Bok #2: Botgöraren (Isaac Bashevis Singer)
Isaac Bashevis Singer är en författare som jag hyst varma känslor för länge, trots att jag bara läst en av hans böcker tidigare, Trollkarlen från Lublin. Men ibland är det ju så, att man fullständigt faller för en författare. När jag läste Trollkarlen från Lublin fastnade jag för språket, fantasin, och inte minst inställningen till relgion och det judiska arvet - något jag i allra högsta grad återfann i Botgöraren.
Botgöraren är berättelsen om Joseph Shapiro, en man av gammal polsk-judisk rabbinsläkt. Han är uppvuxen i ett ultraortodoxt hem, men har i sin tidiga ungdom, och framför allt efter förintelsen (judendomens stora teologiska fråga, som akturaliserar teodícéproblemet på ett sätt som ickejudar knappast kan förstå) sekulariserats, och lever sitt vuxna liv som framgångsrik fastighetspamp i New York. Han är vad man på 40-talet skulle ha kallat en riktig jude. Han är rik, snål och girig. Han bedrar sin hustru och föraktar sin älskarinna. Kort sagt är han en personifiering av det omoraliska, sekulariserade, västerländska levernet. Tills hela hans värld en dag brakar samman, och han inser att han måste söka sig en annan, from livsstil.
Och vart skall denne man söka fromhet, om inte i sina rötter? Genom en inre dialog med sin onde ande bestämmer sig Joseph Shapiro för att söka sig till den ultraortodoxa judendomen, trots att han saknar den rätta tron. Han litar på att det skall växa fram, och blir vad jag skulle vilja kalla en riktig jude - han flyttar till Jerusalem, odlar skägg och korkskruvslockar, studerar Mishna och Gemara, äter koshermat och klär sig i traditionella, rituella kläder.
Botgöraren skulle kunna läsas som religiös propganda, men gör man det tror jag att man fullständigt missförstår den gode Isaac. Isaac Bashevis Singer avslutar sin efterskrift genom att konstatera att den medicin som Shapiro rekommenderar inte läker allas sår, men att sjukdomsbilden förhoppningsvis kan kännas igen. Och precis där tror jag att vi har nyckeln till förståelsen av boken. Singer vill inte att alla människor skall söka sig till den ultraortodoxa judendomen, det gör han inte ens själv, men han vill att vi skall rannsaka de liv vi lever, och fundera på vad man skall värdesätta.
Jag tror att boken också med fördel kan läsas för ökad förståelse för varför människor söker sig till extrema religiösa rörelser, och för varför så många judar opponerar sig så mot det västerländska. En tredje möjlig läsning skulle faktiskt kunna vara som lärabok om levande, modern judendom. Tillsammans med ordlistan längst bak, och kanske kompletterat med Nina Solomins fantastiska reportagebok OK Amen, ger Botgöraren en känsla för religionen som aldrig kan förmedlas genom en skolbok.
theme.postedin: Lästa böcker 2007 | Permalink | Kommentarer [0]
5 januari
kl. 15:24
Isaac Bashevis Singer är en författare som jag hyst varma känslor för länge, trots att jag bara läst en av hans böcker tidigare, Trollkarlen från Lublin. Men ibland är det ju så, att man fullständigt faller för en författare. När jag läste Trollkarlen från Lublin fastnade jag för språket, fantasin, och inte minst inställningen till relgion och det judiska arvet - något jag i allra högsta grad återfann i Botgöraren.
Botgöraren är berättelsen om Joseph Shapiro, en man av gammal polsk-judisk rabbinsläkt. Han är uppvuxen i ett ultraortodoxt hem, men har i sin tidiga ungdom, och framför allt efter förintelsen (judendomens stora teologiska fråga, som akturaliserar teodícéproblemet på ett sätt som ickejudar knappast kan förstå) sekulariserats, och lever sitt vuxna liv som framgångsrik fastighetspamp i New York. Han är vad man på 40-talet skulle ha kallat en riktig jude. Han är rik, snål och girig. Han bedrar sin hustru och föraktar sin älskarinna. Kort sagt är han en personifiering av det omoraliska, sekulariserade, västerländska levernet. Tills hela hans värld en dag brakar samman, och han inser att han måste söka sig en annan, from livsstil.
Och vart skall denne man söka fromhet, om inte i sina rötter? Genom en inre dialog med sin onde ande bestämmer sig Joseph Shapiro för att söka sig till den ultraortodoxa judendomen, trots att han saknar den rätta tron. Han litar på att det skall växa fram, och blir vad jag skulle vilja kalla en riktig jude - han flyttar till Jerusalem, odlar skägg och korkskruvslockar, studerar Mishna och Gemara, äter koshermat och klär sig i traditionella, rituella kläder.
Botgöraren skulle kunna läsas som religiös propganda, men gör man det tror jag att man fullständigt missförstår den gode Isaac. Isaac Bashevis Singer avslutar sin efterskrift genom att konstatera att den medicin som Shapiro rekommenderar inte läker allas sår, men att sjukdomsbilden förhoppningsvis kan kännas igen. Och precis där tror jag att vi har nyckeln till förståelsen av boken. Singer vill inte att alla människor skall söka sig till den ultraortodoxa judendomen, det gör han inte ens själv, men han vill att vi skall rannsaka de liv vi lever, och fundera på vad man skall värdesätta.
Jag tror att boken också med fördel kan läsas för ökad förståelse för varför människor söker sig till extrema religiösa rörelser, och för varför så många judar opponerar sig så mot det västerländska. En tredje möjlig läsning skulle faktiskt kunna vara som lärabok om levande, modern judendom. Tillsammans med ordlistan längst bak, och kanske kompletterat med Nina Solomins fantastiska reportagebok OK Amen, ger Botgöraren en känsla för religionen som aldrig kan förmedlas genom en skolbok.
theme.postedin: Lästa böcker 2007 | Permalink | Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/henrythehorse/entry/bok_2_botg%C3%B6raren_isaac_bashevis
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
