Skor!
Under hela vintern har jag gått och sneglat på ett par tjusiga gubbskor, som jag velat ha men inte haft råd med. 1900 + omsulning och skoblock är saftigt för en student. I förra veckan gick jag in på Bamåskor för att dregla lite på lädret (fuktskada = rea?), och vad ser jag om inte rea? Och inte nog med rea, visar det sig, utan halva reapriset (=498 kr). Så nu är jag alltså lycklig ägare till ett par farbroderliga skor, som jag säkert kommer kunna ha tills jag går i pension.
Fast de bästa fynden gör Linnéa
theme.postedin: Privat | Permalink | Kommentarer [0]
28 januari
kl. 14:13
Under hela vintern har jag gått och sneglat på ett par tjusiga gubbskor, som jag velat ha men inte haft råd med. 1900 + omsulning och skoblock är saftigt för en student. I förra veckan gick jag in på Bamåskor för att dregla lite på lädret (fuktskada = rea?), och vad ser jag om inte rea? Och inte nog med rea, visar det sig, utan halva reapriset (=498 kr). Så nu är jag alltså lycklig ägare till ett par farbroderliga skor, som jag säkert kommer kunna ha tills jag går i pension.
Fast de bästa fynden gör Linnéa
theme.postedin: Privat | Permalink | Kommentarer [0]
Bok #5: Glidarchiefens son (Dekius Lack)
"Säcken över axeln var alldeles skittung och jag misstänkte att jag aldrig skulle kunna ta mej uppför backen för det hade varit nog så jävligt nerför. Inne i gummimasken dröp det av kondens." Minuten senare brinner tomtens ben. Vilken svensk generationsförfattare skildrade den traumatiska upplevelsen julafton 1976?
Ett av de vanligaste svaren, förutom det rätta (Lundell), var tydligen Dekius Lack (Krister Gerhardssson), och boken man syftat på måste ha varit Glidarchiefens son. I denna Dekius Lacks sjätte roman får man följa huvudpersonen Kristoffer under tre tragiska julaftnar, med tio års mellanrum. Man får stifta bekantskap med hans ytliga, fåfänga mor som bara bryr sig om vilket intryck familjen ger utåt. Hennes standardkommentar till Kristoffer är att han inte skall vara så självisk, utan tänka på familjens bästa. Men i bokens början lämnar hon familjen med argumentet att hon måste tänka på sig själv och inte bara på familjen. Man får knappast lära känna Kristoffers iskalla systrar, som lämnar alla att ta hand om sig själv, avsäger sig allt ansvar för att revoltera, men ändå går precis de vägar deras mor bestämt. Och minst av allt får man lära känna Kristoffers far, en introvert programmerare som lämnat sin passion - bilarna och rockmusiken - för att leva småborgerligt med Kristoffers mor.
Glidarchiefens son är en berättelse om moderna familjebildningar - om barn som faller offer för sina föräldrars frigörelse. Om par som tror att allt blir bättre om man börjar på något nytt, istället för att reparera det man redan har. Men framför allt är det, tror jag, en berättelse som fasader och illusioner. Det handlar om bilder som skall hållas intakta - det går an att slå sina barn och låsa in dem på sina rum, bara inte grannarna får reda på vad som pågår.
Glidarchiefens son är en bok som det är svårt att beskriva. Det är lätt att få det att låta som en i raden av gråttyngda barndomsskildringar, med eventuell självbiografisk grund. Men det vore olyckligt om någon får det intrycket. Dekius Lack har skrivit en bok som uppmanar sina läsare att tänka till, och ställa sig svåra existentiella frågor om vad som verklige är viktigt. Kristoffer föraktar sin far för hans frånvaro, och sin mor för hennes svek. Tio år senare, när hans fru sviker på samma sätt som hans mor, upptäcker han att han har blivit en kopia av sin far. Varför upprepar sig historien?
Det är jobbigt att läsa en bok som Glidarchiefens son. Den riktar strålkastarna mot så mycket som man som utomstående på sin höjd kan ana, men aldrig komma åt. Jag har först på senare år insett att folk faktiskt bär på tragiska familjehemligheter. Min idylliska uppväxt har gjort mig naiv. Ungefär som en hundvalp som tror alla människor om gott, har jag trott att alla har det bra, bara för att det ser ut så. Under min praktiktid under hösten har jag insett hur fel jag har haft, och hur dåligt många barn mår. Naivitetens skynken börjar falla, och lika bra är det. Hur skall jag annars kunna bli lärare?
theme.postedin: Lästa böcker 2007 | Permalink | Kommentarer [0]
28 januari
kl. 13:27
Fråga 16 i DN:s kulturtomtetävling:"Säcken över axeln var alldeles skittung och jag misstänkte att jag aldrig skulle kunna ta mej uppför backen för det hade varit nog så jävligt nerför. Inne i gummimasken dröp det av kondens." Minuten senare brinner tomtens ben. Vilken svensk generationsförfattare skildrade den traumatiska upplevelsen julafton 1976?
Ett av de vanligaste svaren, förutom det rätta (Lundell), var tydligen Dekius Lack (Krister Gerhardssson), och boken man syftat på måste ha varit Glidarchiefens son. I denna Dekius Lacks sjätte roman får man följa huvudpersonen Kristoffer under tre tragiska julaftnar, med tio års mellanrum. Man får stifta bekantskap med hans ytliga, fåfänga mor som bara bryr sig om vilket intryck familjen ger utåt. Hennes standardkommentar till Kristoffer är att han inte skall vara så självisk, utan tänka på familjens bästa. Men i bokens början lämnar hon familjen med argumentet att hon måste tänka på sig själv och inte bara på familjen. Man får knappast lära känna Kristoffers iskalla systrar, som lämnar alla att ta hand om sig själv, avsäger sig allt ansvar för att revoltera, men ändå går precis de vägar deras mor bestämt. Och minst av allt får man lära känna Kristoffers far, en introvert programmerare som lämnat sin passion - bilarna och rockmusiken - för att leva småborgerligt med Kristoffers mor.
Glidarchiefens son är en berättelse om moderna familjebildningar - om barn som faller offer för sina föräldrars frigörelse. Om par som tror att allt blir bättre om man börjar på något nytt, istället för att reparera det man redan har. Men framför allt är det, tror jag, en berättelse som fasader och illusioner. Det handlar om bilder som skall hållas intakta - det går an att slå sina barn och låsa in dem på sina rum, bara inte grannarna får reda på vad som pågår.
Glidarchiefens son är en bok som det är svårt att beskriva. Det är lätt att få det att låta som en i raden av gråttyngda barndomsskildringar, med eventuell självbiografisk grund. Men det vore olyckligt om någon får det intrycket. Dekius Lack har skrivit en bok som uppmanar sina läsare att tänka till, och ställa sig svåra existentiella frågor om vad som verklige är viktigt. Kristoffer föraktar sin far för hans frånvaro, och sin mor för hennes svek. Tio år senare, när hans fru sviker på samma sätt som hans mor, upptäcker han att han har blivit en kopia av sin far. Varför upprepar sig historien?
Det är jobbigt att läsa en bok som Glidarchiefens son. Den riktar strålkastarna mot så mycket som man som utomstående på sin höjd kan ana, men aldrig komma åt. Jag har först på senare år insett att folk faktiskt bär på tragiska familjehemligheter. Min idylliska uppväxt har gjort mig naiv. Ungefär som en hundvalp som tror alla människor om gott, har jag trott att alla har det bra, bara för att det ser ut så. Under min praktiktid under hösten har jag insett hur fel jag har haft, och hur dåligt många barn mår. Naivitetens skynken börjar falla, och lika bra är det. Hur skall jag annars kunna bli lärare?
theme.postedin: Lästa böcker 2007 | Permalink | Kommentarer [0]
