HeartQuake -rakt och ärligt

 

Hej!
Jag vill be den granne som gång på gång lägger sin reklam i min postlåda att sluta med detta då jag är sjukskriven och inte mår bra av att ständigt lämna din reklam i pappersåtervinningen.
Tack!

 

 

Sedan klockan 20, eller kanske till och med tidigare än så har jag varit så trött att jag skulle vilja gå och lägga mig.
Idag har jag ringt till alla jag skulle försöka få tag på, skicka några sms, simmat med lillasyster, druckit en massa te och faktiskt inte sovit mitt på dagen.
Prinsessan Lani sitter/ligger/myser/gosar i mitt knä och vi ska ge upp nu. Stänga av datorn och släcka lampan, borsta tänderna och bädda ner oss; avsluta dagen. Då kommer Aramissis blir nöjd, han vill att jag ska ligga i sängen nu.
Imorgon vet jag om jag ska få överleva eller inte. Myndigheterna som äntligen vet att jag finns och tigger om hjälp, bryr sig varken om mig, min framtid, min smärta och definitivt inte om jag har pengar till mat eller inte. Jag blir väldigt ledsen och frustrerad. Hur tror de att jag ska orka ta mer skit?

Jag hoppas att jag ska var pigg nog att begära mer pengar och få dem att förklara vad jag ska leva på.
N-fina, jag kommer och eftersom du inte vill ha egna bekymmer kan jag dela med mig av alla mina ;)

 

 

Vaknade tveksamt vid nio. Det tog minsann ett tag att sätta ner fötterna och bege sig mot köket för frukost. Men, tvungen, måste se till att vakna innan, för jag vet att jag inte vaknar av att telefonen ringer och det var imorse dags för telefontid med läkare P. Det kan jag inte missa.
Hon gav mig 18 minuter. Hon ville höra hur nya medicinen gått och vad sjukgymnast S sa igår, liksom vuxenhabiliteringskvinnan, handläggare I i torsdags. berättade även om kallelsen till smärtrehab och då ropade hon glatt, sedan talade vi om socialen och om tvättmaskiner, hemtjänst och annat och om eftermiddagensbesök. Ingen höjning av medicinen än och förlängning på sjukskrivningen. Läkarbesök bokat 19 september och då borde vi veta hur det går med kompletterande 7 veckor på smärtrehab.

Ringde min bank och talade om vad jag behövde till socialförvaltningen och frågade om han visste vem pappa var.. jadå svarar han och jag säger att pappa ska hämta pappret om en stund.
Ringer papps och tackar på förhand.

Sedan somnade jag nästan på soffan. Vaknade till av att V ringde.

Dags för en välgörande dusch och sen hade jag håret i handuk fortfarande när det plingade på dörren.
In kommer biståndshandläggare E-M, LSS-/omsorgshandläggare B och distriktsarbetsteraput M. De sätter sig i köket efter att förundrasts över alla söta husdjur jag har. Må tro att mysisarna gick runt och gosade med deras fötter sen. Jag står för att jag har riktigt ont i ryggen.
Vi pratar hit och dit om min ohälsa, om mina jobb, mina mediciner, mina vårdgivare, min släkt och mina vänner som ställer upp för mig, om vuxenhabiliteringens insatser och om socialförvaltningen. Vi enas om att jag på fredag ska be socialhandläggare V att få pengar till en diskmaskin, en tvättmaskin/torktumlarpelare i badrummet samt en dammsugare. Då kan jag kanske klara mig utan hemtjänst, för om jag slipper diska och tvätta så kanske kan jag städa själv och behöver inte känna mig dum när någon äldre och mycket piggare städar åt mig när jag tittar på... Jag och min stolthet blir obekväma.

Distriktsarbetsteraput M ska kontakta en kollega som kan hjälpa mig att hitta hjälpmedel för hemmet som jag kan behöva och ge mig en lista på det, kanske kan socialen behagas betala för det också.

Av LSS-/omsorgshandläggare B får jag namn och nummer till en kvinna som kan hjälpa mi söka bidrag för att skaffa mig en tv och kanske en tryckavlastande matta etc. De var nog hos mig i 1½ timme. Kände mig lite rädd men att jag kanske får hjälp.

Jag känner att det är mycket på en gång, många kvinnor (de har alla varit av det könet hittills) som jag har möten med, som kommer hem till mig, som ringer och vill försöka hjälpa mig, som vill ha läkarintyg och som undrar hur jag mår.
Jag somnade i sängen och vaknade vid 18.30, tog köttfärssåsen som jag fått av V och kokade makaroner, hittade ostsås i kylen och blev proppmätt.
Sen har jag druckit te och jag är riktigt trött igen. Självklart, vad annars?

 

Mer te och sedan läggdags.

 

 

Dålig dag. Ur många synvinklar och alla perspektiv.
Vaknade tio minuter innan bussen till sjukgymnast S gick, hann med den precis. Somnar på bussen. Stiger av går till R-M på jobbet, äter ett knäckebröd, går till S, berättar läget får akupunktur och massage med inriktning på ryggen, stressar till bussen, somnar, kommer hem, äter en macka, dricker te och tar tabletterna jag inte hann med tidigare.
Går till nästa buss, som försenad kommer fram till stan, stressar till mötet med handläggare V, orolig att hag kommit fel, men löser frågetecknen, sitter där en timme, blir ledsen, frusterad och när hon efter 45 minuter frågar "du kan inte ha det lätt, hur mår du?" så kommer tårarna i ögonvrån. Hon försökte vara snäll.
Jag måste komma med mer papper och dessutom skriva på ett annat papper innan de kan hjälpa mig, får nytt möte bokat på fredageftermiddag.

Säger hejdå och går. Ringer V, undrar om jag får komma förbi en kvart eller så. Berättar varför jag gråter.
Sätter mig på bussen hem, somnar, går hem med mat jag motvilligt fått av V. Svårt att ta emot.
Dricker te och äter korv, tar tablett. Ringer pappa. Klockan 17 somnar jag i sängen, har tänkt stiga upp 18.30....vaknar 20 och är fortfarande riktigt trött.
Dricker te, äter yoggi med müsli.

 

Jag har gråtit mer, skickat några sms och orkar inget mer. Har riktigt ont i nedre delen av ryggen fortfarande. Det har varit en dålig dag.
Jag ska ta mer tabletter och sedan krypa ner i sängen.
Imorgon ska läkare P ringa och jag ska ringa min bank och be dem skriva ett fondsaldo som min pappa kan hämta. Klockan 14 kommer omsorgshandläggar B och förhoppningsvis har hon med sig arbetsteraput G.

Jag skickade sjukpenningintyget till FK idag, det kom äntligen igår, men de lär inte skynda sig med att ge mig några pengar.

Varför är myndigeter så komplicerade? De är fan värre än mig och mina tankegångar.

Mysisarna har det bra med mig och jag med dem.

 

 

 

Jag vill överge min blogg på passagen, jag vill nog skaffa en xxxxxxx.blogg.se istället. Vad jag har funderat ut så kan man lösenordsskydda bloggen där och sen kan man få skriva ut namn och allt i lugn och ro för det är inga psykopater som kan läsa det och söka upp dig om inte vem som helst kan läsa vad jag skriver.Men, då måste jag ta ett stort steg och lära mig en helt ny blogg. Det finns en väldig massa nostalig och trygghet med denna bloggen. Jag ska fundera.

Andra planer; vuxenhabiliiteringen ringde mig idag, en kvinna kommer på besök nästa vecka.

Telefontiden med läkare P gick bra, hon tog sig tid, ägnade 9 minuter åt mig och sa till mig att det finns hopp, att vi ska gripa efter halmstån, att jag ska kämpa på, att vi ska höja dosen med den nya medicinen och höras av nästa vecka igen, och kanske höja lite till då. Min förra läkare C, på den andra vårdcentralen tog endast 2 minuter att inte lyssna på mig under telefontiden. Väldig skillnad!

Planer: imorgon ska jag bege mig till V och vara moraliskt stöd hela dagen.

Fredag ska jag försöka tvätta, någon som vill hjälpa mig? Kanske kan höra med lillebror?

Lördag kommer fina N och vi ska hitta på något!

Anyhow. Biverkningar är tråkiga och jobbiga. Kan berätta att jag faktiskt har diskat idag! 

Ska ta en lång dusch och sedan några tabletter innan jag kryper ner i sängen med mina mysisar; katterna.

 

 

 

Jag skulle egentligen ha varit hos J & hennes lille H, men jag mådde inte bra imorse, ställde in och bäddade ner mig. Jag har druckit te  och klappat katter, hämtat min post, och ska antagligen läsa den. Funderar på vad jag i övrigt ska jag göra med min fredag. Smärtstillande tabletter är inte alltid tillräckligt smärtstillande.
Var hemma hos pappa igår, klappade lite på vovven, hämtade min nya tvättkorg och fick ett nytt påslakan, kopierade läkarintyg och postade dessa till FK innan vi åkte hela familjen och tittade på en båt som pappa sett annons på. En liten utflykt alltså.

Och igår ringde T till mig och berättade att hans syster F bor i samma område som jag, och det var jag tvungen att kolla upp så kvällen spenderade jag i andra änden av min lägenhetslänga hos henne. Trevligt!
jag sa det till henne att "man måste passa på att umgås med sina vettiga grannar för de finns ju dem så inte är särskilt klara i huvudet" och jag tror att hon höll med.
Vi är då släkt, på långt håll typ (hon är syssling med min pappa) och jag gillar henne, hon är mysig och ordentlig! :)

 

Alltså; jag vill ha mindre ont och jag har fått biverkningar av den nya medicinen (vilket enligt läkare P går över eller byts av med några andra, men det borde vara värt det om det fungerar för V sa att detta var en nya och bra medicin som rosats av läkarna). Utöver det så är det bara för mig att ta det lugnt och ta hand om mig.

 

En annan bra sak för mitt nyfikna jag; jag har fått reda på vem av mina galna grannar som lagt sin reklam i min postlåda, för han har äntligen idag, satt upp en alldeles ny och riktigt stor skylt på sin låda om att han inte vill ha reklam. Tydligen trodde han att det var ok att ge mig dubbelt så mycket reklam innan och har tagit sitt förnuft tillfånga..... Thank you!

 

Det är söndagmorgon och jag har varit uppe en stund, frukost är avklarad och katter är ompysslade. Kanske ska jag smyga ut till postlådan och se om reklamen har kommit? Måste bara titta efter så att min galna granne inte är ute.
Idag är det dessutom lagom väder för en katt-promenad, inte för varmt och inget regn. Aramis kommer inte tacka nej till att se sig om i världen.
I övrigt finns det ett par saker på min lista över saker som borde bli gjorda och avklarade;
HEMTENTA ETT ska kompletteras
HEMTENTA TVÅ ska skrivas mycket bra
BÖCKER ska läsas
DIGITALA BILDER ska väljas, laddas upp och beställas (förstoringar att sätta upp på tavellister)
DISK ska diskas
SKÖLDPADDOR ska få vattenbyte

men något säger mig att jag inte kommer börja med några hemtentor under dagen.

 

Det är datumet att vänta på. Se om de kan hjälpa mig. Kanske finns det en lösning, eller åtminstone ett bättre sätt att hantera allting. Dagen D helt enkelt. Men, det är långt dit. Jag måste klara mig så bra det går tills dess. Hur gör jag det? Jag behöver hjälp omedelbart. Direkt. På en gång.

FRUSTRATION. ÅNGEST. BESVIKELSE.

Är hemma. Skulle jobba heldag egentligen. Knarkar som vanligt. Det är vad jag kan göra.

Samtidigt är jag så orolig att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Det kan vara lugnt. Han kan må bra och vara på ävg hem, han kan bara inte höra av sig än. Men, hur vet jag det? Jag vet ingenting.

Jag kanske skulle ta en kopp te och sedan lägga mig i sängen, och när jag vaknar igen är det av att han ringer och säger att han är hemma och mår bra, har saknat mig och vill berätta hur roligt de har haft och hur bra spelningar och band han har sett........

FRUSTRATION. ÅNGEST. SAKNAD. KÄRLEK.

 

Jag är vid liv.
Men jag anser att det är stor skillnad.
På att överleva och att verkligen leva.

 

 

2008-04-17 klockan 15:23:00

Jag kan meddela att jag numera har en timanställning. Så fort jag känner mig pigg kommer jag att spender min fritid med att arbeta. Jag måste sköta mina studier visserligen, det är prioritet ett, men jag behöver pengar.

Oj, min sjukgymnast kommer inte bli glad; hon anser att jag borde ha min hälsa och mitt välbefinnande som topprioritet. Och spontant så känns det uppenbarligen inte så för mig.
Det händer mycket, många bollar i rullning för stunden.

Ikväll och resten av vardagkvällarna framöver kommer jag jobba 4 timmar. Det kommer ibland bli långa dagar; imorse var jag uppe 6.01 och hade möte före föreläsningen, kopierade och gick på föreläsning i 3 timmar, blev bjuden på lunch av farbror B och har försökt ta det lugnt och samla krafter på mitt gamla jobb innan jag då snart ska bege mig till mitt nya. Strax efter klockan 22 ikväll är jag hemma, ofta vrålhungrig oh trött.

Jag kommer så många timmar som jag har möjlighet, åtminstone september ut att sitta på kundservice och besvara fakturafrågor. Det är avtalsenlig lön och bonus/provision om jag sköter mig bra. Det kommer bli ett trevligt tillskott i mitt studentkapital.
Jag är otroligt trött på att leva på existensminimum och om ett par, tre månader kanske jag har betalt av skulden till pappa.

Flytten blir den 28 april. Trevligt! Jag längtar. Men det har varit många vändor och samtal hit och dit för att få klart allting.

Det är dags att ta nya tag. Ringa några viktiga samtal och få ordning på mitt liv. Min ekonomi är inte vad den borde vara och jag måste se till att den blir det. Jag mår dåligt av att vara pank, jag känner mig rent ut sagt värdelös och det har jag inte tid med. Jag ska försöka fortsätta med att känna mig skötsam och duktig, lycklig och glad. Det har nämligen varit trevligt att ha de känslorna att luta livet mot.
________________________________________________
För dagens överlevnad vill jag tacka; J och V för fina samtal och N för att hon är så söt.
Ni kommer antagligen vara på mitt tacktal även när jag får nobelpriset.

Fantastic! Igår var det en sorgens dag för mig. Jag hade sett fram emot en kväll på stan med N och allting stupade när jag gick till minuten; saldot var 31 öre.
Med ett kontantkapital på 176,50 samt tre veckor kvar att köpa mat, innan jag får mitt nästa csn-bidrag, 135 kronor på sparkontot, skulder till pappa på över fyra tusen och fortfarande inget besked om extra-jobb/sommarjobb, var jag tvungen att inse läget. Det är kritiskt, minst sagt.

Igår fick det bli tv-kväll med lillebror och Nisse, sedan hem. Hade riktigt svårt att somna. Mitt läge är inte världens bästa och jag var tvungen att tänka över det.

I torsdags (då skulden till pappa ökade igen) inhandlade jag mig nya kompisar; en brödrost och en mikrovågsugn (jättefin Whirlpool) samt lite annat bra-att-ha! Jag är väldigt nöjd med dem. Förutom shoppandet; "vi å pappa", den goda stämningen och annat bra så var även torsdagen en skit-dag; jag snålande in på pappas pengar när vi skulle fika och tog en "gårdagens bakelse" och vart matförgiftad/magsjuk som sjutton. Aldrig mer. Hemsk kväll.

Idag har jag varit på ICA och hämtat ut mitt postpaket; min nya Sony Ericsson W890. Den är hur fin som helst och den har räddat mig. Klart att den kostar pengar; men långsiktigt så är den en ytterst bra investering för min ekonomi (eller vad som ska kallas ekonomi i framtiden).

Efter besöket på ICA tog jag en sväng förbi min framtida lägenhet; det står mitt namn vid ytterdörren! Tapeterna som jag har valt är uppe, golven är på plats och de är igång med att byta ut köksinredningen! Det ser mycket fint ut, men det är inte stort. Den nya lägenheten är också en trevlig investering för framtiden; billigare för mig att bo i den och betala hela hyran själv än att bo i trean och dela hyran med lillebror! Och den är hälften så stor, och det skadar inte med tanke på att mina möbler är få.
Kvar i trean finns; min säng, min bokhylla, två pallar, ett akvarium och en vilstol samt ett litet sängbord. That´s it. Och det är vad som ryms i min etta. Jag är faktiskt tveksam till hur jag ska få plats med soffan som jag köpte billigt för en månad sedan och har i förrådet. Ut med min fina vilstol och in med soffan? Det ekar i trean, men det kommer att bli fullt i ettan.

Jag längtar efter att få flytta! Jag vill flytta bums! Jag började packa långt innan lillebror och jag vill flytta. Jag har fått välja tapeter och golv och jag känner verkligen att den lägenheten kommer passa mig!

En budget-aktivitet för lördagkvällen; storstädning av akvarium samt motionering och utfodring av sköldpaddor.

Jag vill flytta bums!! Det är så spännande! Jag blir avundsjuk på lillebror som kan börja flytta redan denna helgen! Jag vill också flytta! Inte för att lägenheten är hemsk, utan helt enkelt för att det alltid är spännande att boa in sig på nytt, inreda igen, köpa nytt, planera och fundera. ALLT med att flytta är spännande! Jag vill se min nya lägenhet, jag vill veta att tapeterna jag har valt har kommit upp och att alla mina möbler får plats. Jag vill verkligen kliva in i min nya lägenhet och göra den till mitt hem, bara mitt...

......jag ska tro att jag klarar tentan imorgon är det dags att jag fortsätter läsa. Jag har en hög stapel med böcker och måste läsa mina föreläsningsanteckningar ett dussin gånger. Problemet är att lillebror (som faktiskt varit snäll i tre dagar i rad) inte kan hjälpa till hemma och det handlar inte om hans vilja denna gången; för han kommer hem med en illa sargad tumme imorse. Alltså måste jag diska ett antal gånger också.

Som belöning efter tentan så åker jag direkt till min gangster. Förhoppningsvis är jag inte helt förstörd eller sliten.
Dags att läsa; Brecht, Kafka, Proust, Woolf, Hemingway, Lagerkvist, Ekelöf, Joyce, Södergran, Lindegren, Sjöberg, Martinson, Ferlin, Gullberg, Boye, Ekelund, Runeberg och resten av  storheterna.