HeartQuake -rakt och ärligt

Kära vänner, är det någon som vill diska?

Nej, trodde inte det.....

Det är vad som kommer in på tisdag och på onsdag ska fjortonhundranittio ut.
Jag har ifrågasatt detta så mycket jag orkade och det var med mycket envishet och ilska.
Till slut tar frustrationen och besvikelsen över.
Det svåra att försöka ta in är hur hon sitter på andra sidan bordet och frågar som om hon har en möjlighet att bry sig;  om mig.
Besvikelsen kom när hon talar om att hon inte hunnit sätta sig in i det och inte läst den tjocka papperssamling hon bett att få av mig.

BAAAAHH!

Min sötis-N räddade dagen på några plan; en riktig kompis är vad du är! Jag bryr mig inte om antal svenska kronor, jag älskar hur du är och förhoppningsvis alltid kommer att vara; underbar och finns där när man verkligen behöver det, om det så är lite middag eller ett uppiggande rea-fynd. Du är guld värd!

Vaknade tveksamt vid nio. Det tog minsann ett tag att sätta ner fötterna och bege sig mot köket för frukost. Men, tvungen, måste se till att vakna innan, för jag vet att jag inte vaknar av att telefonen ringer och det var imorse dags för telefontid med läkare P. Det kan jag inte missa.
Hon gav mig 18 minuter. Hon ville höra hur nya medicinen gått och vad sjukgymnast S sa igår, liksom vuxenhabiliteringskvinnan, handläggare I i torsdags. berättade även om kallelsen till smärtrehab och då ropade hon glatt, sedan talade vi om socialen och om tvättmaskiner, hemtjänst och annat och om eftermiddagensbesök. Ingen höjning av medicinen än och förlängning på sjukskrivningen. Läkarbesök bokat 19 september och då borde vi veta hur det går med kompletterande 7 veckor på smärtrehab.

Ringde min bank och talade om vad jag behövde till socialförvaltningen och frågade om han visste vem pappa var.. jadå svarar han och jag säger att pappa ska hämta pappret om en stund.
Ringer papps och tackar på förhand.

Sedan somnade jag nästan på soffan. Vaknade till av att V ringde.

Dags för en välgörande dusch och sen hade jag håret i handuk fortfarande när det plingade på dörren.
In kommer biståndshandläggare E-M, LSS-/omsorgshandläggare B och distriktsarbetsteraput M. De sätter sig i köket efter att förundrasts över alla söta husdjur jag har. Må tro att mysisarna gick runt och gosade med deras fötter sen. Jag står för att jag har riktigt ont i ryggen.
Vi pratar hit och dit om min ohälsa, om mina jobb, mina mediciner, mina vårdgivare, min släkt och mina vänner som ställer upp för mig, om vuxenhabiliteringens insatser och om socialförvaltningen. Vi enas om att jag på fredag ska be socialhandläggare V att få pengar till en diskmaskin, en tvättmaskin/torktumlarpelare i badrummet samt en dammsugare. Då kan jag kanske klara mig utan hemtjänst, för om jag slipper diska och tvätta så kanske kan jag städa själv och behöver inte känna mig dum när någon äldre och mycket piggare städar åt mig när jag tittar på... Jag och min stolthet blir obekväma.

Distriktsarbetsteraput M ska kontakta en kollega som kan hjälpa mig att hitta hjälpmedel för hemmet som jag kan behöva och ge mig en lista på det, kanske kan socialen behagas betala för det också.

Av LSS-/omsorgshandläggare B får jag namn och nummer till en kvinna som kan hjälpa mi söka bidrag för att skaffa mig en tv och kanske en tryckavlastande matta etc. De var nog hos mig i 1½ timme. Kände mig lite rädd men att jag kanske får hjälp.

Jag känner att det är mycket på en gång, många kvinnor (de har alla varit av det könet hittills) som jag har möten med, som kommer hem till mig, som ringer och vill försöka hjälpa mig, som vill ha läkarintyg och som undrar hur jag mår.
Jag somnade i sängen och vaknade vid 18.30, tog köttfärssåsen som jag fått av V och kokade makaroner, hittade ostsås i kylen och blev proppmätt.
Sen har jag druckit te och jag är riktigt trött igen. Självklart, vad annars?

Mer te och sedan läggdags.

Dålig dag. Ur många synvinklar och alla perspektiv.
Vaknade tio minuter innan bussen till sjukgymnast S gick, hann med den precis. Somnar på bussen. Stiger av går till R-M på jobbet, äter ett knäckebröd, går till S, berättar läget får akupunktur och massage med inriktning på ryggen, stressar till bussen, somnar, kommer hem, äter en macka, dricker te och tar tabletterna jag inte hann med tidigare.
Går till nästa buss, som försenad kommer fram till stan, stressar till mötet med handläggare V, orolig att hag kommit fel, men löser frågetecknen, sitter där en timme, blir ledsen, frusterad och när hon efter 45 minuter frågar "du kan inte ha det lätt, hur mår du?" så kommer tårarna i ögonvrån. Hon försökte vara snäll.
Jag måste komma med mer papper och dessutom skriva på ett annat papper innan de kan hjälpa mig, får nytt möte bokat på fredageftermiddag.

Säger hejdå och går. Ringer V, undrar om jag får komma förbi en kvart eller så. Berättar varför jag gråter.
Sätter mig på bussen hem, somnar, går hem med mat jag motvilligt fått av V. Svårt att ta emot.
Dricker te och äter korv, tar tablett. Ringer pappa. Klockan 17 somnar jag i sängen, har tänkt stiga upp 18.30....vaknar 20 och är fortfarande riktigt trött.
Dricker te, äter yoggi med müsli.

Jag har gråtit mer, skickat några sms och orkar inget mer. Har riktigt ont i nedre delen av ryggen fortfarande. Det har varit en dålig dag.
Jag ska ta mer tabletter och sedan krypa ner i sängen.
Imorgon ska läkare P ringa och jag ska ringa min bank och be dem skriva ett fondsaldo som min pappa kan hämta. Klockan 14 kommer omsorgshandläggar B och förhoppningsvis har hon med sig arbetsteraput G.

Jag skickade sjukpenningintyget till FK idag, det kom äntligen igår, men de lär inte skynda sig med att ge mig några pengar.

Varför är myndigeter så komplicerade? De är fan värre än mig och mina tankegångar.

Mysisarna har det bra med mig och jag med dem.

Jag vaknade innan 9 (detta berodde inte på de TRE alarm jag satt utan på Aramis som hade tråkigt och inte ville sova mer.) och åt frukost och pysslade innan läkare P ringer en stund efter den utsatta telefontiden, men det beror säkert på att hon är generös mot fler patienter; hon gav mig 15 av sina värdefulla minutrar!! Jag känner mig lite ompysslad. Hon höjde dosen på den nya medicinen till 75mg (3 tabletter) morgon och kväll och diskuterade hur trött jag är, att jag inte akn använda mina linser för att ögonen är alldeles för torra, hur mycket smärta jag orkar stå ut med och att hon håller tummarna för att jag får komma till smärtrehab snart, jag berättar om vuxenhabiliteringen, sjukgymnasten S och socialförvaltningen och annat som är en del av mitt liv.

Jag dricker mer te. Sedan kommer posten. Ser att postbilen (egentligen den posten-anställda människan som jag inte vet kön på) lägga några saker, papper, brev, något i min postlåda....
Nyfiken går jag ut.
Ett brev från Landstinget!! =)
Öppnar med reptilsnabba rörelser; och läser Kallelse till grundkurs i smärthantering på Smärtrehab. Välkommen måndagen den 15 september 2008 klockan 10:15.
Åhh, vad jag är glad. Jag var tvungen att ringa och störa mina arbetande nära & kära. jag grät av lycka när jag berättade på J, då hade det sjunkit in. V svarade inte utan fick ett sms och snart kom det ett tillbaka med grattis :)

Varför har jag inte ringt resten av er? För att ni kommer läsa min blogg

Jag kommer räkna ner till den 15 september. Första dagen på mitt nya liv.
Innan dess är det  I från vuxenhabilitering på besök (kanske även simning) imorgon, sjukgymnast och socialförvaltning på tisdag, telefontid på onsdag, simning på torsdag......

TILLÄGG klockan 14.19
Den 27 augusti, onsdag nästa vecka kommer det en handläggare B från omsorgsförvaltningen till mig.

Jag har fått bollen i rullning!! =)

Det är kväll. Ska dricka te, ta mina tabletter och sedan en lång dusch.
Skulle ara kolla min mail en sista gång.
Lanibanani sitter i mitt knä, fast i min famn, upp i ansiktet, spinner, gosar, buffar på mig, stryker sig mot tangentbord, mig, och stol, vilar huvudet på tangentbordet och slickar på mina fingar när jag skriver. Hon vill helt enkelt vara med mig hela tiden. Och hon vill att jag engagerar mig och klappar henne varje minut.
Hon är jättesöt när hon sitter och tittar mig rakt i ögonen för att jag ska se henne, nästa sekund lägger hon sitt lilla huvud på min hand, vänder sig om och kanske lägger sig ner snällt i knät istället för att sitta och buffa mig hela tiden. Ack vad fel jag hade, hon la sig snällt ner, men vilar sitt huvud på min arm och följer den upp och ner när jag skriver..... Vad säger man?

Jag har bytt till nytvättade lakan i sängen och jag ser verkligen fram emot den långa duschen innan jag kryper ner där. Lani ligger och värmer mig, mysigt när jag har mensvärk.
Armen, axeln, skuldran och ryggen värker. Jag vill bara gå och lägga mig.
Förresten, biverkningar av den nya medicinen; yr och illamående. Förhoppningsvis försvinner det om någon vecka. Det är kämpigt ihop med mensvärken. Som om hälften inte vore nog.

Jag skulle egentligen ha varit hos J & hennes lille H, men jag mådde inte bra imorse, ställde in och bäddade ner mig. Jag har druckit te  och klappat katter, hämtat min post, och ska antagligen läsa den. Funderar på vad jag i övrigt ska jag göra med min fredag. Smärtstillande tabletter är inte alltid tillräckligt smärtstillande.
Var hemma hos pappa igår, klappade lite på vovven, hämtade min nya tvättkorg och fick ett nytt påslakan, kopierade läkarintyg och postade dessa till FK innan vi åkte hela familjen och tittade på en båt som pappa sett annons på. En liten utflykt alltså.

Och igår ringde T till mig och berättade att hans syster F bor i samma område som jag, och det var jag tvungen att kolla upp så kvällen spenderade jag i andra änden av min lägenhetslänga hos henne. Trevligt!
jag sa det till henne att "man måste passa på att umgås med sina vettiga grannar för de finns ju dem så inte är särskilt klara i huvudet" och jag tror att hon höll med.
Vi är då släkt, på långt håll typ (hon är syssling med min pappa) och jag gillar henne, hon är mysig och ordentlig! :)

Alltså; jag vill ha mindre ont och jag har fått biverkningar av den nya medicinen (vilket enligt läkare P går över eller byts av med några andra, men det borde vara värt det om det fungerar för V sa att detta var en nya och bra medicin som rosats av läkarna). Utöver det så är det bara för mig att ta det lugnt och ta hand om mig.

En annan bra sak för mitt nyfikna jag; jag har fått reda på vem av mina galna grannar som lagt sin reklam i min postlåda, för han har äntligen idag, satt upp en alldeles ny och riktigt stor skylt på sin låda om att han inte vill ha reklam. Tydligen trodde han att det var ok att ge mig dubbelt så mycket reklam innan och har tagit sitt förnuft tillfånga..... Thank you!