall, men inget så fantastiskt som V´s favorit-frisör M gjorde!

Den söta kvinnan från Make up store som gjorde mitt smink gjorde ett minst sagt bra jobb! Jag kände mig riktigt snygg och det var en riktigt fin känsla!

Där satt jag helt nöjd, med STORT lockigt hår och guldglänsande ansikte och tyckte att; vad fasen jag kan lika gärna kosta på mig den lyxiga manikyren också, så det gjorde jag! Och (ÅH!) så fina mina naglar blev! Och jag tycker alltid att det är lika trevligt att få beröm för hur tjockt hår jag har, vilken bra kvalité mina naglar har, hur välmående jag ser ut och vad snygg jag är! Mmm, verkligen fint! Jag känner mig verkligen glad fortfarande! Visst att man hör det titt som tätt, men vi var säkert tjugo kvinnor i den lilla salongen i lördags och jag kände ju tre (V, J och S) av dessa, de övriga var bara trevliga främlingar som tyckte att jag var jättefin i mitt hår!

Det togs kort på mig och jag hoppas att några av dessa blev bra så att jag faktiskt såg fin ut och kan visa upp de korten!

Det är inte riktigt samma känsla som när man vanligt vis är ute bland folk och samma antal män talar om för en hur snygg man är. De är inte riktigt ärliga klockan 2 på natten och det betyder inte samma sak som när en kvinna (speciellt jämnåriga sådana) talar om hur fin man är! Jag var i alla fall helnöjd när jag lämnade salongen med V, (V´s lillasyster)J och J´s arbetskamrat vid namn, vad hette hon? Skit också. Jag ser den trevliga kvinnan framför mig och jag har det på tungan. (Det dyker snart upp.) Vi gick till Espresso och åt god kasalinga (Jag undrar om det stavas så?) och tog en xider innan vi kände oss nöjda med dagen!

 Tidigare hade V och jag spenderat helgen tillsammans, förutom när hon var på öppet hus och tittade på kickboxning och jag var på föreläsning på universitetet. Men, på söndagseftermiddagen tog jag bussen till J. Åh, det var trevligt! Innebar tyvärr att vi fick stiga upp tidigt för att jag skulle ta bussen till jobbet imorse, men det var det minsann värt. Och då räknar man in de timmarna som skulle ha varit sömn, men som inte blev sömn.

Vi satt i soffan och åt Ben& Jerry-glass inatt ;) Finfin glass och ännu bättre sällskap! Vad jag saknar dig redan! Tur att J somnade om sen, men hur gentlemannaaktigt var det inte att han bar min ryggsäck och pussade mig hejdå vid bussen tidigt imorse.....

[Ojoj, lilla Loppan är nog kär.]

Jag ringer efter L på bostadsbolaget, för att få en lägenhetsvisning, en mindre, billigare lägenhet som jag egentligen redan har sett, fast spegelvänd, vägg i vägg och jag behöver inte direkt titta på den, men man måste göra det innan man tackar ja till erbjudandet. Synd att det är 12 personer som har fått samma erbjudande. Jag vill verkligen ha den! Om en vecka hoppas jag veta om jag har fått den eller inte.

Imorgon är det seminarium på universitetet som gäller, känns sådär att ta en semesterdag från jobbet för att sitta på seminarium, men jag måste för jag kan verkligen inte låta bli. Dels för att det verkligen är intressant och spännande, men också för att det kommer att behövas nog med pluggande och disciplin för att orka med kurserna ändå. Alltså kan jag inte skaffa mig extraarbete genom att hoppa över en enda föreläsning.

Jag har en hög med papper på min vänstra sida, innehållet i högen är så kallade kursplaner.

Annars har jag idag inte haft med mig någon lunch till jobbet, så jag har fått fuska. Idag innebar det att farbror B och jag har köpt kebab i bröd. Och jag blev så mätt! Ojoj, kulan på magen blir alltid så stor! Jag måste sluta äta så att Skutt inte växer för mycket. Skutt är inte min kompis och han är definitivt inte gullig! Jag litar inte på er! Ni kan inte lura mig att det är fint att ha en kula på magen! Ni vet vilka ni är.

Apropå sådant; jag ska simma efter seminariet imorgon! Jag tror att ryggen kommer att bli glad efter några hundra meter, den kommer inte att trivas med att sitta på en stol i fem timmar. Och det är bäst att jag lyssnar på vad den säger till mig framöver! Dessutom känner jag mig så nöjd när jag har avklarat av mina metrar i simhallen. Jag känner visserligen att jag är rätt hög på endorfiner redan på morgonen, men det blir bättre och bättre för varje bassänglängd!

Jag känner nog att det är dags att berätta om J. Fast jag vet inte riktigt vad jag vill delge. Jag väntar nog till han har träffat familjen och Putchipoo har sagt att han är ok ;)  Och nog för att den där lilla hunden betyder allt för mig så bestämmer han inte vem som ska sova i min säng! För min del ( vilket också är det viktiga!) så är han mycket mer än ok, han får väl godkänd på alla plan och vad ska man mer säga? Han är verkligen, verkligen mysig! Lyssnar på folk samtidigt som han är utåtriktad! Han är otroligt omtänksam och glad. Han är härligt avslappnad men ändå pigg (förutom på morgonen). Oj, jag skulle ha börjat med SNYGG.  Snälle N på jobbet skojade imorse om att jag nog var "lite småkär" eftersom jag inte tyckte att det var alls jobbigt att åka buss en timme på morgonen. Ska han säga som åker samma buss varje dag! Jag är ju lite bortskämd med att J åker till mig mest, och att jag är rätt besparad från långa bussresor. (Även de till jobbet eftersom han ser sig som min privatchaufför. Haha!) Nädå, jag kan minsann sätta mig på bussen oftare! Men jag ser fram emot den dagen då mina grabbar äntligen träffas!

Åh, det är så bra att vara just MIG idag. Dagen började riktigt bra och jag känner på mig att den kommer sluta bättre!
Jag håller på att laga torskfilé och jag känner mig rätt nöjd med livet. Dricker te gör jag också, om ni trodde något annat? Det är mycket som är bra i mitt liv numera och jag vill vara noga med att poängtera det!
Innan jag lämnade jobbet idag fick jag höra av T att hon också ville läsa min blogg för hon hade hört av A att jag hade en blogg och att jag var så duktig på att skriva i den. Oj! Min blogg är omtalad! Jag visste inte ens att A läste den! Eller visste att jag hade den. Tydligen tycker de att jag har talang för detta och det känns ju jättekul!! :) Det är alltid trevlig med feedback, men ännu trevligare när det hela tiden dyker upp nya människor som också läser min blogg. Haha, jag behöver verkligen inte någon reklampelare!

Så, det är nog dags att jag verkligen höjer standarden på mina inlägg när det är så många som läser min blogg! Kanske skulle jag ta och skriva något vettigt, något med innehåll? Mitt vanliga trams verkar dock duga för många.
Jag kan berätta att jag verkligen är student! Jag kom hem och öppnade posten; jag har fått studielån och allt! Jag måste alltså sköta mig och verkligen ge allt så att jag har investerat mina pengar riktigt bra inför framtiden. Jag kan inte sitta om tio år och betala på mina studieskulder och vara bitter över hur dåligt det gick på universitetet eller att jag inte känner att jag har kommit någonstans i världen! Det kan jag inte gå med på!
Jag har mitt första seminarium på tisdag och jag slutar jobba på torsdag! Det kommer att bli en sorgens dag när jag lämnar mina kollegor, tur för mig att de inte kommer vara så långt borta! Än vet jag inte var jag hamnar, om jag får studentlägenhet i stan eller om jag kommer att hitta en lägenhet utanför.

Förresten, innan jag lämnade byggnaden idag så var jag tvungen att gå till andra änden och hälsa på mina trevliga vänner som på grund av oss andra fått flytta sin arbetsplats för att lämna plats för andra som jobbar i samma organisation, de är inte mina officiella kollegor, de är bara arbetsplatskamrater..och jag har redan hunnit sakna dem. Speciellt på morgonen när jag sitter där på min plats och säger god morgon till alla, de går aldrig förbi mig längre.. Anyway, de var väldigt glada över mitt besök och när jag sedan var klar för dagen och skulle gå till bussen då kommer såklart favorit-farbror P och ska åka till ett möte så jag kunde åka ner till stan i hans finfina A3:a, thank you för en trevlig stund! Detta betyder att jag knappt har åkt buss idag, eftersom lillebror skjutsade mig i sin A3:a imorse....Huu, vad jag börjar bli bortskämd! Haha, jag har åkt Saab också, för farbror J och jag var och handlade!
Och i övrigt så sitter jag och spanar efter en svart BMW. Ring och säg att du är på väg hit grabben!!!

[Mer te till mig ]

Jag vet inte vad jag ska skriva. Det händer så mycket. Jag vet inte vad jag vill delge och vad jag vill hålla för mig själv.
Men söndag och måndag har varit UNDERBARA dagar och jag längtar såååå till imorgon efter jobbet!!
Det finns så mycket bra, kan något gå fel? Nej, det tror jag inte. Jag ska bara ta det lugnt. det kommer gå hur bra som helst!

Jag har snart avklarat den första arbetsdagen för i år och det har gått som en dans! Otroligt vad pigg jag var imorse och det sa mina kära kollegor också när jag kom till jobbet. Trots de få timmar jag har sovit inatt. Mest har jag legat klarvaken i sängen och smajlat... Jag kan inte sluta.
Det lyser om mig idag så lycklig jag känner mig!
Det finns hopp om en fin framtid även för mig!
På torsdag-fredag kommer antagningsbeskedet också, då vet vi vad jag gör i vår!
Ikväll ska jag ringa och boka lägenhetsvisning, och jag håller tummarna för att jag får den lägenheten långt innan jag har sett den!

Gårdagen var en MYCKET MYSIG dag! Trots dimma och blåst så kände jag mig så varm och nöjd, för att inte säga chockerad över hur underbara människor det finns här i världen, Det är så svårt att hitta dem, så det gäller att hålla hårt i dem!

 

[hoppas, HOPPAS]