HeartQuake -rakt och ärligt

Vaknade tveksamt vid nio. Det tog minsann ett tag att sätta ner fötterna och bege sig mot köket för frukost. Men, tvungen, måste se till att vakna innan, för jag vet att jag inte vaknar av att telefonen ringer och det var imorse dags för telefontid med läkare P. Det kan jag inte missa.
Hon gav mig 18 minuter. Hon ville höra hur nya medicinen gått och vad sjukgymnast S sa igår, liksom vuxenhabiliteringskvinnan, handläggare I i torsdags. berättade även om kallelsen till smärtrehab och då ropade hon glatt, sedan talade vi om socialen och om tvättmaskiner, hemtjänst och annat och om eftermiddagensbesök. Ingen höjning av medicinen än och förlängning på sjukskrivningen. Läkarbesök bokat 19 september och då borde vi veta hur det går med kompletterande 7 veckor på smärtrehab.

Ringde min bank och talade om vad jag behövde till socialförvaltningen och frågade om han visste vem pappa var.. jadå svarar han och jag säger att pappa ska hämta pappret om en stund.
Ringer papps och tackar på förhand.

Sedan somnade jag nästan på soffan. Vaknade till av att V ringde.

Dags för en välgörande dusch och sen hade jag håret i handuk fortfarande när det plingade på dörren.
In kommer biståndshandläggare E-M, LSS-/omsorgshandläggare B och distriktsarbetsteraput M. De sätter sig i köket efter att förundrasts över alla söta husdjur jag har. Må tro att mysisarna gick runt och gosade med deras fötter sen. Jag står för att jag har riktigt ont i ryggen.
Vi pratar hit och dit om min ohälsa, om mina jobb, mina mediciner, mina vårdgivare, min släkt och mina vänner som ställer upp för mig, om vuxenhabiliteringens insatser och om socialförvaltningen. Vi enas om att jag på fredag ska be socialhandläggare V att få pengar till en diskmaskin, en tvättmaskin/torktumlarpelare i badrummet samt en dammsugare. Då kan jag kanske klara mig utan hemtjänst, för om jag slipper diska och tvätta så kanske kan jag städa själv och behöver inte känna mig dum när någon äldre och mycket piggare städar åt mig när jag tittar på... Jag och min stolthet blir obekväma.

Distriktsarbetsteraput M ska kontakta en kollega som kan hjälpa mig att hitta hjälpmedel för hemmet som jag kan behöva och ge mig en lista på det, kanske kan socialen behagas betala för det också.

Av LSS-/omsorgshandläggare B får jag namn och nummer till en kvinna som kan hjälpa mi söka bidrag för att skaffa mig en tv och kanske en tryckavlastande matta etc. De var nog hos mig i 1½ timme. Kände mig lite rädd men att jag kanske får hjälp.

Jag känner att det är mycket på en gång, många kvinnor (de har alla varit av det könet hittills) som jag har möten med, som kommer hem till mig, som ringer och vill försöka hjälpa mig, som vill ha läkarintyg och som undrar hur jag mår.
Jag somnade i sängen och vaknade vid 18.30, tog köttfärssåsen som jag fått av V och kokade makaroner, hittade ostsås i kylen och blev proppmätt.
Sen har jag druckit te och jag är riktigt trött igen. Självklart, vad annars?

Mer te och sedan läggdags.