Censurera din hjärna! Halleluja! Inshallah!
< Hoppas att inte Fredrik Malm tar illa upp över att jag lånar den här bilden... Frihet på nätet? Näha...
En enda gång har jag medvetet sagt upp all kontakt med en person. Visserligen en ganska så ytlig bekant, men ändå. Vad som utlöste det hela?
Jo, min vän var djupt religiös (frikyrklig). Jag har haft väldigt många, väldigt religiösa vänner, och för det mesta har det fungerat bra. Men ömsesidig respekt är förstås en förutsättning om man skall kunna ha en fungerande relation och inte tror på samma saker.
Hur som helst, denna min bekant uppmamande mig att rensa i min bokhylla och i mitt skivställ. Bort med allt som inte är kristet! Varför utmana ödet, och lyssna på musik och läsa böcker som inte leder åt rätt håll? Som leder mot Gud?
Men du måste ju tänka kritiskt, försökte jag. Hur kan du veta att du är på rätt väg, om du inte tillåter dig själv att känna till någon annan väg?
Nej, blev svaret. Jag vet redan vad som är rätt, så varför skall jag då utsätta mig för frestelser? (Rigid, eller vad?) Och det borde inte du heller göra. Rensa din bokhylla! (Jag raljerar och överdriver lite nu, men så var andemeningen)
OK, det är klart att jag kan acceptera någons religiösa övertygelse, även om den gränsar till ren och skär dumhet. Men att vidhålla att en annan människa skall censurera sin tankeverksamhet, på grund av den egna religiösa erfarenheten? Aldrig i livet. Religiös erfarenhet är individuell, och kan aldrig, aldrig användas som argument i en seriös diskussion. Då raderas man från min mobil. Då blockeras man på min msn. Då är man på samma nivå som korsfarare, självmordsbombare och George Bush (som förresten inte heller finns på min msn eller i min mobil).
(Däremot kan man föra logiska resonemang som leder fram till att religion är det enda rimliga. Men sådana resonemang leder aldrig till någon specifik religion, utan till religionen som världsförklarande faktor. Och logik tycker vi om.)
Så, vad fick mig att tänka på det här idag, många år senare? Jo, minnet väcktes av en artikel i Svenskan om musikcensur i Islam. Somlig musik är halal, annan är haram. Ofta handlar det om syftet med musiken. Är syftet att man skall dansa, handlar det om kärlek eller droger? Glöm det! Är syftet att lära ut eller hedra Allah? OK, sjung på.
Det här kan verka grymt främmande för en sekulerad svensk. Det är en typisk grej som väcker islamofobi, kan jag tänka mig. Men då kan det vara bra att tänka på att det faktiskt finns svenska kristna som tänker exakt likadant. Jag tycker som sagt inte att man skall acceptera censuren - isåfall hade jag inte sagt upp kontakten med min bekant - men man skall inte tänka att det är något specifikt för islam, eller ens för religion. Det finns antagligen i alla religioner. Det finns i kommunismen och i nazismen. Det är snarare ett utslag av en inskränkt, egocentrisk människosyn.
Eller kanske ett utslag av brist på liberalism?
Freemuse!
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [0]
4 september
kl. 19:12
< Hoppas att inte Fredrik Malm tar illa upp över att jag lånar den här bilden... Frihet på nätet? Näha...En enda gång har jag medvetet sagt upp all kontakt med en person. Visserligen en ganska så ytlig bekant, men ändå. Vad som utlöste det hela?
Jo, min vän var djupt religiös (frikyrklig). Jag har haft väldigt många, väldigt religiösa vänner, och för det mesta har det fungerat bra. Men ömsesidig respekt är förstås en förutsättning om man skall kunna ha en fungerande relation och inte tror på samma saker.
Hur som helst, denna min bekant uppmamande mig att rensa i min bokhylla och i mitt skivställ. Bort med allt som inte är kristet! Varför utmana ödet, och lyssna på musik och läsa böcker som inte leder åt rätt håll? Som leder mot Gud?
Men du måste ju tänka kritiskt, försökte jag. Hur kan du veta att du är på rätt väg, om du inte tillåter dig själv att känna till någon annan väg?
Nej, blev svaret. Jag vet redan vad som är rätt, så varför skall jag då utsätta mig för frestelser? (Rigid, eller vad?) Och det borde inte du heller göra. Rensa din bokhylla! (Jag raljerar och överdriver lite nu, men så var andemeningen)
OK, det är klart att jag kan acceptera någons religiösa övertygelse, även om den gränsar till ren och skär dumhet. Men att vidhålla att en annan människa skall censurera sin tankeverksamhet, på grund av den egna religiösa erfarenheten? Aldrig i livet. Religiös erfarenhet är individuell, och kan aldrig, aldrig användas som argument i en seriös diskussion. Då raderas man från min mobil. Då blockeras man på min msn. Då är man på samma nivå som korsfarare, självmordsbombare och George Bush (som förresten inte heller finns på min msn eller i min mobil).
(Däremot kan man föra logiska resonemang som leder fram till att religion är det enda rimliga. Men sådana resonemang leder aldrig till någon specifik religion, utan till religionen som världsförklarande faktor. Och logik tycker vi om.)
Så, vad fick mig att tänka på det här idag, många år senare? Jo, minnet väcktes av en artikel i Svenskan om musikcensur i Islam. Somlig musik är halal, annan är haram. Ofta handlar det om syftet med musiken. Är syftet att man skall dansa, handlar det om kärlek eller droger? Glöm det! Är syftet att lära ut eller hedra Allah? OK, sjung på.
Det här kan verka grymt främmande för en sekulerad svensk. Det är en typisk grej som väcker islamofobi, kan jag tänka mig. Men då kan det vara bra att tänka på att det faktiskt finns svenska kristna som tänker exakt likadant. Jag tycker som sagt inte att man skall acceptera censuren - isåfall hade jag inte sagt upp kontakten med min bekant - men man skall inte tänka att det är något specifikt för islam, eller ens för religion. Det finns antagligen i alla religioner. Det finns i kommunismen och i nazismen. Det är snarare ett utslag av en inskränkt, egocentrisk människosyn.
Eller kanske ett utslag av brist på liberalism?
Freemuse!
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/henrythehorse/entry/censurera_din_bokhylla_halleluja_inshallah
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
