HeartQuake -rakt och ärligt

Det är vad som kommer in på tisdag och på onsdag ska fjortonhundranittio ut.
Jag har ifrågasatt detta så mycket jag orkade och det var med mycket envishet och ilska.
Till slut tar frustrationen och besvikelsen över.
Det svåra att försöka ta in är hur hon sitter på andra sidan bordet och frågar som om hon har en möjlighet att bry sig;  om mig.
Besvikelsen kom när hon talar om att hon inte hunnit sätta sig in i det och inte läst den tjocka papperssamling hon bett att få av mig.

BAAAAHH!

Min sötis-N räddade dagen på några plan; en riktig kompis är vad du är! Jag bryr mig inte om antal svenska kronor, jag älskar hur du är och förhoppningsvis alltid kommer att vara; underbar och finns där när man verkligen behöver det, om det så är lite middag eller ett uppiggande rea-fynd. Du är guld värd!

Sedan klockan 20, eller kanske till och med tidigare än så har jag varit så trött att jag skulle vilja gå och lägga mig.
Idag har jag ringt till alla jag skulle försöka få tag på, skicka några sms, simmat med lillasyster, druckit en massa te och faktiskt inte sovit mitt på dagen.
Prinsessan Lani sitter/ligger/myser/gosar i mitt knä och vi ska ge upp nu. Stänga av datorn och släcka lampan, borsta tänderna och bädda ner oss; avsluta dagen. Då kommer Aramissis blir nöjd, han vill att jag ska ligga i sängen nu.
Imorgon vet jag om jag ska få överleva eller inte. Myndigheterna som äntligen vet att jag finns och tigger om hjälp, bryr sig varken om mig, min framtid, min smärta och definitivt inte om jag har pengar till mat eller inte. Jag blir väldigt ledsen och frustrerad. Hur tror de att jag ska orka ta mer skit?

Jag hoppas att jag ska var pigg nog att begära mer pengar och få dem att förklara vad jag ska leva på.
N-fina, jag kommer och eftersom du inte vill ha egna bekymmer kan jag dela med mig av alla mina ;)

Vaknade tveksamt vid nio. Det tog minsann ett tag att sätta ner fötterna och bege sig mot köket för frukost. Men, tvungen, måste se till att vakna innan, för jag vet att jag inte vaknar av att telefonen ringer och det var imorse dags för telefontid med läkare P. Det kan jag inte missa.
Hon gav mig 18 minuter. Hon ville höra hur nya medicinen gått och vad sjukgymnast S sa igår, liksom vuxenhabiliteringskvinnan, handläggare I i torsdags. berättade även om kallelsen till smärtrehab och då ropade hon glatt, sedan talade vi om socialen och om tvättmaskiner, hemtjänst och annat och om eftermiddagensbesök. Ingen höjning av medicinen än och förlängning på sjukskrivningen. Läkarbesök bokat 19 september och då borde vi veta hur det går med kompletterande 7 veckor på smärtrehab.

Ringde min bank och talade om vad jag behövde till socialförvaltningen och frågade om han visste vem pappa var.. jadå svarar han och jag säger att pappa ska hämta pappret om en stund.
Ringer papps och tackar på förhand.

Sedan somnade jag nästan på soffan. Vaknade till av att V ringde.

Dags för en välgörande dusch och sen hade jag håret i handuk fortfarande när det plingade på dörren.
In kommer biståndshandläggare E-M, LSS-/omsorgshandläggare B och distriktsarbetsteraput M. De sätter sig i köket efter att förundrasts över alla söta husdjur jag har. Må tro att mysisarna gick runt och gosade med deras fötter sen. Jag står för att jag har riktigt ont i ryggen.
Vi pratar hit och dit om min ohälsa, om mina jobb, mina mediciner, mina vårdgivare, min släkt och mina vänner som ställer upp för mig, om vuxenhabiliteringens insatser och om socialförvaltningen. Vi enas om att jag på fredag ska be socialhandläggare V att få pengar till en diskmaskin, en tvättmaskin/torktumlarpelare i badrummet samt en dammsugare. Då kan jag kanske klara mig utan hemtjänst, för om jag slipper diska och tvätta så kanske kan jag städa själv och behöver inte känna mig dum när någon äldre och mycket piggare städar åt mig när jag tittar på... Jag och min stolthet blir obekväma.

Distriktsarbetsteraput M ska kontakta en kollega som kan hjälpa mig att hitta hjälpmedel för hemmet som jag kan behöva och ge mig en lista på det, kanske kan socialen behagas betala för det också.

Av LSS-/omsorgshandläggare B får jag namn och nummer till en kvinna som kan hjälpa mi söka bidrag för att skaffa mig en tv och kanske en tryckavlastande matta etc. De var nog hos mig i 1½ timme. Kände mig lite rädd men att jag kanske får hjälp.

Jag känner att det är mycket på en gång, många kvinnor (de har alla varit av det könet hittills) som jag har möten med, som kommer hem till mig, som ringer och vill försöka hjälpa mig, som vill ha läkarintyg och som undrar hur jag mår.
Jag somnade i sängen och vaknade vid 18.30, tog köttfärssåsen som jag fått av V och kokade makaroner, hittade ostsås i kylen och blev proppmätt.
Sen har jag druckit te och jag är riktigt trött igen. Självklart, vad annars?

Mer te och sedan läggdags.

Dålig dag. Ur många synvinklar och alla perspektiv.
Vaknade tio minuter innan bussen till sjukgymnast S gick, hann med den precis. Somnar på bussen. Stiger av går till R-M på jobbet, äter ett knäckebröd, går till S, berättar läget får akupunktur och massage med inriktning på ryggen, stressar till bussen, somnar, kommer hem, äter en macka, dricker te och tar tabletterna jag inte hann med tidigare.
Går till nästa buss, som försenad kommer fram till stan, stressar till mötet med handläggare V, orolig att hag kommit fel, men löser frågetecknen, sitter där en timme, blir ledsen, frusterad och när hon efter 45 minuter frågar "du kan inte ha det lätt, hur mår du?" så kommer tårarna i ögonvrån. Hon försökte vara snäll.
Jag måste komma med mer papper och dessutom skriva på ett annat papper innan de kan hjälpa mig, får nytt möte bokat på fredageftermiddag.

Säger hejdå och går. Ringer V, undrar om jag får komma förbi en kvart eller så. Berättar varför jag gråter.
Sätter mig på bussen hem, somnar, går hem med mat jag motvilligt fått av V. Svårt att ta emot.
Dricker te och äter korv, tar tablett. Ringer pappa. Klockan 17 somnar jag i sängen, har tänkt stiga upp 18.30....vaknar 20 och är fortfarande riktigt trött.
Dricker te, äter yoggi med müsli.

Jag har gråtit mer, skickat några sms och orkar inget mer. Har riktigt ont i nedre delen av ryggen fortfarande. Det har varit en dålig dag.
Jag ska ta mer tabletter och sedan krypa ner i sängen.
Imorgon ska läkare P ringa och jag ska ringa min bank och be dem skriva ett fondsaldo som min pappa kan hämta. Klockan 14 kommer omsorgshandläggar B och förhoppningsvis har hon med sig arbetsteraput G.

Jag skickade sjukpenningintyget till FK idag, det kom äntligen igår, men de lär inte skynda sig med att ge mig några pengar.

Varför är myndigeter så komplicerade? De är fan värre än mig och mina tankegångar.

Mysisarna har det bra med mig och jag med dem.