Bok #5: Leviathan (Boris Akunin)
<Leviathan, det enorma sjöodjuret i Jobs bok. Här avbildad av Doré.
Det är sällan jag faller för deckare. Den ena är den andra lik. Men jag är svag för Agatha Cristhie, kanske mest för att det ofta råder en sån härlig tidsstämning, och för att hon stryker allt vad realism heter. Och jag älskar (nästan i alla fall) Boris Akunin, Rysslands främste deckarförfattare, av precis samma anledningar.
I grunden är Akunin litteratur- och språkvetare, med Japan som huvudintresse. Upptakten till att han började skriva, var att han upptäckte en brist på den ryska litteraturmarknaden; där erbjöds de stora klassikerna med Tolstoj och Dostojevskij i täten, och där erbjöds de lumpna, våldsamma kioskdeckarna. Men ingenting mitt emellan.
Akunin bestämde sig helt enkelt för att fylla hålet med historiska detektivromaner, och är idag populärare än Tokien och Rowling - i alla fall i sitt hemland.
Vad är det då som är så bra?
Leviathan är den tredje boken om Fandorin, och utspelar sig i sann Agatha Christie-anda ombord på ett stort, lyxigt fartyg som seglar mellan Frankrike och Indien. Ett stort antal mord sker i Paris, och polsen kan sluta sig till att mördaren kommer att åka med på båten. Det är upplagt för samlingar med avslöjanden i salonger, intriger och nya mord. Och på kuppen får man en rejäl dos historia, indologi, och annat matnyttigt. Läs, läs, läs, jag tror inte att man kan bli besviken!
theme.postedin: Lästa böcker 2007 | Permalink | Kommentarer [0]
9 februari
kl. 18:59
<Leviathan, det enorma sjöodjuret i Jobs bok. Här avbildad av Doré.Det är sällan jag faller för deckare. Den ena är den andra lik. Men jag är svag för Agatha Cristhie, kanske mest för att det ofta råder en sån härlig tidsstämning, och för att hon stryker allt vad realism heter. Och jag älskar (nästan i alla fall) Boris Akunin, Rysslands främste deckarförfattare, av precis samma anledningar.
I grunden är Akunin litteratur- och språkvetare, med Japan som huvudintresse. Upptakten till att han började skriva, var att han upptäckte en brist på den ryska litteraturmarknaden; där erbjöds de stora klassikerna med Tolstoj och Dostojevskij i täten, och där erbjöds de lumpna, våldsamma kioskdeckarna. Men ingenting mitt emellan.
Akunin bestämde sig helt enkelt för att fylla hålet med historiska detektivromaner, och är idag populärare än Tokien och Rowling - i alla fall i sitt hemland.
Vad är det då som är så bra?
- Böckerna i slutet av 1800-talet, och tidsandan är perfekt fångad.
- Akunins massiva bildning lyser igenom överallt - man lär sig nya saker hela tiden.
- Huvudpersonen, Erast Fandorin, är helt fantastisk. Man skulle kunna beskriva honom som en blandning av Hercule Poirot och James Bond.
- Intrigerna är fantasieggande, spännande och fullständigt omöjliga. Precis som man vill att det skall vara när man läser en äventrysbok.
Leviathan är den tredje boken om Fandorin, och utspelar sig i sann Agatha Christie-anda ombord på ett stort, lyxigt fartyg som seglar mellan Frankrike och Indien. Ett stort antal mord sker i Paris, och polsen kan sluta sig till att mördaren kommer att åka med på båten. Det är upplagt för samlingar med avslöjanden i salonger, intriger och nya mord. Och på kuppen får man en rejäl dos historia, indologi, och annat matnyttigt. Läs, läs, läs, jag tror inte att man kan bli besviken!
theme.postedin: Lästa böcker 2007 | Permalink | Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/henrythehorse/entry/bok_5_leviathan_boris_akunin
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
