Alla studenter svär emellanåt över det genombyråkratiserade verk vi är beroende av för vår fortlevnad: CSN. Den student som svurit kanske allra mest, svär också allra bäst. Dessa sovietklingande mardrömdsberättelser har många gånger fått mig att tänka att det nog inte vore så dumt att göra som Centerpartiet vill, och privatisera skiten. Skrota CSN och låt bankerna ta hand om studielånen med lite lagom mycket statlig insyn. Centerns argument är lockande: Privata bolag är inte lika byråkratiska som statliga verk, då byråkrati ytterst sällan är kostnadseffektiv. Privata bolag konkurrerar med varandra, och skulle kunna erbjuda förmånligare villkor. Reglerna skulle inte nödvändigtvis vara lika rigida - det skulle kanske vara möjligt att få den där dispensen för ett par extra terminer.
Så har jag bruka tänka. Tills jag idag läste en artikel i The New Yorker, som handlar om det amerikanska systemet, som är snarlikt det som Centern förespråkar. Det största problemet med det privatiserade studielånssystemet är att en osäker utbildning är en dålig säkerhet. Sköttes systemet helt utan statlig inblandning skulle knappast någon beviljas lån för at utbilda sig till till exempel skådespelare. I USA har man löst det genom att garantera låneinstituten att pengarna skall betalas tillbaka. Misslyckas studenterna efter sin utbildning går staten in och betalar stora delar av lånen. Det garantisystemet kostar drygt fyra gånger så mycket som ett helt offentligt lånesystem skulle göra. Fyra gånger så mycket.
Men även låneinstituten kostar pengar. De uppmärksammas gång på gång för sina enorma vinster. Vinster som kommer från återbetalande akademiker. Vinsterna används dels till att betala höga löner, dels till att vinna nya delar av marknaden. På de amerikanska universiteten finns ett slags ekonomiska rådgivare som hjälper studenterna att välja rätt låneinstitut för att finansiera sina studier. I praktiken är dessa rådgivare inget annat än köpta marknadsförare. Låneinstituten mutar rådgivarna med aktier mot att de rekommenderar deras tjänster, eller köper in sig på hela universitet med ekonomiska bidrag. Man mutar nedåt för att få nya låntagare, och uppåt för att politikerna skall ha överseende. Allt på studenternas bekostnad.
Valet tycks stå mellan byråkrati och korruption. Jag föredrar telefonkö och långsamma processer, framför mutor och skitigt mjöl. CSN, min vän...
theme.postedin: Politik | Permalink | Kommentarer [4]
Skrivet av livelev den 09 augusti, 2007 kl. 15:33 #
Skrivet av Henrik den 09 augusti, 2007 kl. 16:38 #
Skrivet av Joche den 15 augusti, 2007 kl. 11:24 #
Skrivet av b den 04 september, 2007 kl. 23:07 #