Det ser ut att bli skitväder ikväll också. Vilket är extra trist, eftersom jag och Nadia skall till Parksnäckan och se Den flygande Bokrullen.

I förra veckan började jag göra en inventering över svenska klezmerband och deras hemsidor. Det finns många. Men Den flygande Bokrullen är helt klart i en klass för sig. Moderna klezmerband kan grovt delas in i två kategorier: traditionalister och förnyare. De första spelar gamla jiddischsånger med mer eller mindre klassiska sättningar. Det låter ofta väldigt bra, men tenderar att bli en aning tråkigt i längden. Förnyarna kallar sig gärna saker som klezmerpunkare, och lägger halva sin energi på att ösa på för kung och fosterland, gärna med elgitarrer och mycket skrik i sättningen. Det är ofta förbaskat roligt och svängigt, men tenderar att inte alltid låta så bra.

Bokrullen lyckas stå mitt emellan. Bandet, med Matti Pohjola och Lars Ydgren som frontfigurer, lyckas ösa på som bara sjutton, utan att för den delen tumma på den musikaliska kvaliteten eller slänga in några skrikande elgitarrer. Det gör dem till, i mitt tycke, Sveriges i särklass bästa klezmerband.  Så om ni har möjlighet - ta er till Parksnäckan i Uppsala ikväll! Det har utlovats rejält med nya låtar från de kommande skivan Shuff!.

Det blev reservplanen Trummur och Orgel, med besök av självaste Ebbot i går kväll. Men inte för att vädret var dåligt, utan för att tågen var inställda. Snopet stod vi på perrongen 17.09, med en hink full med pastasallad och revbensspjäll och biljetten i handen. Ännu snopnare för för Nadias mamma, som redan var i Stockholm och höll platser vid scenen åt oss. Hennes middag låg i vår hink.

En aning besviket, men glada över att ha en reservplan, släntrade vi så iväg till Stadsparken. Eftersom vi ju hade en del mat med oss, ringde vi på min bror och hans flickvän som gjorde oss sällskap. Trummor och Orgel är verkligen Hansson och Karlsson pånyttfödda. Stundom riktigt, riktigt bra Jimmy Smith-inspirerad, tillbakalutad 70-talsmusik med jazztakter. Stundom tämligen outhärdligt. När brorsorna öser på ordentligt låter orgeln mest som om någon ligger över alla tangenter samtidigt. Infernaliskt, är det rättvisaste ord jag kommer på. Infernaliskt i Dantes bemärkelse. Bättre blev det efter paus, när Ebbot gjorde musikerna sällskap. Fast han kan bröla på som en sjätte kretsens plågoande, han också.

Insikten att T&O inte är helt min genre, fick jag när jag i efterhand insåg att de enda låtar som var ritktigt bra var den fantastiska covern på Lou Reeds Perfect Day, uppburen av Ebbots för ändamålet idealiska röst, och extranumret A Whiter Shade of Pale, som än så länge är oöverträffad som tidernas bästa Hammondlåt.

Jag är säker på att det blir en trevlig kväll ikväll. Det finns två alternativa planer:

1. Lite Nils - Parkteater i Stockholm

Lite Nils är en Klezmerkabaréshow som bland annat handlar om att växa upp som homosexuell och jude i Norrland. Med klezmerbandet Sternfall och Nils Harning lär vara mycket karismatisk. Gratis, men förutsätter fint väder. Det verkar bli hyggligt väder. Om inte annat ges showen även imorgon kväll.

2. Köksplanering och ev. Trummor och Orgel på Parksnäckan

Visar det sig att regnet faller när det är dags att åka till hufvudstaden, skiter vi i Lite Nils och flanerar runt bland köksbutikerna i Boländerna istället. Vi skall nämligen renovera vårt kök. Klarnar det sedan upp måste jag banne mig övertala Nadia att följa med till Parksnäckan och se Hansson och Karlsson-ättlingarna Trummor och Orgel - som dagen till ära har besök av sjävaste Ebbot!