

28 aug kl 21:50, 2008
Sedan klockan 20, eller kanske till och med tidigare än så har jag varit så trött att jag skulle vilja gå och lägga mig.
Idag har jag ringt till alla jag skulle försöka få tag på, skicka några sms, simmat med lillasyster, druckit en massa te och faktiskt inte sovit mitt på dagen.
Prinsessan Lani sitter/ligger/myser/gosar i mitt knä och vi ska ge upp nu. Stänga av datorn och släcka lampan, borsta tänderna och bädda ner oss; avsluta dagen. Då kommer Aramissis blir nöjd, han vill att jag ska ligga i sängen nu.
Imorgon vet jag om jag ska få överleva eller inte. Myndigheterna som äntligen vet att jag finns och tigger om hjälp, bryr sig varken om mig, min framtid, min smärta och definitivt inte om jag har pengar till mat eller inte. Jag blir väldigt ledsen och frustrerad. Hur tror de att jag ska orka ta mer skit?
Jag hoppas att jag ska var pigg nog att begära mer pengar och få dem att förklara vad jag ska leva på.
N-fina, jag kommer och eftersom du inte vill ha egna bekymmer kan jag dela med mig av alla mina ;)