HeartQuake -rakt och ärligt

Sedan klockan 20, eller kanske till och med tidigare än så har jag varit så trött att jag skulle vilja gå och lägga mig.
Idag har jag ringt till alla jag skulle försöka få tag på, skicka några sms, simmat med lillasyster, druckit en massa te och faktiskt inte sovit mitt på dagen.
Prinsessan Lani sitter/ligger/myser/gosar i mitt knä och vi ska ge upp nu. Stänga av datorn och släcka lampan, borsta tänderna och bädda ner oss; avsluta dagen. Då kommer Aramissis blir nöjd, han vill att jag ska ligga i sängen nu.
Imorgon vet jag om jag ska få överleva eller inte. Myndigheterna som äntligen vet att jag finns och tigger om hjälp, bryr sig varken om mig, min framtid, min smärta och definitivt inte om jag har pengar till mat eller inte. Jag blir väldigt ledsen och frustrerad. Hur tror de att jag ska orka ta mer skit?

Jag hoppas att jag ska var pigg nog att begära mer pengar och få dem att förklara vad jag ska leva på.
N-fina, jag kommer och eftersom du inte vill ha egna bekymmer kan jag dela med mig av alla mina ;)

Igår kväll gjorde J och jag ljuvliga scones, drack te och myste. Mycket trevligt.
Pappa ringde för att höra hur det gått för en av mina kompisars familj och han passade på att tala om att han vaknat när jag skickat sms till R-M på morgon, ungeför kvart över fyra, och han jobbade förmiddag och kunde inte somna innan han skulle stiga upp, han bad mig helt enkelt att; inte skicka sms till någon i huset före klockan halv sex på morgonen och att jag skulle ge min kompis ett råd.
Innandess hade jag ändå pratat med R-M en stund om, det handlade om något först, det fanns alltså en anledning till varför hon ringde, sen kom vi in på tusen andra saker och det är nog bäst att jag hör av mig idag för att kolla när, var, hur det passar att jag kommer hem-hem och kopierar papper till FK och socialen.

Nyss hände något som fick mig att le. Det är dags att vi tar det från början; imorse åt jag frukost strax innan sju, och gick och la mig igen, hade tänkt stiga upp vid tio kanske elva, men jag vaknade först strax innan tolv, då drack jag te och tog mina tabletter. Under de 5 timmarna som jag sov, sov också mina fluffisar, när jag sen steg upp, låg de kvar. Jag kollade mail och pysslade, hämtade post, plockad mat ur frysen, helt enkelt; grejade. Och jag fick för mig att gå och kolla vad fluffisarna hittade på, om de fortfarande log och sov. Ser ingen i klätterställningen, hittar Aramis på sin vanliga plats vid huvudkudden i min säng och hinner undra; var är Lani-banani? Innan täcket rör sig. Hon brukar inte ligga under täcket, det är Aramis specialare, hon piper och jag lyfter på täcket. Hon ligger inte under täcket, hon ligger inne i täcket! Så jag fick hjälpa henne att komma ut ur påslakanet, hon såg så liten och oförstående ut, hur hade hon hamnat där, det visste hon inte själv.... Så sööööt....

Det är kväll. Ska dricka te, ta mina tabletter och sedan en lång dusch.
Skulle ara kolla min mail en sista gång.
Lanibanani sitter i mitt knä, fast i min famn, upp i ansiktet, spinner, gosar, buffar på mig, stryker sig mot tangentbord, mig, och stol, vilar huvudet på tangentbordet och slickar på mina fingar när jag skriver. Hon vill helt enkelt vara med mig hela tiden. Och hon vill att jag engagerar mig och klappar henne varje minut.
Hon är jättesöt när hon sitter och tittar mig rakt i ögonen för att jag ska se henne, nästa sekund lägger hon sitt lilla huvud på min hand, vänder sig om och kanske lägger sig ner snällt i knät istället för att sitta och buffa mig hela tiden. Ack vad fel jag hade, hon la sig snällt ner, men vilar sitt huvud på min arm och följer den upp och ner när jag skriver..... Vad säger man?

Jag har bytt till nytvättade lakan i sängen och jag ser verkligen fram emot den långa duschen innan jag kryper ner där. Lani ligger och värmer mig, mysigt när jag har mensvärk.
Armen, axeln, skuldran och ryggen värker. Jag vill bara gå och lägga mig.
Förresten, biverkningar av den nya medicinen; yr och illamående. Förhoppningsvis försvinner det om någon vecka. Det är kämpigt ihop med mensvärken. Som om hälften inte vore nog.

Lani-sötis sitter i mitt knä och myser. Eller förresten; hon ligger i mitt knä, varm och go. Hon buffar med huvudet när jag inte har klappat henne på någon minut, vilket hon tycker är en evighet, och hon tittar på mig för att få uppmärksamhet. Min lilla mysis, spinner och mår nog bra.
Jag har försökt ta kort på henne vid ett annat likadant tillfälle, men inte lyckats något vidare och nu är det mörkt, så vi får mysa själv och ni får se en annan dag.

Aramis

Lani

Sover

Ute på promenad

Lani myser dygnet runt.

DYGNET RUNT.

Även utomhus.

Aramis posar.

ARAMIS kikar på sköldpaddorna.

LANI myser.

Åh, vad de är söta!

LANI busar.

Och LANI sover.

Finfina fluffisar!