Nobelpriset #5 - Äntligen!
<Istanbul, förstås
Äntligen! Äntligen! (säger jag, och låtsas som om jag har väntat länge...) Äntligen! Äntligen!
För en vecka sedan hoppades jag på Pamuk, men vågade inte tro. Då hade jag läst en halv bok, och var bara nästan övertygad. När så Horace gav beskedet i eftermiddags (Jag lyssnade spänt på radion i seminariepausen) hade jag läst klart Den vita borgen, och börjat ta mig igenom Den svarta boken. Och framför allt hade jag blivit fullständigt betagen, och nästan, nästan satsat en hundring på Ladbrokes. Oddsen hade stigit, och var uppe i 7-1 i morse, och såväl Adonis som Joyce Carol-Oates hade klättrat förbi på listan. Men Pamuk är bland det bästa mina ögon och min järna befattat sig med, och det är utan tvekan där slanten hade landat om jag vareit spelare.
"som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning"
Orhan Pamuk är det absolut bästa val Akademien kunde göra. Han är en stor och fantastisk författare, som ändå är lättillgänglig för den stora massan. Han är välläst i Sverige, och det finns sju titlar tillgängliga på den svenska marknaden. Dessutom är det politiskt klokt av Svenska Akademien att skicka en signal till Turkiet. Europa vill inte ha rasism diskrimenring (läs massmord...) av kurder. Vi premierar istället er stora fantastiska författare, som stått åtalad för förtal av den turkiska staten sedan han tagit tydlig ställning för kurdernas sak. Priset är en signal om vad som behövs för ett turkiskt EU-medlemskap.
Många går runt och hoppas att akademien skall ge priset till Salman Rushdie. Att ge priset till Rushdie vore att i efterhand ändra riktning i Rushdieaffären, som fick Werner Aspenström, Kerstin Ekman och Lars Gyllensten att lämna akademiens arbete, och det lär aldrig hända. Men Pamuk är något av en trevande hand till Ekman, då han var den förste turkiske författare som offentligt fördömde den omtalade fatwan.
Hubert Spiegel från Frankfurter Allgemeine Zeitung sammanfattar i DN:
"Han har upprätthållit en dialog mellan den europeiska världen och den islamska, och denna dialog kommer tack vare årets pris att fördjupas."
På norska Dagbladets hemsida möts man av en fet rubrik:
Har Nobels litteraturpris blitt politisk?
I artikeln står bland annat följande att läsa:
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
12 oktober
kl. 16:54
<Istanbul, förståsÄntligen! Äntligen! (säger jag, och låtsas som om jag har väntat länge...) Äntligen! Äntligen!
För en vecka sedan hoppades jag på Pamuk, men vågade inte tro. Då hade jag läst en halv bok, och var bara nästan övertygad. När så Horace gav beskedet i eftermiddags (Jag lyssnade spänt på radion i seminariepausen) hade jag läst klart Den vita borgen, och börjat ta mig igenom Den svarta boken. Och framför allt hade jag blivit fullständigt betagen, och nästan, nästan satsat en hundring på Ladbrokes. Oddsen hade stigit, och var uppe i 7-1 i morse, och såväl Adonis som Joyce Carol-Oates hade klättrat förbi på listan. Men Pamuk är bland det bästa mina ögon och min järna befattat sig med, och det är utan tvekan där slanten hade landat om jag vareit spelare.
"som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning"
Orhan Pamuk är det absolut bästa val Akademien kunde göra. Han är en stor och fantastisk författare, som ändå är lättillgänglig för den stora massan. Han är välläst i Sverige, och det finns sju titlar tillgängliga på den svenska marknaden. Dessutom är det politiskt klokt av Svenska Akademien att skicka en signal till Turkiet. Europa vill inte ha rasism diskrimenring (läs massmord...) av kurder. Vi premierar istället er stora fantastiska författare, som stått åtalad för förtal av den turkiska staten sedan han tagit tydlig ställning för kurdernas sak. Priset är en signal om vad som behövs för ett turkiskt EU-medlemskap.
Många går runt och hoppas att akademien skall ge priset till Salman Rushdie. Att ge priset till Rushdie vore att i efterhand ändra riktning i Rushdieaffären, som fick Werner Aspenström, Kerstin Ekman och Lars Gyllensten att lämna akademiens arbete, och det lär aldrig hända. Men Pamuk är något av en trevande hand till Ekman, då han var den förste turkiske författare som offentligt fördömde den omtalade fatwan.
Hubert Spiegel från Frankfurter Allgemeine Zeitung sammanfattar i DN:
"Han har upprätthållit en dialog mellan den europeiska världen och den islamska, och denna dialog kommer tack vare årets pris att fördjupas."
På norska Dagbladets hemsida möts man av en fet rubrik:
Har Nobels litteraturpris blitt politisk?
I artikeln står bland annat följande att läsa:
"Med Orhan Pamuk som vinner, kan prisen sies å ha et politisk innhold for andre året på rad. I fjor valgte akademiet å gi prisen til Harold Pinter, som er en krass USA-kritiker. Pinter deltok ikke fysisk under prisoverrekkelsen i Stockholm 10. desember, men benyttet prisutdelingen til å skjelle ut USA og Storbritannias engasjement i Irak."
Äntligen! Äntligen!
theme.postedin: Nobelpriset | Permalink | Kommentarer [0]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/henrythehorse/entry/f%C3%B6r_en_vecka_sedan_hoppades
Kommentarer:
Skriv en kommentar:
