Det rasar en ganska hetsig och lika obehaglig debatt i Tyskland, och säkert i många andra länder också. Jag har till exempel hittat en nog så aktiv gren i norsk media. Anledningen är att man planerar bygga en stormoské i Kölns arbetarkvarter. Röster höjs om att moskéer inte alls är att jämföra med kristna kyrkor - där kyrkor sägs vara en plats för kärlek, sägs moskéer vara rena kommandolägren. I en norsk diskussion hittar jag frekvent ståndpunkten att turkiska muslimer skall hindras från att bygga moskéer i Tyskland, så länge kristna hindras från att bygga kyrkor i Turkiet. Andra menar att moskéer skall byggas där moskéer hör hemma, och att en stormoské i Köln skulle förstöra såväl stadens integration som dess "skyline". En judisk författare förfasar sig i kölnertidningarna över att kanske behöva lyssna till muezzinernas böneutrop på tyska gator. Som om det skulle vara värre eller mer inkräktande på hans judiska tro än kristna kyrkklockor?
Det är det gamla vanliga islamofobiska, rasistiska snacket. Jag är föga förvånad. Vad som däremot förvånar mig är att kritikerna får stå så oemotsagda. Det tycks råda enighet om att bygget av en moské skulle påverka integrationen negativt. Jag förstår inte varför det skulle vara ett problem för integrationen att olika religiösa kulter lever sida vid sida. Däremot ser jag det som allvarligt problem för integrationen om majoriteten aktivt nekar minioriteten att utöva sin religion.
Anledningen till att just det här moskébygget väcker så starka känslor, tror jag är det arkitektoniska symbolvärdet i handlingen. Kölns stora turistattraktion är den magnifika Kölnerdomen - Tysklands största gotiska katedral. Att bygga en stormoské just i Köln ses som ett offensivt övertramp. Jag kan inte låta bli att tänka på kolosserna Hagia Sophia och Blå Moskén i Istanbul, som står uppställda som två enorma sumobrottare, redo att kasta sig över varandra och inte sluta förrän den ena vältrats ned i Bosporen. Jag tror att islamofoberna minns att Blå Moskén byggdes för att överträffa Hagia Sophia och för att markera osmanernas övertag av Konstantinopel. Och jag tror att de räddhågsna islamofoberna tillskriver den nya Kölnermoskén samma symboliska värde, och fruktar att den är ett tecken på en ambition om muslimskt övertagande av världen. Eller i alla fall av Tyskland och Europa. Som en patetisk, islamofob till bloggare föraktfullt och skrajset uttryckt sig: "Eurabia är här".
Personligen tycker jag att man skall se moskébygget för vad det är. Köln är en stad med en stor och ständigt växande muslismk befolkning. Den nuvarande moskén inrymmer ungefär en tiondel av besökarna av fredagsbönen - resten får rulla ut sina bönemattor på parkeringsplatsen utanför. Man har helt enkelt behov av en större och mer ändamålsenlig lokal. Dessutom är den planerade moskén ett fantastiskt exempel på en lyckad fusion av äldre och nyare arkitektur. Blir bygget av kommer moskén om något att berika Kölns skyline.
Jag kan i sammanhanget inte heller låta bli att berätta om Nadias lillasyster, som ståendes på domkyrkoplan i Uppsala undrade om inte Gustavianum var en moské...
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [1]
Ingen människa kan vara säker på att det någonsin skall komma en "messias", om han isåfall redan har kommit, om han skall komma, om det skall komma fler frälsare etc. Ingen kan veta säkert. Jag tycker inte att någon religiös tro kan förkastas - det är respektlöst, och faktiskt korkat.
MEN vad Enighetskyrkan tror, är att deras ledare, Moon, är "den tredje Adam". Adam var förstås den förste, och Jesus var den andre. Deras religion bygger alltså i stort på kristendomen, och på Jesus. Världsfreden är allra viktigast. Och, om de nu förvaltar ett kristet arv, kärleken till hela mänskligheten. Den tredje Adam borde väl rimligtvis bära på ungefär samma budskap och värderingar som den andra? Men herr Moon ägnar sig åt högerextrema dumheter, och har mycket, mycket obehagliga vänner. Tänker man sig att det är så en Messias beter sig? Skall den ljusa sidans stora hopp vara en man som ägnar sig åt islamofobi, rasism och korruption? Det låter ju hoppfullt. Lycka till, Bengt och Maarit. Ni får det säkert jättefint.
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [0]
"Bengt och Maarit" skriver i sin kommentar att de tillhör Sun Myung Moons rörelse, och svänger sig med vackra budskap om att alla religioner skall enas, och att världsfred skall uppnås. Lovorden ackompanjeras av New Age-bilder med planeter och lotusblommor och koreanska bröllopsfotografier. Det är lätt att bli fundersam, och lika lätt att ta "Bengt och Maarit" för oförargliga flummare. Men det vore ett stort misstag. Enighetskyrkan är allt annat än oförarglig.
Innan jag fortsätter vill jag klargöra att jag är oerhört liberal när det gäller religion. Jag använder mig inte av ordet sekt, och blir skeptisk och misstänksam mot en människas objektivitet så fort hon nämner hjärntvätt eller avprogrammering. FRI betraktar jag som betydligt mer destruktiva och inkräktande på människors integritet än någon religiös rörelse. MEN även om jag inte dömer en rörelse utifrån den traditionella "sektmallen", är jag inte positivt inställd till religion som bidarr till obehagliga värderingar och handlingar. Enighetskyrkan nämns ofta i samma mening som orden sekt och hjärntvätt, men deet är alltså inte kritik av den typen jag kommer med.
Min kritik av Enighetskyrkan är inte heller av teologisk karaktär, vilket annars är vanligt. Den som inte tror att Jesus var någon frälsare, blir knappast särskilt provocerad av att Enighetskyrkan säger att han misslyckades med sitt uppdrag för att han mördades innan han hann gifta sig. Nu har jag förresten både varit och kallat mig kristen i perioder av mitt liv, men skulle inte ha blivit särskilt provocerad då heller. Det är jag för liberal och för agnostisk för. Detta är alltså inte kritik av Enighetskyrkans kristna tolkning.
Vad som är obehagligt är i och för sig av organisatorisk karaktär - somliga församlingar tycks leva oerhört inskränkt (om än inte i Sverige) och metoderna att värva nya medlemmar är inte alltid helt renhåriga. Det finns också obehagliga religiösa element, som ledarkulten (men hur väl hade inte det argumentet fungerat mot de tidiga kristna församlingarna?) och de arrangerade massäktenskapen. Men det är ok. Väljer två människor att tro att det är Guds vilja att de skall paras ihop av en koreansk pastor och vigas tillsammans med tusentals andra par, så är inte jag den som protesterar. De har rätt till sin tro. Och jag kan inte säga till någon "Du har fel, Moon är inte messias, och Nostradamus förutspådde honom inte. Din mästare har inte träffat Jesus, Muhammed och Buddha. Tänk om, tänk rätt." För vad vet jag? Det kanske är sant. Så fungerar religion, om man har en sund inställning till den.
Men vad jag vet är att det är obehagligt när religion blir till politik. Enighetskyrkan har sitt ursprung i det kommunistiska Korea, och deras ledare har suttit inspärrad för att ha bedrivit antikommunistisk verksamhet. Kommunismen betraktas av rörelsen som en ateistisk rörelse som inkräktar på yttrandefriheten, och motverkar spridandet av de sanna orden. (Vem kan säga emot det?) I Enighetskyrkans starkt dualistiska världsbild klassificeras kommunism och vänsterideologi som ond, och som något som skall bekämpas till varje pris. Vänstern som fiende har blivit en fix idé.
En så fix idé, att man gör allt i sökandet efter allierade krigare. Rörelsen har hjäpt till att finansiera amerikanska angrepp på kommunistiska länder, vilket kanske inte är särskilt uppseendeväckande. Mer uppseendeväckande är att Enighetskyrkan är en av franska Front Nationals viktigaste finansiärer, och att Moon och Jean Marie Le Pen lär han en mycket god relation till varandra. Den japanska fascisten Sasakawa, som lär ha kallat sig "världens rikaste fascist" var under en period ledare för Moonkyrkans japanska sektion. När anhängare av Enighetskyrkan talar om världsfred handlar det sällan om kärlek, utan om hat. Fred är täcknamn för krig.
Så mitt svar till Bengt och Maarit i Finland måste bli "Nej, det här är ingenting för mig. Och ja, jag vill att mina barn skall födas utan synd, men jag tror inte på arvssynden, så det är knappast något problem."
I mina ögon är Bengt och Maarit fascister. Och inte nog med att de är fascister, de är spammare. Den kombinationen måste väl årminstone räcka för att kvalificera sig till en plats i Infernos åttonde krets?
Om Bengt och Maarit i Finland med tre tonårsdöttrar mot förmoda läser svaret på sin spam, får ni gärna kontakta mig. Jag för gärna en dialog med er. Det kan bli spännande. Och inte minst - känner ni er orättvist behandlade? Säg till då, och bemöt min kritik, så får vi se vem som övertygar mest.
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [7]
Dock har animerarna gjort ganska så många rejäla tabbar, och religionsläraren i mig känner sig förstås tvungen att ta upp de värsta. Att allt som inte är modern religion markeras som grått (=ingenting?), att flera stora religioner (sikhismen till exempel, betraktad som världsreligion) saknas lämnar jag därhän. Man får inte med fler religioner än de fem viktigaste på 90 sekunder... Jag lämnar också därhän att Etiopien, ett av de tidigaste länderna att kristnas, ignoreras, att Ryssland enligt kartan kristnas jättesent, och att hela den sydliga Buddhismens spridning är missförstådd. För tre av de mest uppenbara tabbarna hanlar om födelse:
Tabbe 1: 3000 f.Kr - Krishna föds, startskott för hinduismen.
För det första - Krishna är en blå liten herde som är en inkarnation av Vishnu. Kan man räkna Krishna som en historisk person, och som religionsgrundare, borde man kunna räkna Vishnus tidigare avatarer också, och börjar man göra det inser man ganska så fort att indisk mytologi inte har särskilt mycket med historia attt göra. Och skall man gå efter myter istället för historia, då borde man kunna slänga in Adam och Eva, och syndafloden också.
För det andra - även om Krishna hade varit en fysisk person och fötts 3000 f.kr, så är det knappast någon start flr hinduismen. Hinduismen kan knappast betraktas som EN religion över huvud taget, och det som vi i väst kallar för hinduism har odaterbara rötter, men formades till sin "moderna" variant ur vedatraditionerna betydligt senare än 3000 f.Kr.
Tabbe 2: 2000 f.Kr Abraham föds
Även Abraham är nog snarast att betrakta som en mytologisk person. Och även de som menar att han levt på riktigt, daterar honom någon gång mellan 1900 och 1500 f.Kr.
Tabbe 3: 480 f.Kr Buddha föds.
Buddha är en historisk person, så att vilja datera hans födsel är en OK ambition. Exakt när han levde är framför allt forskare och religiösa oense om. Lankesiska buddhister hävdar ofta att Buddha (Shakyamuni) uppgick i Nirvana år 543 f.Kr. Historiker, såväl västerländska som indiska, menar att lankeserna har fel, därför att källor menar att Shakyamunis uppnående av Nirvana skall fastställas utifrån kejsar Ashoka, vars levnadstid man känner till. Men även de som vill datera Shakyamuni utifrån Ashoka är oense. En tradition leder fram till att Buddha levde mellan 566 och 486 f.Kr, och en annan till att han levde mellan 448 och 368. Vilken teori man sedan skall gå efter är väl en smak, men en sak är säker: Ingen av teorierna menar att Buddha föddes 480 f.Kr.
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [2]
< Hoppas att inte Fredrik Malm tar illa upp över att jag lånar den här bilden... Frihet på nätet? Näha...En enda gång har jag medvetet sagt upp all kontakt med en person. Visserligen en ganska så ytlig bekant, men ändå. Vad som utlöste det hela?
Jo, min vän var djupt religiös (frikyrklig). Jag har haft väldigt många, väldigt religiösa vänner, och för det mesta har det fungerat bra. Men ömsesidig respekt är förstås en förutsättning om man skall kunna ha en fungerande relation och inte tror på samma saker.
Hur som helst, denna min bekant uppmamande mig att rensa i min bokhylla och i mitt skivställ. Bort med allt som inte är kristet! Varför utmana ödet, och lyssna på musik och läsa böcker som inte leder åt rätt håll? Som leder mot Gud?
Men du måste ju tänka kritiskt, försökte jag. Hur kan du veta att du är på rätt väg, om du inte tillåter dig själv att känna till någon annan väg?
Nej, blev svaret. Jag vet redan vad som är rätt, så varför skall jag då utsätta mig för frestelser? (Rigid, eller vad?) Och det borde inte du heller göra. Rensa din bokhylla! (Jag raljerar och överdriver lite nu, men så var andemeningen)
OK, det är klart att jag kan acceptera någons religiösa övertygelse, även om den gränsar till ren och skär dumhet. Men att vidhålla att en annan människa skall censurera sin tankeverksamhet, på grund av den egna religiösa erfarenheten? Aldrig i livet. Religiös erfarenhet är individuell, och kan aldrig, aldrig användas som argument i en seriös diskussion. Då raderas man från min mobil. Då blockeras man på min msn. Då är man på samma nivå som korsfarare, självmordsbombare och George Bush (som förresten inte heller finns på min msn eller i min mobil).
(Däremot kan man föra logiska resonemang som leder fram till att religion är det enda rimliga. Men sådana resonemang leder aldrig till någon specifik religion, utan till religionen som världsförklarande faktor. Och logik tycker vi om.)
Så, vad fick mig att tänka på det här idag, många år senare? Jo, minnet väcktes av en artikel i Svenskan om musikcensur i Islam. Somlig musik är halal, annan är haram. Ofta handlar det om syftet med musiken. Är syftet att man skall dansa, handlar det om kärlek eller droger? Glöm det! Är syftet att lära ut eller hedra Allah? OK, sjung på.
Det här kan verka grymt främmande för en sekulerad svensk. Det är en typisk grej som väcker islamofobi, kan jag tänka mig. Men då kan det vara bra att tänka på att det faktiskt finns svenska kristna som tänker exakt likadant. Jag tycker som sagt inte att man skall acceptera censuren - isåfall hade jag inte sagt upp kontakten med min bekant - men man skall inte tänka att det är något specifikt för islam, eller ens för religion. Det finns antagligen i alla religioner. Det finns i kommunismen och i nazismen. Det är snarare ett utslag av en inskränkt, egocentrisk människosyn.
Eller kanske ett utslag av brist på liberalism?
Freemuse!
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [0]
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [0]
Det är reggaefestival i vår lilla stad. Gatorna är överfulla av äkta och falska Rastafaris.
En äkta rastafari:
- Är svart. Det funkar liksom inte annars, med tanke på att ett av rastafarins huvudmål är att afrikanerna skall återvända till Afrika. Det är en ståndpunkt som är svår att hävda när man är vit, utan att verka främlingsfientlig. Ey?
- Menar att västerländsk civilisation för henne längre från Jah (=Gud), men att Marijuana för henne närmare jah.
- Är rastafari året om.
En falsk rastafari
- Tror att det handlar om musik.
- Är rastafarian för att få röka på, istället för att röka på för att närma sig Jah.
- Slutar vara rastafari när skolan börjar, och återgår till att vara odefinierbart flummig.
Nog för att det kan vara mysigt med baktakter ibland, med baksidorna är tyvärr fler än baktakterna under den här festivalen. Alla de stora tidningrana skriver om knarket i Uppsala den här helgen. Så är det bara. Och det syns. Igår mötte jag en rödblond man på gågatan som raglade fram med blicken riktad mot himlen och sjöng euforiskt på Barn av vår tid:
Då kan vi segla på månen tillsammans! Come on, my darling, vi glömmer allt annat!
Rastafaris och Naga babas
Men låt oss lämna de rödblonda illaluktande barnen med korvigt hår därhän, och återgå till den äkta rastafarin. "Mannen" som använder droger för att uppnå en religiös upplevelse. Jag är i allmänhet emot droger. Verkligen. Men det finns något fascinerande i betraktandet av ruset som ett andligt, högre tillstånd och inte som något kemiskt.
I Indien är det hur vanligt som helst. Nakna Naga babas och Yogis och Gurus och Brahmaner röker och knaprar både det ena och andra för att hamna i önskade sinnesstämningar, komma i närkontakt med Gud och förmå sig själva till allt möjligt. Naga babas låter skägget och håret växa till Shivas ära, och tovar ihop det i tjocka dreadlocks för att efterlikna Guden. Och så röker de ganja. Somliga Naga babas, till exempel de Marco Polo mötte i Indien, menar att det innebär dålig karma att döda en växt. Därför äter man bara soltorkad fallfrukt. Sträng vegetarianism, med andra ord, precis som rastafaris. Sa jag förresten att de röker Ganja? Och att de är nakna?
En rastafari på Uppsala Reggare, och en Naga baba på Maha Kumbh Mela. Men vem är vem?
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [1]
<Sant?Jag har den senaste veckan snubblat in på två ganska så obehagliga sidor om islam.
Den första (http://www.sanningenomislam.se/) är en kristen webbplats som ser det som sin uppgift att frälsa svenska muslimer och upplysa kristna om islams sanna väsen. Bara det faktum att upphovsmännen ger sig in på att diskutera varför kristna får bönesvar, men inte muslimer är väl ett ganska gott tecken på vilken nivå kritiken ligger.
Den andra sidan, Islamkritik (http://islamkritik.blogspot.com/), är halare och mindre uppenbar. Dess mål är att visa sanningen om islam som totalitär politisk ideologi. Så kallad saklig kritik. Saklig kritik som utmålar islam som ondska. Yeah righ, det var så religon fungerar. Jag hade glömt... Jag har svårt att förstå vad som driver en människa att manifestera sitt hat på det viset, om hon inte själv är fanatisk inom en annan religion. Mycket svårt.
Jag menar inte att det inte finns våldsamma och obehagliga, förtryckande element i islam. Verkligen inte. Jag är mer påläst än så. Men det är våldet som finns inom islam, inte tvärtom. Där finns också plats för annat, som man ka förstå och sympatisera med. bevislign och också föföras av.
Igår gjorde jag ett halvhjärtat försök att ansluta mig till en demonstration för libanesernas sak på Stora Torget, men gick illamående därifrån. Med en skylt i vänster hand, Sionism = rasism , låter man höger hand hålla en Hizbollah-flagga. Med antirasistiska paroller stöder man helhjärtat ledare och rörelser som öppet förklarar att de vill utrota alla judar ur regionen. "Ge dem maskingevär! Lär dem skjuta judar! Kriga mot Tel Aviv". Men det sker på arabiska, så vänstern vet inte vad den stöder.
Men jag tänker inte visa det stödet. Jag tycker lika illa om rasism oavsett från vilken folkgrupp den kommer. Vänsterns selektivitet ligger inte för mig. Däremot skulle jag gärna se en gammal hederlig antikrigsdemonstration.
Vad som är synd är att dessa bråkmakare är de som syns. TV visar bilder på bergsmullor med maskingevär. De visar självmordsattentat, och de visar våldsamma uppror mot den västerländska kulturen. Självklart. Där finns ju ett nyhetsvärde som inte finns i välintegrerade svenska muslimer, muslimska pascifistiska författare och filosofer, och uråldig sufisk visdom. Men som alltid är det den som skriker högst och skjuter mest som blir sitt folks talesman. Tänk om arabisk TV visar bilder på svenska nynazistdemonstrationer, amerikansk kristen höger som hyllar Israel starkare än israelerna själva. Och bilden är det universella språket. En politikt korrekt debattartikel på svenska eller danska om integration, tolerans och allt som är bra är det ine många som förstår i Teheran. Lika lite som vi förstår vad det står på skyltarna i arabiska demonstratoer vi ser på TV. Men en Muhammedkarikatyr, eller en brinnande flagga för den delen, det är universellt språk. Språk som gör sig i TV på alla sidor av jorden.
Vad jag försöker säga är att alla kanske skulle må bra av att fundera på hur vi generaliserar. Ingen tror att Woody Allen vilken sekund som helst sätter sig i ett flygplan för att bomba Beirut, men varenda amerikansk muslim, eller svensk för den delen, kan vittna om omgivningens misstänksamhet.
Det har satts ett likhetstecken mellan islamism och islam. Ett likhetstecken som fylls i och kursiveras och understryks på de ovan nämnda sidorna.
Jag skulle vilja påminna dem om att alla religioner är nyanserade. Det finns andra sidor av islam. Det var knappast ett brinnande kvinnoförakt, en önskan att förslava alla judar och kristna och mörda alla andra, ett hopp om att få dö i det heliga kriget som fick fredskämpen Cat Stevens att överge sitt liv i väst och bli Yusef Islam. Som fick Ivan Aguéli att förklara att den store muslimske filosofen Ibn Arabi befriat honom från våldet och skänkt honom mildhet och vishet. Som fick Gunnar Ekelöf att göra österlandet till en symbol för friden han ägnade sitt liv åt at söka.
Religiös övertygelse går att förstå. Men inte genom att läsa hatpropaganda, utan genom att läsa religiösa urkunder och vittnesmål. Författarna bakom Islamkritik och Sanningen om Islam borde prova. För hur kan man kritisera något som man inte ens har försökt att förstå? Utan att förflytta sig för ett ögonblick, och se religionen inifrån.
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [1]
<Zarathustra
Jag läste just lite i forumet på alltomtv.se, och hittade bland annat en tråd om perser och araber. Trådskaparen menade att perserna är avogt inställda till islam, för att de fortfarande delvis lever kvar i sin gamla religion, zoroastrismen (=parcismen). Medhåll kom från en annan användare, som menade att perserna är ett pacifistiskt fredsälskande folk, just för att de har zoroastrismen i blodet. Sedan kommer det förvirrade tillägget:
Zoroastrismen är pacifistisk för att den innehåller abrahimitiska fragment.
Men islam då? Om abrahimitiska fragment är nog för att en religion skall vara pacifistisk, varför fördömer då skribenten Islam som en våldsreligion, när islam faktiskt är en helt och hållet abrahimitisk religion?
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [1]
