Bok #1: Resor i skriptoriet. (Paul Auster)
Det är inte för inte som orden text och textil har gemensamt ursprung i latinets textum - väv. En text kan ses som en väv av bokstäver, ord och tankar. Pratar man om intertextualitet innehåller väven anspelningar på, eller till och med delar av andra texter. Paul Austers nya bok, Resor i skriptoriet, är väl i sammanhanget närmast att likna vid en trasmatta.
Resor i skriptoriet handlar om mr Blank som sitter i ett rum som påminner om en fängelsecell, ett sjukhusrum och ett hotellrum. Varken vi läsare eller han själv vet vilket. Blank lider av en minnesförlust, framkallad av en behandling som han utsätts för. Eller snarare utsätter sig själv för. Allt är mycket diffust och becketskt.
I rummet får han besök av olika personer. Vårdare, advokater, poliser och läkare. Vålnader. Alla antyder de att de har varit mr Blanks agenter. Att han har sänt iväg dem på uppdrag. Och alla känns de igen från Austers tidigare böcker. I den mån man läst dem. Har man inte det, måste boken vara tämligen meningslös. En trasmatta blir betydligt intressantare att betrakta, om man vet vad trasorna var innan de blev trasor. Annars är den bara en gammal trasmatta. Man förstår utan svårigheter att Blank är Auster - en Auster som drabbats av skrivkramp - och att uppdragen är hans böcker.
På skrivbordet i den lilla kammaren ligger att par manuskript. Ett av dem skrivet av författaren John Trause - ett ganska genomskinligt anagram. Kom det från någon annan än Auster skulle det klassas som pretentiöst och överdrivet postmodernt. Från Auster känns det, konstigt nog, bara äkta. Faktum är att boken nästan skulle kunna vara en parodi på Auster, lika gärna som ett verk av honom själv.
Så, ni som inte är välbekanta med Paul Auster, lämna Resor i skriptoriet därhän och läs New York-trilogin eller Illusionernas bok. För er är den här boken bara en gammal sunkig trasmatta.
Men ni som redan är hängivna läsare av Auster - det här är en present, ett litet personliogt brev och en välfylld karamell ämnad för er. För er är Resor i skriptoriet en fullkomligt självklar fempoängare - 140 sidor av koncentrerad njutning.
Läs också
28 juli, Bläckfisken, valen och paul Auster
29 juli, Tidernas störste förlorare
theme.postedin: Lästa böcker 2007 | Permalink | Kommentarer [0]
3 januari
kl. 22:30
Det är inte för inte som orden text och textil har gemensamt ursprung i latinets textum - väv. En text kan ses som en väv av bokstäver, ord och tankar. Pratar man om intertextualitet innehåller väven anspelningar på, eller till och med delar av andra texter. Paul Austers nya bok, Resor i skriptoriet, är väl i sammanhanget närmast att likna vid en trasmatta.
Resor i skriptoriet handlar om mr Blank som sitter i ett rum som påminner om en fängelsecell, ett sjukhusrum och ett hotellrum. Varken vi läsare eller han själv vet vilket. Blank lider av en minnesförlust, framkallad av en behandling som han utsätts för. Eller snarare utsätter sig själv för. Allt är mycket diffust och becketskt.
I rummet får han besök av olika personer. Vårdare, advokater, poliser och läkare. Vålnader. Alla antyder de att de har varit mr Blanks agenter. Att han har sänt iväg dem på uppdrag. Och alla känns de igen från Austers tidigare böcker. I den mån man läst dem. Har man inte det, måste boken vara tämligen meningslös. En trasmatta blir betydligt intressantare att betrakta, om man vet vad trasorna var innan de blev trasor. Annars är den bara en gammal trasmatta. Man förstår utan svårigheter att Blank är Auster - en Auster som drabbats av skrivkramp - och att uppdragen är hans böcker.
På skrivbordet i den lilla kammaren ligger att par manuskript. Ett av dem skrivet av författaren John Trause - ett ganska genomskinligt anagram. Kom det från någon annan än Auster skulle det klassas som pretentiöst och överdrivet postmodernt. Från Auster känns det, konstigt nog, bara äkta. Faktum är att boken nästan skulle kunna vara en parodi på Auster, lika gärna som ett verk av honom själv.
Så, ni som inte är välbekanta med Paul Auster, lämna Resor i skriptoriet därhän och läs New York-trilogin eller Illusionernas bok. För er är den här boken bara en gammal sunkig trasmatta.
Men ni som redan är hängivna läsare av Auster - det här är en present, ett litet personliogt brev och en välfylld karamell ämnad för er. För er är Resor i skriptoriet en fullkomligt självklar fempoängare - 140 sidor av koncentrerad njutning.
Läs också
28 juli, Bläckfisken, valen och paul Auster
29 juli, Tidernas störste förlorare
theme.postedin: Lästa böcker 2007 | Permalink | Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/henrythehorse/entry/bok_1_resor_i_skriptoriet
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
