HeartQuake -rakt och ärligt

Igår kväll gjorde J och jag ljuvliga scones, drack te och myste. Mycket trevligt.
Pappa ringde för att höra hur det gått för en av mina kompisars familj och han passade på att tala om att han vaknat när jag skickat sms till R-M på morgon, ungeför kvart över fyra, och han jobbade förmiddag och kunde inte somna innan han skulle stiga upp, han bad mig helt enkelt att; inte skicka sms till någon i huset före klockan halv sex på morgonen och att jag skulle ge min kompis ett råd.
Innandess hade jag ändå pratat med R-M en stund om, det handlade om något först, det fanns alltså en anledning till varför hon ringde, sen kom vi in på tusen andra saker och det är nog bäst att jag hör av mig idag för att kolla när, var, hur det passar att jag kommer hem-hem och kopierar papper till FK och socialen.

Nyss hände något som fick mig att le. Det är dags att vi tar det från början; imorse åt jag frukost strax innan sju, och gick och la mig igen, hade tänkt stiga upp vid tio kanske elva, men jag vaknade först strax innan tolv, då drack jag te och tog mina tabletter. Under de 5 timmarna som jag sov, sov också mina fluffisar, när jag sen steg upp, låg de kvar. Jag kollade mail och pysslade, hämtade post, plockad mat ur frysen, helt enkelt; grejade. Och jag fick för mig att gå och kolla vad fluffisarna hittade på, om de fortfarande log och sov. Ser ingen i klätterställningen, hittar Aramis på sin vanliga plats vid huvudkudden i min säng och hinner undra; var är Lani-banani? Innan täcket rör sig. Hon brukar inte ligga under täcket, det är Aramis specialare, hon piper och jag lyfter på täcket. Hon ligger inte under täcket, hon ligger inne i täcket! Så jag fick hjälpa henne att komma ut ur påslakanet, hon såg så liten och oförstående ut, hur hade hon hamnat där, det visste hon inte själv.... Så sööööt....