Detta är meningen med livet!
Idag hämtade jag månadens bokpaket från Bakhåll, och kastade mig genast över Livets mening är en hägring av Peter Glas.
Boken är en mycket översiktlig genomgång av de klyschor som gemene man brukar lägga fram när man ställs in för frågan Vad är meningen med livet? Peter Glas, som för övrigt är en av Bakhålls egna profiler, delar upp frågan i två egentliga frågor. Dels kan man tänka sig att man med livets mening menar vad som verkligen är värdefullt i livet, vad som fyller livet med mening. Dels kan man tänka sig en något djupare frågeställning, som handlar om livets syfte. Varför vi och universum finns. Den första frågeställningen behandlar individens liv, den senare livet som sådant. Den andra, djupare frågeställningen lämnar Glas därhän, och koncentrerar sig på vad som fyller individens liv med mening.
Till en början förklarar Glas att han inte accepterar cirkelresonemang i stil med att livets mening är att leva. Svaret måste också handla om hela livet, och inte om enstaka tillfällen, eller vara för inskränkt. Meningen med livet kan inte heller vara "livsfientligt" alltså finnas på bekostnad av andra människors liv. Glas accepterar heller inte några antisvar a'la Thomas DiLeva: Livet är som en lila porslinselefant.
Utifrån dessa kriterier avfärdar Peter Glas alla de "vanliga" svaren. Lättförståeligt och kategoriskt går han igenom allt från att skaffa barn till att lyssna på musik. Från att bli rik och känd, till att finna livets mening i gemenskap eller hälsa. Livets mening kan heller inte vara att studera filosofi, konst och litteratur, att njuta etc. etc. etc.
Och så kommer han så småningom till ett svar. Efter att noga ha funderat på denna ödesfråga, läst klassiska filosofer och dryftat med moderna, anser sig ha Peter Glas ha funnit ett universalrecept för hur man lever ett meningsfullt liv. Peter Glas menar att det handlar om att vara tillfreds med sin egen vardagslunk:
Om man trivs med sin egen vardagslunk, vad den nu består av, kanske av att snyta ungar och koka rotmos för att citera Sonja Åkesson, om man trivs med den i dess helhet, där även de mindre skojiga momenteten är inbalanserade, som att betala räkningar och gå på föräldramöten, då lever man ett meningsfullt liv.
Jag frågar mig: Är det inte just det som är själva livet? Kan man inte omformulera Peter Glas svar till den fina meningen "meningen med livet är att njuta av livet" - som jag själv tycker ligger nära till hands?
Och vad skulle Glas tycka om det svaret? För det första skulle han antagligen säga att det är ett cirkelresonemang, och alltså avfärda det. För det andra har han själv redan avfärdat frågan "Är livets mening att må gott, att ha det bra, att kunna konsten att njuta av tillvaron?" med det något pessimistiska argumentet att "Njutning är bara en tillfällig paus i den strapatsfyllda vadring som kallas livet. Inte mer, inte mindre.
Har då Peter Glas besvarat sin fråga? Ja, men på ett ganska så otillräckligt och svagt sätt. Men något annat är väl knappast att vänta, med tanke på frågeställningen?
Bortsett från att Glas inte svarar på sin fråga, tycker jag att bokens största brist är dess alltför lättvindiga avfärdande av de religiösa argumenten. Religionen ges ungefär lika stort utrymme som musiken eller rikedomen, och hålls koncentererad inom just detta lilla kapitel. Kort sagt kan man säga att han menar att även om man tycker att meningen med livet är att "ha kontakt med Gud" eller komma till himmelen, så återstår frågan om vad som är meningen med själva existensen. Varför finns Världen, vi och Gud. Men hördu, Peter Glas, tänker jag då, den frågeställningen bryr du dig ju inte om annars? Vad är vitsen med vardagslunken, är väl inte minst lika befogad fråga?
Peter Glas visar med all önskvärd tydlighet att han saknar all tänkbar förståelse för hur en religiös människa fungerar. Ett bra exempel är att om man ser sig själv som skapad med en bakomliggande tanke, men ändå med en fri vilja, ligger det nära till hands att tänka att meningen med livet är att göra så mycket bra saker som möjligt för sina medmänniskor. Vilket knappast kan kännas relevant för den som har en fullständigt ateistisk och vetenskaplig världsåskådning, och snarare borde landa i ett oerhört egoistiskt svar på frågan om livets mening.
Eller om man tänker sig livet som en gåva från den som skapat livet, så borde livets mening vara att njuta av livet så mycket som möjligt, och helt enkelt uppskatta sin gåva maximalt. Det är ju normalt sett det man hoppas på när man ger någon något.
Religionen borde således kunna tas upp i kanske hälften av bokens inledande dels kapitel, och skulle ha fördjupat och breddat boken betydligt.
Ytterligare ett störande moment är att Peter Glas politiska åsikter smyger in på ett ganska opassande och onödigt sätt lite för många gånger:
Chansen att bli intellektuell och därmed kunna föra resonemang om livets mening är nog ytterst liten för alla som ärver stora förmögenheter, de har fullt upp med att ideligen köpa nya lyxjachter och välja inredningsdetaljer till sina badrum.
Behöver jag påpeka att Glas redan avfärdat bildningen som livets mening, och skrivit att intellektualitet på intet sätt är en garanti för att meningsfullt liv? Och varför, i herrans namn, skulle inte den som har råd att göra precis vad den vill och köpa sig från de nedersta trappstegen på Maslows behovstrappa och ägna sig åt självförverkligande inte ha goda förutsättningar att bli nöjd och tillfreds med sin vardagslunk? Tänk om Peter, tänk rätt.
Bokens styrka ligger snarare i det andra avsnittets historiska genomgång om hur man tänkt kring frågan genom tiderna, samt i den abslutande citatsamlingen:
"Livets mening är ren mandelmassa, det renaste i tillvaron." (Frasse (Krister Broberg) i håkan Alexanderssons och Carl Johan de Geers TV-serie Tårtan)
Det är svårt att inte ställa sig frågan om Peter Glas varit sin egen förläggare, och om inte boken hade fått genomgå rejäla förändringar om hans situation varit den normale författarens.
theme.postedin: Litteratur | Permalink | Kommentarer [5]
15 november
kl. 08:23
Idag hämtade jag månadens bokpaket från Bakhåll, och kastade mig genast över Livets mening är en hägring av Peter Glas.
Boken är en mycket översiktlig genomgång av de klyschor som gemene man brukar lägga fram när man ställs in för frågan Vad är meningen med livet? Peter Glas, som för övrigt är en av Bakhålls egna profiler, delar upp frågan i två egentliga frågor. Dels kan man tänka sig att man med livets mening menar vad som verkligen är värdefullt i livet, vad som fyller livet med mening. Dels kan man tänka sig en något djupare frågeställning, som handlar om livets syfte. Varför vi och universum finns. Den första frågeställningen behandlar individens liv, den senare livet som sådant. Den andra, djupare frågeställningen lämnar Glas därhän, och koncentrerar sig på vad som fyller individens liv med mening.
Till en början förklarar Glas att han inte accepterar cirkelresonemang i stil med att livets mening är att leva. Svaret måste också handla om hela livet, och inte om enstaka tillfällen, eller vara för inskränkt. Meningen med livet kan inte heller vara "livsfientligt" alltså finnas på bekostnad av andra människors liv. Glas accepterar heller inte några antisvar a'la Thomas DiLeva: Livet är som en lila porslinselefant.
Utifrån dessa kriterier avfärdar Peter Glas alla de "vanliga" svaren. Lättförståeligt och kategoriskt går han igenom allt från att skaffa barn till att lyssna på musik. Från att bli rik och känd, till att finna livets mening i gemenskap eller hälsa. Livets mening kan heller inte vara att studera filosofi, konst och litteratur, att njuta etc. etc. etc.
Och så kommer han så småningom till ett svar. Efter att noga ha funderat på denna ödesfråga, läst klassiska filosofer och dryftat med moderna, anser sig ha Peter Glas ha funnit ett universalrecept för hur man lever ett meningsfullt liv. Peter Glas menar att det handlar om att vara tillfreds med sin egen vardagslunk:
Om man trivs med sin egen vardagslunk, vad den nu består av, kanske av att snyta ungar och koka rotmos för att citera Sonja Åkesson, om man trivs med den i dess helhet, där även de mindre skojiga momenteten är inbalanserade, som att betala räkningar och gå på föräldramöten, då lever man ett meningsfullt liv.
Jag frågar mig: Är det inte just det som är själva livet? Kan man inte omformulera Peter Glas svar till den fina meningen "meningen med livet är att njuta av livet" - som jag själv tycker ligger nära till hands?
Och vad skulle Glas tycka om det svaret? För det första skulle han antagligen säga att det är ett cirkelresonemang, och alltså avfärda det. För det andra har han själv redan avfärdat frågan "Är livets mening att må gott, att ha det bra, att kunna konsten att njuta av tillvaron?" med det något pessimistiska argumentet att "Njutning är bara en tillfällig paus i den strapatsfyllda vadring som kallas livet. Inte mer, inte mindre.
Har då Peter Glas besvarat sin fråga? Ja, men på ett ganska så otillräckligt och svagt sätt. Men något annat är väl knappast att vänta, med tanke på frågeställningen?
Bortsett från att Glas inte svarar på sin fråga, tycker jag att bokens största brist är dess alltför lättvindiga avfärdande av de religiösa argumenten. Religionen ges ungefär lika stort utrymme som musiken eller rikedomen, och hålls koncentererad inom just detta lilla kapitel. Kort sagt kan man säga att han menar att även om man tycker att meningen med livet är att "ha kontakt med Gud" eller komma till himmelen, så återstår frågan om vad som är meningen med själva existensen. Varför finns Världen, vi och Gud. Men hördu, Peter Glas, tänker jag då, den frågeställningen bryr du dig ju inte om annars? Vad är vitsen med vardagslunken, är väl inte minst lika befogad fråga?
Peter Glas visar med all önskvärd tydlighet att han saknar all tänkbar förståelse för hur en religiös människa fungerar. Ett bra exempel är att om man ser sig själv som skapad med en bakomliggande tanke, men ändå med en fri vilja, ligger det nära till hands att tänka att meningen med livet är att göra så mycket bra saker som möjligt för sina medmänniskor. Vilket knappast kan kännas relevant för den som har en fullständigt ateistisk och vetenskaplig världsåskådning, och snarare borde landa i ett oerhört egoistiskt svar på frågan om livets mening.
Eller om man tänker sig livet som en gåva från den som skapat livet, så borde livets mening vara att njuta av livet så mycket som möjligt, och helt enkelt uppskatta sin gåva maximalt. Det är ju normalt sett det man hoppas på när man ger någon något.
Religionen borde således kunna tas upp i kanske hälften av bokens inledande dels kapitel, och skulle ha fördjupat och breddat boken betydligt.
Ytterligare ett störande moment är att Peter Glas politiska åsikter smyger in på ett ganska opassande och onödigt sätt lite för många gånger:
Chansen att bli intellektuell och därmed kunna föra resonemang om livets mening är nog ytterst liten för alla som ärver stora förmögenheter, de har fullt upp med att ideligen köpa nya lyxjachter och välja inredningsdetaljer till sina badrum.
Behöver jag påpeka att Glas redan avfärdat bildningen som livets mening, och skrivit att intellektualitet på intet sätt är en garanti för att meningsfullt liv? Och varför, i herrans namn, skulle inte den som har råd att göra precis vad den vill och köpa sig från de nedersta trappstegen på Maslows behovstrappa och ägna sig åt självförverkligande inte ha goda förutsättningar att bli nöjd och tillfreds med sin vardagslunk? Tänk om Peter, tänk rätt.
Bokens styrka ligger snarare i det andra avsnittets historiska genomgång om hur man tänkt kring frågan genom tiderna, samt i den abslutande citatsamlingen:
"Livets mening är ren mandelmassa, det renaste i tillvaron." (Frasse (Krister Broberg) i håkan Alexanderssons och Carl Johan de Geers TV-serie Tårtan)
Det är svårt att inte ställa sig frågan om Peter Glas varit sin egen förläggare, och om inte boken hade fått genomgå rejäla förändringar om hans situation varit den normale författarens.
theme.postedin: Litteratur | Permalink | Kommentarer [5]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/henrythehorse/entry/detta_%C3%A4r_meningen_med_livet
Skriv en kommentar:
Skrivet av 84.217.116.229 den 15 november, 2006 kl. 02:09 #
Skrivet av Henrik den 15 november, 2006 kl. 08:28 #
Skrivet av Bam den 15 november, 2006 kl. 10:33 #
Skrivet av B den 15 november, 2006 kl. 12:28 #
Skrivet av Bam den 15 november, 2006 kl. 16:26 #