<Brooklyn Bridge
I tisdags var jag och Nadia och såg The Squid and the Whale - Noam Baumbacs fantastiska film om uppvästen i Brooklyn. Filmen handlar om en liten akademikerfamilj som är på väg att lösas upp. Pappans (och i viss mån mammans) elitism borde kunna förstöra vilket förhållande som helst. Jag ska inte berätta så mycket vad filmen handlade om, eftersom jag rekommenderar den extremt mycket förväntar jag mig att ni går och ser den, och då får ni reda på handlingen. Men jag tänkte skriva om lite saker som jag kom att tänka på.
Litteraturvetare kan verkligen vara det drygaste av folk. Filmens fader har svårt att över huvud taget föra ett samtal med någon som inte bryr sig om klassisk litteratur och intressanta filmer. Det är bättre att kunna slänga sig med titlarna på Kafkas alla noveller (som man förstås inte läst), citera Proust och veta tillräckligt mycket om Shakespeare för att kunna dissa honom än att ha empati. Jag och de flesta av mina vänner borde se den här filmen som ett varningstecken.
Framgångshetsande föräldrar är lika äckliga oavsett vad de vill att barnen skall bli bra på. Jag har alltför många gånger förfasats över folk som tvingar sina ungar att träna fotboll fyra fjorton gånger i veckan, utan att fundera på barnet om det verkligen är roligt när idrotten blir mer än bara lek. Över obehagliga mytomaner på Outsiders som får sina barn att tro att de vill bli popstjärnor eller är underbarn. Usch. Och uppenbarligen gäller detsamma med författare och akademiker.
Brooklyn. Är det alltid höst i Brooklyn? Och 70-tal, trots att det skall föreställa 80-tal? Brooklyn verkar vara den bra delen av USA. Där har Bush minst stöd, och man firar Paul Auster-dagen. jag har fått för mig att Brooklyn mer eller mindre är synonymt med Paul Auster. Så länge jag inte åker dit kan jag leva kvar i den illussionen. Skönt va?
theme.postedin: Film | Permalink | Kommentarer [0]
