en lång lista

31 aug kl 17:48, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 0 Kommentarer | Permalink

Jag kan lugnt tala om att jag inte har samma svar som BlondinBella.

 

KLÄDER

Skor: Har ett par Acics med pronationsstöd.
Sneakers: Inga.
Jeans: gillar Lee, men favoritjeansen är Pepe London.
T-shirt: många.

ACCESSOARER

Väska: Bronsfärgad BjörnBorg.
Plånbok: En i kalvskinn som jag ärvt av pappa.
Solglasögon: Inga. Det regnar hela tiden i alla fall.
Klocka: Boy London. Rostfri med blå taggar i silikonliknande material.
 
TEKNIK

Tv: Ingen.
Stereo: Ingen.
Mobiltelefon: Sony Ericsson w890i.
Mp3: Ipod Nano blå 4GB.
Dator: Dell Inspirion 630m från 2006.

BADRUM


Tandkräm: Colgate.
Tvål: helst någon som luktar kokos, vanilj, ananas, passionsfrukt eller liknande.
Parfym: drömmer om Britney - Belive.
Medicin: massor.
Vitamin: C-vitaminer i brustablett ibland.
Huvudvärkstablett: Inga.

 MAT OCH DRYCK

Mineralvatten: Loka hallon/grape.
Vin:  har ingen favorit.
Bröd: Polarbröd.
Glass: Ben & Jerry, 3 favoriter med choklad; Fish food, den med marshmallows och den med kladdkaka.
 
HEMMA

Säng: IKEA Sturefors/Tuvebo160x200cm.
Lakan: Minns inget märke, men jag älskar dem.
Espressomaskin: Har en liten kaffepress från IKEA.
Kylskåp: Mjölk och ost.

FÄRDMEDEL


Bil: Äger ingen. Åker i andras; Audi, Peugeot och BMW.
Taxibolag: har åkt två gånger i hela livet.
Cykel: Äger ingen.

 ÖVRIGT

Frisörsalong: Har ingen, och har inte klippt mig sen i april. :(
Bank: Sparbanken Eken, tillhör Swedbank.

 

innehåll

09 aug kl 16:40, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 0 Kommentarer | Permalink

Saker som alltid finns i min/mitt..

Kyl:  Juice, mineralvatten och sill.
Frys: Kycklingfiléer, flädersaft och räkor till sköldpaddorna.
Skafferihylla: Special K, russin, makaroner och ris.

Kryddhylla:
Salt, buljongtärningar och vitlökspeppar.
Köksbänk: Min finfina microvågsugn av märket Whirlpool, välanvänd och fin vattenkokare, glasburkar med ris, te, kaffe och pasta,  aktuella papper, diskmedel och liknande, mandeltvål, foto på Juppe, diskställ som oftast är tomt.
Tänkande hjärna: Ångest, frustration, nära & kära, husdjur och kärlek.
Badrumsskåp: En ny tandborste, ansiktsrengöring och pincett.
Säng: minst 4 kuddar och två täcken, ibland två katter och sen spenderar jag otroligt mycket tid i sängen.
Nattduksbord: Anteckningsblock, handcreme, min ryggmassagefilur.
Cd-hylla: mina skivor i bokstavsordning. Tyvärr finns det inte plats för alla skivor.
Handväska: ...mitt liv? Allt jag kan tänkas behöva; kam, penna, medicin, plåster, ipod, mobil, busstidstabeller, deo, bodylotion, nagelfil, nycklar, vattenflaska, läkarintyg, tuggummi, plånbok, reflex, o.b, trosskydd,  gem, filofax, en bok jag läser, post it-lappar och hårsnoddar.

 

Huu. Jag har allt. Nä, just det; ingen tv.

according to facebook

03 aug kl 09:52, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 0 Kommentarer | Permalink

Enligt FACEBOOK och diverse tester som jag har roat mig med där så är detta JAG. Vissa av dem stämmer faktiskt riktigt bra. Kanske är jag väldigt lättläst?

 Mina vänner anser:

 

Dagens visdom:

 

mina minus och plus

04 jul kl 18:59, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 0 Kommentarer | Permalink

plus

intelligent engagerad entusiastisk ärlig ambitiös rak på sak principfast charmig glad organiserad mysig söt inituativ busig pedagogisk öppen men tankfull punktlig ordentlig psykiskt stark har jävlaranamma diplomatisk verbal planerande ser till att saker och ting blir gjorda omtänksam snäll vårdande empatisk unik lättroad kärleksfull fighter insiktsfull har bra självkänsla lojal ansvarstagande pålitlig social kreativ energisk pratglad lyssnare uthållig konsekvent

________________________________________________

minus

utmattad av kronisk smärta hänsynslös stolt perfektionist prestationsångest envis analyserande rastlös komplicerad orolig arrogant  rörelsehindrad reserverad aggressiv känslosam provokativ omusikalisk kräsen hatisk besviken har höga krav på sig själv och omgivningen frusen ångestfylld frustrerad förbannad på samhället trött mycket vrede inombords fysiskt klen förlåter aldrig folk och litar bara på mig själv rebellisk obeslutsam morgontrött lat lättirriterad intensiv egenkär obalanserad har svårt att säga nej försiktig konflikträdd känslomässig berg-o-dalbana skruttig lat

________________________________________________

behov

trygghet kärlek empati hopp tro på mig själv livsglädje vill älska och bli älskad harmoni närhet

________________________________________________


tillägg

-rumpan är en av mina bästa kvalitéer.

-den är en av alla dina kvalitéer.

i don´t know

30 jun kl 15:59, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 1 Kommentarer | Permalink

Ibland känns livet svårt och man undrar om det är värt det.
Det går upp och ner som en berg-o-dalbana och man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Allt händer av en anledning tror jag.
Jag har det riktigt svårt och sen sker en förändring, men några månader senare så förstår man varför och kan se att det var bäst så. Förutom i undantagsfallen och man vet aldrig när de inträffar.
Det handlar om allt eller inget. Antingen ångrar du det du har gjort eller så ångrar du det som du aldrig gjorde. Varför vet jag inte vad jag vill? För att jag inte vill såra eller bli sårad.
Jag ska lyssna på mitt hjärta, jag mår bäst av att låta det styra mitt liv istället för att låta någon annan styra det.

som alla andra?

20 maj kl 22:46, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 0 Kommentarer | Permalink

Vilken svordom använder du mest? Jag försöker att inte använda några, anser dock att "fan" kan vara befogat ibland.
Äger du en iPod? Japp. Jag har en på fyra GB, ligger ungefär tusen låtar i den. Blå är den.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Jag äger ingen väckarklocka, kör med mobilen, 4 alarm mellan 6 och 7.
Hur många resväskor äger du? En. Utlånad för tillfället.
Använder du flip-flops? Jag har ett par, men jag får blåsor av dem.
Var köper du dina matvaror ifrån? ICA, Maxi, Citygross eller Willys.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Jag vill inte vara med.
Vilken var den senaste filmen du såg? Satt på bio med pojkvännen för en vecka sen, såg en riktigt bra film med Freeman och Nicholsson som heter Bucket List.
Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Jag har vänner med barn också men ingen av mina närmaste vänner har barn, hittills.
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? En Jeep Grand Cherokee 4,7 Overland och sedan ta mitt körkort, betala mina skulder, köpa fina saker till mina nära och kära, köpa hus eller lägenhet och en hund.
Har någon någonsin kallat dig lat?
Japp. Det har hänt.
Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Ibland. Oftast behövs det inte.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? Äger ingen cd-spelare.
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? MUSTASCH. Mina hårdrocksgubbar från GBG.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD? I så fall säger jag inget.
När var senast någon stötte på dig? Det var förra veckan. Och pojkvännen stöter på mig varje dag.
Vad åt du till middag senast? Lillebror lagade pastasås och pennemakaroner till mig ikväll innan simningen.
Använder du huvtröjor? Jag äger två i alla fall
.
Kan du vissla?
Nej, jag aldrig lyckats.
Vem var den senaste som ringde dig? Vårdcentralen.
Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? Lisebergsbanan.
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Ja, och de är säkerligen avundsjuka.
Vilket riktnummer befinner du dig i? Det jag är folkbokförd i.
Tittade du på tecknat när du var liten? Ja, och jag gör det fortfarande.
Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? Haha. Inte alls stort.
Hur många syskon har du? Fyra.
Är du blyg inför det motsatta könet? Nä. Jag är tydligen översocial.
Vilken film kan du alla replikerna till? Ingen.
Äger du några band t-shirts? Mustasch, Motörhead och Sabaton med flera.
När flög du senast? Första och enda gången. September 2006.
Hur många stolar står kring ditt köksbord? Två.
Läser du för skojs skull? Nja, jag läser kurslitteratur i första hand.
Pratar du några andra språk? Engelska.
Diskar du din egen disk? Ja.
Har du gråtit offentligt? Tyvärr.
Har du en stationär dator eller en laptop? Laptop.
Försöker du alltid lära dig nya saker? Jag är sjukt nyfiken.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Jag ska göra i höst/vinter.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Tycker jag inte alls behövs!
Kan du kasta macka? Nej.
Har du någonsin varit på Jamaica? Nej. :(
Vad har du med dig in på bion? Ibland dricka eller glass.
Vem var din favoritlärare och varför? Alltid manliga, äldre lärare som jag kan se som kloka fadersgestalter. I mellanstadiet var det Birger, i högstadiet var det Lars och så vidare.
Har du dejtat någon av en annan religion? Nej.
Vad har du för väder? Mörkt och fuktigt.
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Småföretagande?
Gillar du att flyga? Har inga problem med det.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Ärlig.
När sov du senast på golvet? Minns inte, men det har hänt.
Vilken är din favorit drink? White Russian.
Gillar du din boende-situation? Jag trivs bra.
Vilken är din mammas hemstad? Jag vet inte.
Din pappas hemstad? Min pappa är född och uppvuxen i den by som han i dag bor 2 kilometer ifrån.
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? 16 timmar är vanligt om jag har tur. Annars är det 8 till 10 timmar som är ett måste.
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Jag pluggar, jobbar, simmar, pluggar, jobbar och sover.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? I klass 5 på mattelektionerna var jag uttråkad.
Vilken är din favoritfrukt? Passionsfrukt.
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Kanske för skojs skull när det är uppätet?
Hur gammal blir du nästa födelsedag? Tjugofyra eller sjuttiofyra... beror på hur man ser det.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Alltid.
Tror du på liv på andra planeter? Jag tror ingenting om Mars eller andra planeter förrän jag har varit där.
Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Jag blir sällan arg.
Tror du att Gud är man eller kvinna? Jag tror inte någonting.
Vad var det senaste du åt? Macka.
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Jag trivs med trevliga människor, men fastnar ofta för gubbar.
Hur valde dina föräldrar ditt namn? Har fått höra att den ena ville att jag skulle heta Hillevi och att den
andra räddade mig från det. Mitt namn passar otroligt bra.
Gillar du senap? Ja.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? "Jag vill åka heeeeem" eller "Jag orkar inte mer"...... och sen kämpar jag på.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Kanske.
Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Stitch i Disneyfilmen.
Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall? Nej.
Tycker du om att krama folk? Om jag får göra det frivilligt.
Skulle du säga att du är trendig? Nej.
Äger du en digitalkamera? Ja, jag älskar den.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Avril Lavigne, Nicole Kidman och Gwen Stefani.
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Ja.
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Ett antal biografier.
Tycker du att du är attraktiv? Jag har fått den uppfattnigen i alla fall.
Vad är du allergisk mot? Kanske är jag laktosintolerant.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Nej.
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Ingen aning.

what if....

19 maj kl 21:35, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 0 Kommentarer | Permalink

Mitt liv vore mycket lättare om jag vore frisk och rik istället för sjuk och fattig.
Tackar min lyckliga stjärna för att min pappa inte är moderat. Tänk hur mitt liv hade sett ut då...
Vi har förresten pratat om att jag borde bege mig ut i politiken; med tanke på all min fritid. Haha.


Jag är ändå rätt lycklig, det finns en grund för mig och mitt liv; TRO, HOPP OCH KÄRLEK, det är vad jag behöver. Jag har dessutom insett vad det är jag söker, behöver och har som mål i livet; TRYGGHET. Jag behöver den trygghet som jag har saknat under mina första tjugo år.
Men det är svårt. Om jag gång på gång, på gång har blivit sviken av människor, hur vågar jag då lita på dem? Jag har tre känslor som har följt mig genom livet; FRUSTRATION, BESVIKELSE och ILSKA. Hur bra människa är jag då? Eller handlar det om hur mycket bättre jag förtjänar?

almost done. enough done

05 maj kl 22:33, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 1 Kommentarer | Permalink

Jag har gjort min hemtenta, Den är klar. Jag har varit på föreläsning. Jag har städat och planerat hela veckan. Ringt till bostadsbolaget om mina synpunkter. Ringt VC om en läkartid. Jag har skrivit mail. Jag har tagit en långdusch. Jag har ätit fyra mål mat. Jag har sorterat mina viktiga papper. Jag har Handlat på ICA. Jag har kollat med internetbanken att det finns pengar kvar till att ladda om busskortet imorgon. Jag har gjort en lista inför nästa Apoteksbesök.

Imorgon ska jag jobba.  Jag ska åka till min J. Jag ska läsa så många böcker som jag hinner. Jag ska äta grönsakssoppa.
Onsdag: läkarbesök och föreläsning, biblioteksbesök. Läsa böcker.
Torsdag: föreläsning och akupunktur.
Fredag: kanske ett besök hos fotexperten. Annars plugga och simma.
Lördag: bjuden på inflyttningsfest. Kanske är i form att orka.
Söndag: sovmorgon.


Jag behöver sova.

författardrömmar

11 mar kl 18:15, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 3 Kommentarer | Permalink

Jag gjorde ett test (som jag för övrigt snodde från en annan bloggare på Passagen); Denna sida!
Testet visar vilken sorts författare man är. Det är nog bäst att jag läser genom detta, det kanske stämmer? Intressant ska det bli!

Väktare (SJ)
"Passar sig verkligen det där?"
Väktarna kan kallas för samhällets stöttepelare. De övervakar att människor och ting är på sin rätta plats - dvs inom den föreskrivna normen. På ett sätt är väktarna därför "traditionell" i det att de är de som upprätthåller traditioner, ritualer och normer. De uppfattas ofta som (och värdesätter att vara) pålitliga, lojala, metodiska och praktiska. Väktarna kan sägas vara de som administrerar samhället - på både högre och lägre organisatorisk nivå. Många väktare drömmer om att klättra uppåt till en ansedd position i en etablerad organisation - snarare än att uppfattas som individuella och unika. Väktare värdesätter andra människors åsikter högt och är oftast mycket medvetna om vilka som "passar in" och vilka som inte gör det.

Vill du ha en Väktares uppmärksamhet - pröva uttryck som "beprövat", "förnuftigt" eller "succé". Väktare använder ofta ord som beskriver andra människors position i flocken såsom "duktig", "känd" eller "framgångsrik".


Åsiktsmaskinen (ESFJ)
Åsiktsmaskinen värdesätter harmonisk mänsklig kontakt över allt annat. De är bäst på jobb som innebär att hantera människor och är särskilt begåvade på att locka fram samarbete från personer som kanske är upprörda eller oroliga. De lyckas alltid uttrycka den lämpliga känslan i den rådande situationen! De är känsliga för både kritik och beröm och har en tendens att se till att flocken håller ihop - ibland genom att sålla ut det eller de som inte "passar sig". De trivs bäst när det är ordning och reda i den yttre världen - bland både människor och saker. Och ser gärna till att även andra håller ordning och reda på sig själva och sina saker.

De låter sällan logisk analys få företräde för personliga åsikter. Om de stöter på åsikter från en mer analytisk och opersonlig person använder de sina subjektiva känslor för att förhålla sig till det. De föredrar därmed att avgöra om det är t ex "snällt" eller "elakt" menat, snarare än "sant" eller "falskt". De älskar att ha varma relationer och trivs som fisken i vattnet när de får träffa och prata med många personer - gärna samtidigt! De har lätt för att prata - och tänker gärna medan de pratar. Det gör att de ibland kan tycka att de "gör bort sig", men så länge de får positiv respons från andra människor pratar de glatt vidare.


Jag undrar om detta är vetenskapligt?

saknad

11 mar kl 17:45, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 2 Kommentarer | Permalink

Om någon frågar så läser jag Albert Camus- Främlingen, ingenting annat. Verkligheten skiljer sig något från det påståendet; jag ska läsa Främlingen, jag ska bara.......
Göra allting annat först. Min tisdag har jag spenderat med att försöka ta tag i mitt liv, ringa och prata med VEAB om fakturor, tagit en långpromenad, en långdusch, lagat lax med couscous till middag, diskat, plockat iordning, planerat upp veckan, bokat tvättid (igen), skickat några SMS, druckit lite te och tittat på Coupling med lillebror.

Det är dags för en ny föreläsning imorgon igen, efter det så har jag tänkt kika förbi och kolla läget hos farbror B som säkerligen inte är munter eftersom att S har slutat och förflyttat sig till andra sidan av stan (på ett nytt jobb). Alltså är det definitivt dags för mig att sprida lite glädje en stund.

Hmm, jag funderar på när jag ska ta mig tid att åka hem till Putchipoo. Jag saknar honom. Jag önskar att läget vore annorlunda; att jag skulle kunna ha honom hos mig, eller att jag skulle lite närmare till honom så att det hade varit lättare, smidigare att vara en del av hans liv igen. Jag längtar så till den dagen då det finns ett alternativ.

Jag vill spendera varenda minut och sekund med J, samtidigt som jag vill vara riktigt duktig på min kurs, vara allas bästa vän som verkligen har tid att lyssna på dem, jag vill ställa upp i alla väder och spontant dyka upp utanför vännernas dörr och föreslå en fika......Sorry att jag inte kunde följa med dig i fredags N! Och min lilla V, jag vet att jag borde ta mig tid för dig även på lördagkvällar med en flaska vin... Jag vill bege mig till E för att prata minnen och mata lite kossor som vi brukade göra back in the days..
Jag vill visa alla att jag bryr mig om dem, att jag tycker om dem, att jag saknar dem och .... allt sånt.. Och C, du jag hoppas att du vet att jag menar allvar; jag ställer upp, jag är frivillig fodervärd när du åker!

breathing again

01 mar kl 22:00, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 0 Kommentarer | Permalink

Jag kan åter andas och leva. Jag försöker släppa paniken ur kroppen. Jag börjar sakta inse att det är klart för denna gången. Jag funderar på att äta något. Fast det hade varit så fint att bara ta en lång dusch och krypa ner under duntäcket med ett par tabletter i magen. Jag känner att jag borde belöna mig själv på något sätt, men det får vara tills jag har kommit på och jag verkligen förtjänar det. Jag väntade minsann till sista sekunden innan jag tog tag i det och jag hade ingen aning om att detskulle bli klart innan deadline:n. Jag hade faktiskt (jag försöker antyda att jag inte är alls hopplös utan duktig) drygt två timmar tillgodo när jag tryckte på "skicka" och försökte tala om för mig själv att jag var klart med den första av tre; uppsatser.
Jag ryser fortfarande när jag tänker på det. Jag håller tummarna för att jag har lyckats göra mitt bästa. Att jag har lagt ner min själ i den. Fast att jag vet att jag för fyra timmar sedan inte ens börjat skriva utan nyss kommit innanför ytterdörren och hade ordentligt ont ÖVERALLT på grund av dagens fynd; en blå soffa till mitt nya hamsetrbo. Min käre far och jag möttes i stan i eftermiddags för att åka och köpa den och väl hemma hos mig (efter en snabb-tur på CityGross) var jag ju tvungen att bära den från bilen till förrådet. Och jag var nästan övertygad att jag skulle dö, (om jag överdriver lite) eller i alla fall göra illa ryggen ytterligare när vi bara kommit halvvägs till slutdestinationen för soffan. Innandess, på väg ur soffans tidigare hem slapp jag ju bära då det fanns bättre folk till det.....
Jag tror inte ens att pappa fattade hur illa det tog på mig att bära den för jag försökte minsann låtsas som ingenting till han bad mig att lyfta den till armbågshöjd. Huu!
Den står åtminstoen på plats numera, jag satte mig trots det skakande tillståndet direkt och började skriva min uppsats. Tur att diciplinen infinner sig när nöden kräver det!
Varför plågar jag mig själv på detta viset?
Dags för nya tag! Min första (i mitt korta universitetsstuderande liv) tentan inträffar redan på lördag!!

Undra när jag får reda på resultatet på uppsatsen? Antagligen på seminariumet som kommer på onsdag. Och jag måste plugga hur mycket som helst inför tentan. Ska dock ta en paus på 12 timmar innan jag börjar med det.

Sov med min gangster inatt. MYSIGT. Synd att jag måste sova ensam mellan de underbara stunderna med honom.

hopeless

27 feb kl 23:00, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 1 Kommentarer | Permalink

Ångest, ångest är min arvedel. (som Pär Lagerkvist hade sagt)
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen igår när jag äntligen kom hem. Helt förstörd i kroppen, illamående med huvudvärk och mentalt uttröttad.
Det blev en riktigt lång dag och det var mer än vad jag eller min kropp orkade med.
Jag är HOPPLÖS! Jag måste börja prioritera mina läxor, min hälsa, min ekonomi. Jag är så naiv! Jag inbillar mig att allting löser sig; jag ska bara.
(Ni vet; Alfons Åberg-problemet; )" Jag ska bara......".
Jag MÅSTE SLUTA. Jag vill hjälpa alla andra. Jag orkar inte, kan inte, hinner inte, får inte, bör inte. Och OM jag har svårt att orka med mitt liv, borde jag verkligen prioritera MITT LIV framför alla andras. Jag måste ta hand om alla andras problem för jag har egna bekymmer som jag MÅSTE ta hand om, det är ingen som kan hjälpa mig med dem och dessutom så ökar mina egna bekymmer stadigt i takt med att jag hjälper alla i min omgivning.
Min ÅNGEST är alldeles för mycket för mig. Jag lägger, ovanpå min vanliga prestationsångest som heter duga, ytterligare ångest för att jag inte orkar vara en bra vän och stötta ALLA, muntra upp mina vänner, lyssna på deras bekymmer och ge dem motivation till att ta tag i sina egna problem! Jag mår så dåligt av att ständigt svika dem ELLER att hjälpa dem så mycket att jag inte orkar med mina egna problem och blir förbannad på mig själv.
Jag vill så gärna vara engagerad i min omgivning, jag vill vara den som ALLA vänder sig till, den som ALLA litar på, den som ALLA vet ställer upp, den som ALLA tycker är sötast, den som ALLA vill umgås med, den som ALLA älskar.........

[FAN]

mitt sociala liv

21 feb kl 08:40, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 2 Kommentarer | Permalink

Vissa dagar kan jag känna mig ensam, nästan övergiven om mina känslor vill överdriva lite. Jag har en kompis som brukar tala om hur ensam han/hon känner sig och jag brukar förstå och det gör jag verkligen. Det handlar inte om hur stor familj man har, eller hur många vänner man har, om man har pojkvän/flickvän/sambo eller inte. Min teori är att det handlar om hur stort behov du har av andra människor i ditt liv.
Jag kände mig väldigt ensam, även om jag inte orkade umgås med folk när jag jobbade som avbytare. Då gick jag i ladugården själv och lyssnade på radio, pratade med kossorna i tio-tolv timmar varje dag. Och det handlade egentligen om mitt sociala behov. Om att jag behövde utbyta idéer och tankar med andra människor. Jag är visserligen en självständig människa som klarar mig själv, men vad jag menar är att jag har ett behov av att prata med människor och lyssna på vad de har att säga. Det fungerar  bra att prata med hunden också, även sköldpaddorna får jag respons från, men jag kan känna mig ensam i deras sällskap. För stunden sover lillebror, sköldpaddorna solar, alla andra jobbar, det är liksom tyst och stilla överallt och jag känner mig vissa dagar nöjd med det och andra dagar kan det vara hur ensamt som helst.
Alltså; ensamhetskänslan baseras på mitt sociala behov för dagen, mitt psykiska tillstånd och vädret! Jag känner mig mer ensam om det regnar ute.Hmm, jag tror att jag är dum i huvuudet ibland.

Jag är inte ensam egentligen. Jag har redan umgåtts med två underbara människor idag och om några timmar är jag på väg till en tredje.

dad x 3

16 feb kl 22:50, 2008

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 1 Kommentarer | Permalink

dad ONE; the one & only egentligenmin biologiska pappa. Mer kallad pappsen eller farsan. Jag älskar verkligen honom. Jag har klart varit besviken på honom någon gång. (FOTNOT; den enda i mitt liv som jag inte varit besviken på är J och det beror förjoppningsvis på mer än att vårt förhållande är nytt.) Men på det stora hela så kan jag säga att jag varje dag har känt att jag älskar min pappa. Jag vet var jag har honom. Inte nog med att jag har koll på vilka skift han jobbar så vet jag alltid att han finns där för mig och att jag aldrig behöver tveka på det. Vad som däremot har gjort att jag har fler pappor är inget som varken pappa eller jag har kunnat göra något åt. Jag har alltid tyckte att det var rätt av mina biologiska föräldrar att skilja sig. Vad jag sedan har tyckt om allt kring mitt liv som skilsmässobarn kan vi ta en annan dag. Mina första år bodde jag inte långt ifrån min pappa och hade då en bekväm tillvaro bäst det gick. Men, sen kom dagen D när min biologiska mamma bestämde att vi skulle flytta till landskapet intill och bo med pappa TWO. Då blev jag tvungen att lämna min pappa S.

dad TWO; min styvpappa 1991 till 2003. Vi har aldrig haft ett riktigt förhållande. Jag har alltid känt mig i vägen, som att han inte ville ha mig (eller mina bröder) i sitt liv. Jag har känt mig som en gäst i hans hus. I tretton år talade vi verkligen med varandra vid ungefär fem tillfällen under våren 2003. Allt innan dess har varit gräl, hot och formaliteter som "hej och hejdå, tack för maten". Och mitt undermedvetna insåg att jag skulle behöva en dad THREE och det var så han kom in i mitt liv. Jag saknar aldrig A.

dad THREE; kom in i mitt liv 1992 och vi fann vårt speciella förhållande strax efter. Han fanns där för mig när jag behövde honom, när jag behövde komma bort från mitt hem, när jag inte kunde umgås med min pappa. Men inte riktigt som ett substitut utan mer som en vän, en förtroendefull vuxen som verkligen lyssnade på MIG. Många kvällar, hur många timmar som helst så var han min enda vän i världen som jag verkligen kunde vända mig till och få det stöd jag behövde. Och från 1998 och framåt har vi haft ett mer jämlikt förhållande med givande och tagande, då jag också kunde ge råd och han behövde mitt stöd för att överleva dagen. Vi ringer inte varandra varje dag längre, vi behöver inte det. Vi har varandra i alla fall. Men, jag önskar att E och jag skulle kunna träffas oftare, och att han skulle bli lite bättre på att passa tider. Jag hoppas att han vet vad han betyder för mig.

rapport för 2007

31 dec kl 18:00, 2007

Skrivet av heartquake under kategorin this is me | 0 Kommentarer | Permalink

Som de senaste tre årsskiftena så känner jag; detta året har varit så mycket bättre än året innan och jag hoppas att det kommande blir ännu bättre!
Årets prestationer och prövningar;

12 april sade jag upp mig på ett jobb, tackade ja till ett jobb och nej till ett annat.
4 juni flyttade jag hemifrån igen.
16 juli hade hade jag min första betalda semesterdag i livet.
24 september blev jag sjukskriven på 25 procent.
4 oktober fyllde jag återigen år, men utan ångest.
19 december gick J och jag skilda vägar.