Fredag 23 maj Okaukuejo
Jag har varit på många safaris nu, de här två åren här i södra Afrika. Men jag tror ingen slår Etosha national park här i Namibia. Vanligast på safari är att man åker runt i parken och ofta i ganska stora parker, stora som små länder i Europa och letar efter djuren. Men här i Etosha så sätter man sig ner bekvämt vid ett vattenhål och oftast där man campar. Man tar med sig en picknickkorg, kikare och kanske en bok och så kommer djuren till dig och de i hundratal.













Vi flög först hit till Windhoek i Namibia, där vi hade hyrt en camping utrustad 4x4. med ett tak tält. Färden hit till Etosha tog ca 5 timmar, 450 km norrut. Det var jätte bra vägar och inga kor och åsnor på vägarna och fanns det boskap så var det alltid en herde med, med en röd varningsflagga. När vi var framme vid Anderson Gate i södra delen av parken så var allt fullbokat så klart. Vi hade inte bokat något den här gången, sist i mars så förlorade vi våra pengar pga olyckan vi hade i Botswana så vi inte kunde åka hit. Men charmig som man är så lyckades vi få dem att anstränga sig och hitta en avbokning så vi fick en campingplats. Vi var framme i Okaukuejo precis före skymningen, så vi fällde upp vårt tält de tog ca 5 min och bäddade, sen bar det av till vattenhålet för en picknick middag med solnedgång. De kom en del djur också springbock, schakaler, noshörningar och en Afrikansk vildkatt. Det blev en tidigkväll i säng och vi somnade till lejonens rytande och sov väldigt skönt på taket till vår bil.



Lördag 24 maj
Vi kom upp ganska tidigt, vi hade förberett frukost så allt gick snabbt, vårt mål för dagen var att upptäcka parken och ta oss till nästa Camp, Halali. 10 min efter det att vi gett oss iväg så började det låta konstigt från vänster bakdäck. Knäppa och knastra, det lät inte bra så vi gav oss tillbaka till Okaukuejo. Det visade sig att vi hade fel på bak axeln, så det var bara att ringa till bil uthyraren, vilket är den stora fördelen med hyrbil. Man kan alltid få hjälp och en ny bil. Vilket vi också fick senare på dagen. Så här var vi, strandsatta i en nationalpark i en Camp med ett vattenhål, restaurang och swimmingpool, snacka om otur.! Det där med otur kan man kanske diskutera och som jag skrivit om otur/tur förut så kan otur visa sig var tur, vilket stämde den här gången också. Vi såg massor av djur hela dagen. Kunde njuta av poolen och ta det lugnt. Bilen kom sent på eftermiddagen så vi fick stanna en natt till, men som plåster på såren så fick vi en full tank.



Söndag 25 maj.
På söndagen gjorde vi ett nytt försök och gav oss ut i parken och vi hade turen att stöta på 15 lejon som precis hade fällt en zebra, tror vi att det var, vi såg inte mycket, för maten tog fort slut. De var en intressant lunch och se hur alla honor kalasade på maten tillsammans och hur den stora hanen bara hoppade in i smeten och roffade åt sig den största kött biten och rusade iväg för att kalasa för sig själv. Kvällen tillbringade vi vid Moringa vattenhålet och såg en, massa elefanter, svart noshörning och hyenor. Det var väldigt intressant att se hur de samsade runt vattnet och vem som var högst i rangordning, vilket var elefanten såklart.

Efter tre nätter i Etosha så gav vi oss iväg söderut och mot Atlanten och Swakopmund en väldigt tysk och turistig stad där många har fritidshus/lägenheter. Vi var framme precis lagom till solnedgången. Middag blev det på riktigt tysk restaurang.


Etosha saltöknen. Här full med vatten. efter sommar regnen.

Tisdag 27 maj.
Grått kallt och mulet, men vi är ju vid havet så det är bara att bita ihop. Dagens tur blev att åka 100 km norrut efter kusten, skelett kusten kalas den. Det växer nästan ingenting men det fins en massa saltgruvor, vårt mål var en säl koloni med 1000 tals päls sälar, pelikaner och flamingos.















Onsdag 28 maj
Vidare åkte vi in åt landet och söderut igenom ett fantastisk ökenlandskap med massor med berg. Vi var på väg till Sossusvlei i Namib- Naukluft nationalpark. Där det finns fantastiska röda sanddyner, den högsta på 300 m.













Söndagen 1 juni.
Efter en natt i öknen så bar det av till Windhoek Namibias huvudstad med ca 245 000 invånare. Hela landet har knappt 2 000 000 människor. Vi fällde upp vårt tält på The Cardbox backpackers. Windhoek var en fin liten stad med det mesta man kan önska sig, rent, tryggt, vi promenerade massor och vi hade också turen att vår vän Paul från Gaborone i Botswana åkte de 700 km till Windhoek för att träffa oss en sista gång. Paul är född och uppvuxen i Namibia, så vi träffade hans bror och syster, som tog oss runt på allt man kunde göra.




Nu är jag klar med nästan allt här i Johannesburg och i morgon åker jag hem till Sverige. Men det kommer mer, bloggen är inte död för jag åker hem, lite förändrad kanske. På återsende!