Nobelpriset #7 - den mystiske Pamuk
Såhär dagen efter verkar de flesta bloggare ha hunnit kommentera Pamuks pris, och det är inte helt enkelt att hitta något originellt. De flesta, däribland jag, skriver ju samma saker. Ungefär samma saker som tidningarna, dessutom. För att hitta en originell och tänkvärd reflektion om priset gick jag in på en av mina favoritbloggar, det knepiga Café Exposé - bloggen som handlar om sufism, muslimsk mystik, metafysik och kulturmöten. På kaféet kan man läsa om Pamuks mystiska sidor, och om det religiösa, sufiska bildspråket i framför Den svarta boken. Läs och lär!
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
13 oktober
kl. 09:56
Såhär dagen efter verkar de flesta bloggare ha hunnit kommentera Pamuks pris, och det är inte helt enkelt att hitta något originellt. De flesta, däribland jag, skriver ju samma saker. Ungefär samma saker som tidningarna, dessutom. För att hitta en originell och tänkvärd reflektion om priset gick jag in på en av mina favoritbloggar, det knepiga Café Exposé - bloggen som handlar om sufism, muslimsk mystik, metafysik och kulturmöten. På kaféet kan man läsa om Pamuks mystiska sidor, och om det religiösa, sufiska bildspråket i framför Den svarta boken. Läs och lär!
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
Nobelpriset #6 (Pamuk, erotik och den svenska proggen?)
Erotik.
Charlie och Esdor
Jag håller på och läser för fullt vad andra bloggare skriver om priset. Föga förvånad hittade jag en kommentar om att Barbro Lindgren borde få priset, när man nu missade Astrid. Och i samma inlägg nämns Gardell som lämplig pristagare... Jag nämner inga namn, men åsikten finns alltså därute... Och i morgonprogrammen, när man frågade den obligatoriska mannen på gatan, kom svar som Henning Mankell (dock inte Claes Olsson, den här gången). Rix FM har instiftat folkets Litteraturpris, så att Gert Fylking äntligen ska få säga sitt "äntligen" ur hjärtat. Man tycker visst att Liza Marklund behöver lite tillskott i kassan.
Eftersom jag av någon outgrundlig anledning börjat läsa norska tidningars kultursidor, kan jag inte låta bli att säga att alla språk är vackrast någon gång. Boken som på svenska heter "Mitt namn är röd" heter på norsk "Mitt navn er karmosin"
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [2]
12 oktober
kl. 18:53
Om man söker på "Pamuk" i Passagen Bloggs sökmotor, återfinns tre av de fyra träffar som är äldre än ett dygn i den här bloggen. När jag såg att två besökare kommit hit via sökmotorn idag, misstänkte jag alltså att de sökt på litterturpristagaren. Men icke. Sökorden var istället:Erotik.
Charlie och Esdor
Jag håller på och läser för fullt vad andra bloggare skriver om priset. Föga förvånad hittade jag en kommentar om att Barbro Lindgren borde få priset, när man nu missade Astrid. Och i samma inlägg nämns Gardell som lämplig pristagare... Jag nämner inga namn, men åsikten finns alltså därute... Och i morgonprogrammen, när man frågade den obligatoriska mannen på gatan, kom svar som Henning Mankell (dock inte Claes Olsson, den här gången). Rix FM har instiftat folkets Litteraturpris, så att Gert Fylking äntligen ska få säga sitt "äntligen" ur hjärtat. Man tycker visst att Liza Marklund behöver lite tillskott i kassan.
Eftersom jag av någon outgrundlig anledning börjat läsa norska tidningars kultursidor, kan jag inte låta bli att säga att alla språk är vackrast någon gång. Boken som på svenska heter "Mitt namn är röd" heter på norsk "Mitt navn er karmosin"
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [2]
Nobelpriset #5 - Äntligen!
<Istanbul, förstås
Äntligen! Äntligen! (säger jag, och låtsas som om jag har väntat länge...) Äntligen! Äntligen!
För en vecka sedan hoppades jag på Pamuk, men vågade inte tro. Då hade jag läst en halv bok, och var bara nästan övertygad. När så Horace gav beskedet i eftermiddags (Jag lyssnade spänt på radion i seminariepausen) hade jag läst klart Den vita borgen, och börjat ta mig igenom Den svarta boken. Och framför allt hade jag blivit fullständigt betagen, och nästan, nästan satsat en hundring på Ladbrokes. Oddsen hade stigit, och var uppe i 7-1 i morse, och såväl Adonis som Joyce Carol-Oates hade klättrat förbi på listan. Men Pamuk är bland det bästa mina ögon och min järna befattat sig med, och det är utan tvekan där slanten hade landat om jag vareit spelare.
"som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning"
Orhan Pamuk är det absolut bästa val Akademien kunde göra. Han är en stor och fantastisk författare, som ändå är lättillgänglig för den stora massan. Han är välläst i Sverige, och det finns sju titlar tillgängliga på den svenska marknaden. Dessutom är det politiskt klokt av Svenska Akademien att skicka en signal till Turkiet. Europa vill inte ha rasism diskrimenring (läs massmord...) av kurder. Vi premierar istället er stora fantastiska författare, som stått åtalad för förtal av den turkiska staten sedan han tagit tydlig ställning för kurdernas sak. Priset är en signal om vad som behövs för ett turkiskt EU-medlemskap.
Många går runt och hoppas att akademien skall ge priset till Salman Rushdie. Att ge priset till Rushdie vore att i efterhand ändra riktning i Rushdieaffären, som fick Werner Aspenström, Kerstin Ekman och Lars Gyllensten att lämna akademiens arbete, och det lär aldrig hända. Men Pamuk är något av en trevande hand till Ekman, då han var den förste turkiske författare som offentligt fördömde den omtalade fatwan.
Hubert Spiegel från Frankfurter Allgemeine Zeitung sammanfattar i DN:
"Han har upprätthållit en dialog mellan den europeiska världen och den islamska, och denna dialog kommer tack vare årets pris att fördjupas."
På norska Dagbladets hemsida möts man av en fet rubrik:
Har Nobels litteraturpris blitt politisk?
I artikeln står bland annat följande att läsa:
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
12 oktober
kl. 16:54
<Istanbul, förståsÄntligen! Äntligen! (säger jag, och låtsas som om jag har väntat länge...) Äntligen! Äntligen!
För en vecka sedan hoppades jag på Pamuk, men vågade inte tro. Då hade jag läst en halv bok, och var bara nästan övertygad. När så Horace gav beskedet i eftermiddags (Jag lyssnade spänt på radion i seminariepausen) hade jag läst klart Den vita borgen, och börjat ta mig igenom Den svarta boken. Och framför allt hade jag blivit fullständigt betagen, och nästan, nästan satsat en hundring på Ladbrokes. Oddsen hade stigit, och var uppe i 7-1 i morse, och såväl Adonis som Joyce Carol-Oates hade klättrat förbi på listan. Men Pamuk är bland det bästa mina ögon och min järna befattat sig med, och det är utan tvekan där slanten hade landat om jag vareit spelare.
"som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning"
Orhan Pamuk är det absolut bästa val Akademien kunde göra. Han är en stor och fantastisk författare, som ändå är lättillgänglig för den stora massan. Han är välläst i Sverige, och det finns sju titlar tillgängliga på den svenska marknaden. Dessutom är det politiskt klokt av Svenska Akademien att skicka en signal till Turkiet. Europa vill inte ha rasism diskrimenring (läs massmord...) av kurder. Vi premierar istället er stora fantastiska författare, som stått åtalad för förtal av den turkiska staten sedan han tagit tydlig ställning för kurdernas sak. Priset är en signal om vad som behövs för ett turkiskt EU-medlemskap.
Många går runt och hoppas att akademien skall ge priset till Salman Rushdie. Att ge priset till Rushdie vore att i efterhand ändra riktning i Rushdieaffären, som fick Werner Aspenström, Kerstin Ekman och Lars Gyllensten att lämna akademiens arbete, och det lär aldrig hända. Men Pamuk är något av en trevande hand till Ekman, då han var den förste turkiske författare som offentligt fördömde den omtalade fatwan.
Hubert Spiegel från Frankfurter Allgemeine Zeitung sammanfattar i DN:
"Han har upprätthållit en dialog mellan den europeiska världen och den islamska, och denna dialog kommer tack vare årets pris att fördjupas."
På norska Dagbladets hemsida möts man av en fet rubrik:
Har Nobels litteraturpris blitt politisk?
I artikeln står bland annat följande att läsa:
"Med Orhan Pamuk som vinner, kan prisen sies å ha et politisk innhold for andre året på rad. I fjor valgte akademiet å gi prisen til Harold Pinter, som er en krass USA-kritiker. Pinter deltok ikke fysisk under prisoverrekkelsen i Stockholm 10. desember, men benyttet prisutdelingen til å skjelle ut USA og Storbritannias engasjement i Irak."
Äntligen! Äntligen!
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
Nobelpriset #3
Vem skall egentligen tilldelas ett Nobelpris i litteratur?
Frågan är inte helt enkel att besvara. Om det fanns tydliga riktlinjer som gjorde valet självklart skulle det förstås inte spekuleras så mycket varje år. Lättare är i alla fall att besvara vem som inte skall få litteratrpriset. Att man är välläst, folklig och populär är alldeles uppenbart inte ett kriterium. Det finns andra priser för att Dan Brown och Marian Keys att håva in. Som litteraturnörd vill man gärna inbilla sig att Svenska akademien siar om framtiden, och belönar författarna till framtidens klassisker. Lyckas de?
Begreppet klassiker har jag ju skrivit om förut, konstaterat att det är komplicerat, men kommit fram till att jag gillar definitionen "en bok som läses med behållning av mer än två generationer". Nu är det förstås svårt att avgöra när det gäller de flesta av de belönade författarna, med tanke på att det inte hunnit passera så många generationer sedan priset instiftades, och framför allt har det inte passerat så många generationer sedan, låt säga, -75 då Eugenio Montale fik priset. Eller, för den delen, sedan Elfride Jelinek fick det. Men en grundförutsättning för att en bok över huvud taget skall kunna läsas är att den ges ut och finns på marknaden. Att en författare blir odödlig genom ett Nobelpris är ju en vanlig föreställning.
Så hur ser det ut? Hur många av nobelpristagarna finns att köpa (i svensk översättning) i den svenska bokhandeln? Bokfynd brukar vara den bästa sökmotorn för att få reda på om en bok över huvud taget finns på marknaden. Således har jag sökt på alla litteraturpristagare på bokfynd, och sammastält lite enkel statistik.
Är det rimligt att utifrån statistiken antaga att Nobelpristagare glöms bort ganska så fort? Så, nobelpristagarna är nog knappast med automatik framtidens klassiskerförfattare, utan den stora majoritetens tycks ju vara bortglömd efter ungeför 80 år. Däremot kanske man kan anta att framtidens klassikerförfattare finns med bland pristagarna. Eller? Kommer man om hundra år skaka lika mycket på huvudet åt Horaces motvilja mot exempelvis Jan Guilliou som vi idag gör åt gamle Carl Davids motvilja mot Fröding och Strindberg?
Slutligen, en lista på de författare som fått priste, men inte längre finns att tillgå från de svenska förlagen:
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [6]
6 oktober
kl. 17:30
Vem skall egentligen tilldelas ett Nobelpris i litteratur?
Frågan är inte helt enkel att besvara. Om det fanns tydliga riktlinjer som gjorde valet självklart skulle det förstås inte spekuleras så mycket varje år. Lättare är i alla fall att besvara vem som inte skall få litteratrpriset. Att man är välläst, folklig och populär är alldeles uppenbart inte ett kriterium. Det finns andra priser för att Dan Brown och Marian Keys att håva in. Som litteraturnörd vill man gärna inbilla sig att Svenska akademien siar om framtiden, och belönar författarna till framtidens klassisker. Lyckas de?
Begreppet klassiker har jag ju skrivit om förut, konstaterat att det är komplicerat, men kommit fram till att jag gillar definitionen "en bok som läses med behållning av mer än två generationer". Nu är det förstås svårt att avgöra när det gäller de flesta av de belönade författarna, med tanke på att det inte hunnit passera så många generationer sedan priset instiftades, och framför allt har det inte passerat så många generationer sedan, låt säga, -75 då Eugenio Montale fik priset. Eller, för den delen, sedan Elfride Jelinek fick det. Men en grundförutsättning för att en bok över huvud taget skall kunna läsas är att den ges ut och finns på marknaden. Att en författare blir odödlig genom ett Nobelpris är ju en vanlig föreställning.
Så hur ser det ut? Hur många av nobelpristagarna finns att köpa (i svensk översättning) i den svenska bokhandeln? Bokfynd brukar vara den bästa sökmotorn för att få reda på om en bok över huvud taget finns på marknaden. Således har jag sökt på alla litteraturpristagare på bokfynd, och sammastält lite enkel statistik.
- Totalt sett har 102 författare tilldelats Nobels litteraturpris.
- Av dessa finns 71,6% att tillgå på den svenska marknaden (73 stycken)
- 28,4%, eller 29 författare finns inte på marknaden. (Vågar man påstå att dessa är bortglömda, eller på väg att glömmas bort?)
- Av de författare som fick priset före 1950 (alltså de som rimligtvis kan ha lästs med behållning av mer än två generationer) finns 53% att tillgå.
- Samma siffra för pristagarna före 1940 är 45%
- Bland pristagarna före 1930 finns 38% på marknaden
- För pristagarna före 1920 är siffran 21%
Är det rimligt att utifrån statistiken antaga att Nobelpristagare glöms bort ganska så fort? Så, nobelpristagarna är nog knappast med automatik framtidens klassiskerförfattare, utan den stora majoritetens tycks ju vara bortglömd efter ungeför 80 år. Däremot kanske man kan anta att framtidens klassikerförfattare finns med bland pristagarna. Eller? Kommer man om hundra år skaka lika mycket på huvudet åt Horaces motvilja mot exempelvis Jan Guilliou som vi idag gör åt gamle Carl Davids motvilja mot Fröding och Strindberg?
Slutligen, en lista på de författare som fått priste, men inte längre finns att tillgå från de svenska förlagen:
- 1901 Sully Prudhomme
- 1902 Theodor Mommsen
- 1903 Bjørnstjerne Bjørnson
- 1904 Frédéric Mistral
- 1904 José Echegaray
- 1906 Giosuè Carducci
- 1908 Rudolf Eucken
- 1910 Paul Heyse
- 1911 Maurice Maeterlinck
- 1912 Gerhart Hauptmann
- 1913 Rabindranath Tagore
- 1915 Romain Rolland
- 1917 Karl Gjellerup
- 1917 Henrik Pontoppidan
- 1919 Carl Spitteler
- 1922 Jacinto Benavente
- 1924 Wladyslaw Reymont
- 1926 Grazia Deledda
- 1936 Eugene O'Neill
- 1937 Roger Martin du Gard
- 1939 Frans Eemil Sillanpää
- 1956 Juan Ramón Jiménez
- 1959 Salvatore Quasimodo
- 1960 Saint-John Perse
- 1963 Giorgos Seferis
- 1965 Michail Sjolochov
- 1967 Miguel Angel Asturias
- 1968 Yasunari Kawabata
- 1975 Eugenio Montale
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [6]
Nobelpriset #2
<Spana in tangorabatten, va!
Det är ju ganska så länge sedan det började tjatas om att Bob Dylan borde få litteraturpriset. Men det har han ju inte fått. Varför? Jag tror att det finns massvis med anledningar, men en ganska uppenbar anledning är att akademins litteraturbegrepp är väldigt snävt. Horace och gänget borde fundera på om inte musiktexter och filmmanus är litteratur i lika hög grad som poesi, dramatik och romaner. Eller fackböcker, för den delen - Churchill var ju inte direkt någon stor skönlitterär profil...
Så, vilka dörrar skulle öppnas om man tillät författare från filmens och musikens värld att träda in bland andra nomineringar? För det första tror jag att vi illa kvickt skulle få en ny svensk pristagare i Ingmar Bergman. Kanske Claude Chabrol och (nu är det verkligen önsketänkande på hög nivå) Woody Allen skulle kunna komma efter.
Musiker? Eftersom Paul McCartney i ärlighetens namn alltid varit en ganska klen textförfattare är det väl just Dylan som ligger nära till hands. Om det inte finns någon thailändsk trubadur som nyligen givits ut för första gången i Frankrike, förstås...
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
4 oktober
kl. 23:44
<Spana in tangorabatten, va!Det är ju ganska så länge sedan det började tjatas om att Bob Dylan borde få litteraturpriset. Men det har han ju inte fått. Varför? Jag tror att det finns massvis med anledningar, men en ganska uppenbar anledning är att akademins litteraturbegrepp är väldigt snävt. Horace och gänget borde fundera på om inte musiktexter och filmmanus är litteratur i lika hög grad som poesi, dramatik och romaner. Eller fackböcker, för den delen - Churchill var ju inte direkt någon stor skönlitterär profil...
Så, vilka dörrar skulle öppnas om man tillät författare från filmens och musikens värld att träda in bland andra nomineringar? För det första tror jag att vi illa kvickt skulle få en ny svensk pristagare i Ingmar Bergman. Kanske Claude Chabrol och (nu är det verkligen önsketänkande på hög nivå) Woody Allen skulle kunna komma efter.
Musiker? Eftersom Paul McCartney i ärlighetens namn alltid varit en ganska klen textförfattare är det väl just Dylan som ligger nära till hands. Om det inte finns någon thailändsk trubadur som nyligen givits ut för första gången i Frankrike, förstås...
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
Nobelpriset #1
<Orhan Pamuk med far och bror för länge sedan...
Litteraturprsutagaren tillkännages av gamle Horace någon torsdag i oktober månad. Som vanligt spekuleras det hej vilt i vem som skall få äran. Ladrbokes håller den turkiske författaren Orhan Pamuk som storfavorit. Lågoddsaren ger bara fyra gånger pengarna. Paul Auster ger 101 gånger pengarna, så även margaet Atwood. Bästa svenskar på listan är Tranströmer på åttonde plats, och Willy Kyrklund på tjugotredje plats. Att Thomas Pynchon är högt rankad är väl inte så konstigt om man tänker på hans status som författare, men med tanke på hur han fungerar socialt tror jag att hans chanser är obefintliga. Senast han fick ett stort litteraturpris lär han ha skickat en utklädd komiker att hämta det. Akademien minns förhoppningsvis hur tråkig Jelinek (som inte bara är socialt inkompetent, utan inkompetent i allmänhet...) var för två år sedan.
Så, förhandsfavoriten Pamuk då, vore han en värdig Nobelpristagare? Jag vet inte. Jag började läsa hans bok Vita borgen i badkaret i förmiddags, och hann väl ungefär halvvägs. Än så länge lysande. Fantastiskt, nästan. Boken utspelar sig i 1600-talets Turkiet, och handlar om två män, en slav och hans ägare, som tillsammans ägnar sig åt allehanda vetenskap. Men de båda männen är praktiskt taget dubbelgångare, och verkar flyta ihop mer och mer ju längre in i boken jag kommer. Spännande. Klassiska dubbelgångarmotiv brukar ju annars gå ut på att de dubbelgångarna blir varandras fiender på ett eller annat sätt. Men det är klart, de båda männen i Pamuks bok hatar varandra innerligt, så det stämmer ju in det också.
Hur som så är det svårt att avgöra om en författare är värdig Nobelpriset efter en halv bok. Men om resten av hans författarskap håller samma klass så, Ja. Dessutom vore han ett politiskt klokt beslut. Det vore bra att välja en författare frå mellanöstern, och då står det väl egentligen mellan Pamuk och Adonis. Och då känns Pamuk som ett extra bra val, eftersom han är klok, hyfsat västerländskt orienterad, och grymt kritisk till Turkiets bemötande (mördande...) av kurder och armenier.
Om jag tror att det blir Pamuk? Självklart inte! Det vore ett svek från Akademien att välja någon som faktiskt översätts flitigt till svenska, läses flitigt i Sverige och har två böcker på nyhetshyllorna. Istället lär det ju bli någon Thailändsk poet som nyligen översatts till franska...
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
4 oktober
kl. 23:00
<Orhan Pamuk med far och bror för länge sedan...Litteraturprsutagaren tillkännages av gamle Horace någon torsdag i oktober månad. Som vanligt spekuleras det hej vilt i vem som skall få äran. Ladrbokes håller den turkiske författaren Orhan Pamuk som storfavorit. Lågoddsaren ger bara fyra gånger pengarna. Paul Auster ger 101 gånger pengarna, så även margaet Atwood. Bästa svenskar på listan är Tranströmer på åttonde plats, och Willy Kyrklund på tjugotredje plats. Att Thomas Pynchon är högt rankad är väl inte så konstigt om man tänker på hans status som författare, men med tanke på hur han fungerar socialt tror jag att hans chanser är obefintliga. Senast han fick ett stort litteraturpris lär han ha skickat en utklädd komiker att hämta det. Akademien minns förhoppningsvis hur tråkig Jelinek (som inte bara är socialt inkompetent, utan inkompetent i allmänhet...) var för två år sedan.
Så, förhandsfavoriten Pamuk då, vore han en värdig Nobelpristagare? Jag vet inte. Jag började läsa hans bok Vita borgen i badkaret i förmiddags, och hann väl ungefär halvvägs. Än så länge lysande. Fantastiskt, nästan. Boken utspelar sig i 1600-talets Turkiet, och handlar om två män, en slav och hans ägare, som tillsammans ägnar sig åt allehanda vetenskap. Men de båda männen är praktiskt taget dubbelgångare, och verkar flyta ihop mer och mer ju längre in i boken jag kommer. Spännande. Klassiska dubbelgångarmotiv brukar ju annars gå ut på att de dubbelgångarna blir varandras fiender på ett eller annat sätt. Men det är klart, de båda männen i Pamuks bok hatar varandra innerligt, så det stämmer ju in det också.
Hur som så är det svårt att avgöra om en författare är värdig Nobelpriset efter en halv bok. Men om resten av hans författarskap håller samma klass så, Ja. Dessutom vore han ett politiskt klokt beslut. Det vore bra att välja en författare frå mellanöstern, och då står det väl egentligen mellan Pamuk och Adonis. Och då känns Pamuk som ett extra bra val, eftersom han är klok, hyfsat västerländskt orienterad, och grymt kritisk till Turkiets bemötande (mördande...) av kurder och armenier.
Om jag tror att det blir Pamuk? Självklart inte! Det vore ett svek från Akademien att välja någon som faktiskt översätts flitigt till svenska, läses flitigt i Sverige och har två böcker på nyhetshyllorna. Istället lär det ju bli någon Thailändsk poet som nyligen översatts till franska...
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
