Obehagligt om islam
<Sant?
Jag har den senaste veckan snubblat in på två ganska så obehagliga sidor om islam.
Den första (http://www.sanningenomislam.se/) är en kristen webbplats som ser det som sin uppgift att frälsa svenska muslimer och upplysa kristna om islams sanna väsen. Bara det faktum att upphovsmännen ger sig in på att diskutera varför kristna får bönesvar, men inte muslimer är väl ett ganska gott tecken på vilken nivå kritiken ligger.
Den andra sidan, Islamkritik (http://islamkritik.blogspot.com/), är halare och mindre uppenbar. Dess mål är att visa sanningen om islam som totalitär politisk ideologi. Så kallad saklig kritik. Saklig kritik som utmålar islam som ondska. Yeah righ, det var så religon fungerar. Jag hade glömt... Jag har svårt att förstå vad som driver en människa att manifestera sitt hat på det viset, om hon inte själv är fanatisk inom en annan religion. Mycket svårt.
Jag menar inte att det inte finns våldsamma och obehagliga, förtryckande element i islam. Verkligen inte. Jag är mer påläst än så. Men det är våldet som finns inom islam, inte tvärtom. Där finns också plats för annat, som man ka förstå och sympatisera med. bevislign och också föföras av.
Igår gjorde jag ett halvhjärtat försök att ansluta mig till en demonstration för libanesernas sak på Stora Torget, men gick illamående därifrån. Med en skylt i vänster hand, Sionism = rasism , låter man höger hand hålla en Hizbollah-flagga. Med antirasistiska paroller stöder man helhjärtat ledare och rörelser som öppet förklarar att de vill utrota alla judar ur regionen. "Ge dem maskingevär! Lär dem skjuta judar! Kriga mot Tel Aviv". Men det sker på arabiska, så vänstern vet inte vad den stöder.
Men jag tänker inte visa det stödet. Jag tycker lika illa om rasism oavsett från vilken folkgrupp den kommer. Vänsterns selektivitet ligger inte för mig. Däremot skulle jag gärna se en gammal hederlig antikrigsdemonstration.
Vad som är synd är att dessa bråkmakare är de som syns. TV visar bilder på bergsmullor med maskingevär. De visar självmordsattentat, och de visar våldsamma uppror mot den västerländska kulturen. Självklart. Där finns ju ett nyhetsvärde som inte finns i välintegrerade svenska muslimer, muslimska pascifistiska författare och filosofer, och uråldig sufisk visdom. Men som alltid är det den som skriker högst och skjuter mest som blir sitt folks talesman. Tänk om arabisk TV visar bilder på svenska nynazistdemonstrationer, amerikansk kristen höger som hyllar Israel starkare än israelerna själva. Och bilden är det universella språket. En politikt korrekt debattartikel på svenska eller danska om integration, tolerans och allt som är bra är det ine många som förstår i Teheran. Lika lite som vi förstår vad det står på skyltarna i arabiska demonstratoer vi ser på TV. Men en Muhammedkarikatyr, eller en brinnande flagga för den delen, det är universellt språk. Språk som gör sig i TV på alla sidor av jorden.
Vad jag försöker säga är att alla kanske skulle må bra av att fundera på hur vi generaliserar. Ingen tror att Woody Allen vilken sekund som helst sätter sig i ett flygplan för att bomba Beirut, men varenda amerikansk muslim, eller svensk för den delen, kan vittna om omgivningens misstänksamhet.
Det har satts ett likhetstecken mellan islamism och islam. Ett likhetstecken som fylls i och kursiveras och understryks på de ovan nämnda sidorna.
Jag skulle vilja påminna dem om att alla religioner är nyanserade. Det finns andra sidor av islam. Det var knappast ett brinnande kvinnoförakt, en önskan att förslava alla judar och kristna och mörda alla andra, ett hopp om att få dö i det heliga kriget som fick fredskämpen Cat Stevens att överge sitt liv i väst och bli Yusef Islam. Som fick Ivan Aguéli att förklara att den store muslimske filosofen Ibn Arabi befriat honom från våldet och skänkt honom mildhet och vishet. Som fick Gunnar Ekelöf att göra österlandet till en symbol för friden han ägnade sitt liv åt at söka.
Religiös övertygelse går att förstå. Men inte genom att läsa hatpropaganda, utan genom att läsa religiösa urkunder och vittnesmål. Författarna bakom Islamkritik och Sanningen om Islam borde prova. För hur kan man kritisera något som man inte ens har försökt att förstå? Utan att förflytta sig för ett ögonblick, och se religionen inifrån.
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [1]
6 augusti
kl. 11:48
<Sant?Jag har den senaste veckan snubblat in på två ganska så obehagliga sidor om islam.
Den första (http://www.sanningenomislam.se/) är en kristen webbplats som ser det som sin uppgift att frälsa svenska muslimer och upplysa kristna om islams sanna väsen. Bara det faktum att upphovsmännen ger sig in på att diskutera varför kristna får bönesvar, men inte muslimer är väl ett ganska gott tecken på vilken nivå kritiken ligger.
Den andra sidan, Islamkritik (http://islamkritik.blogspot.com/), är halare och mindre uppenbar. Dess mål är att visa sanningen om islam som totalitär politisk ideologi. Så kallad saklig kritik. Saklig kritik som utmålar islam som ondska. Yeah righ, det var så religon fungerar. Jag hade glömt... Jag har svårt att förstå vad som driver en människa att manifestera sitt hat på det viset, om hon inte själv är fanatisk inom en annan religion. Mycket svårt.
Jag menar inte att det inte finns våldsamma och obehagliga, förtryckande element i islam. Verkligen inte. Jag är mer påläst än så. Men det är våldet som finns inom islam, inte tvärtom. Där finns också plats för annat, som man ka förstå och sympatisera med. bevislign och också föföras av.
Igår gjorde jag ett halvhjärtat försök att ansluta mig till en demonstration för libanesernas sak på Stora Torget, men gick illamående därifrån. Med en skylt i vänster hand, Sionism = rasism , låter man höger hand hålla en Hizbollah-flagga. Med antirasistiska paroller stöder man helhjärtat ledare och rörelser som öppet förklarar att de vill utrota alla judar ur regionen. "Ge dem maskingevär! Lär dem skjuta judar! Kriga mot Tel Aviv". Men det sker på arabiska, så vänstern vet inte vad den stöder.
Men jag tänker inte visa det stödet. Jag tycker lika illa om rasism oavsett från vilken folkgrupp den kommer. Vänsterns selektivitet ligger inte för mig. Däremot skulle jag gärna se en gammal hederlig antikrigsdemonstration.
Vad som är synd är att dessa bråkmakare är de som syns. TV visar bilder på bergsmullor med maskingevär. De visar självmordsattentat, och de visar våldsamma uppror mot den västerländska kulturen. Självklart. Där finns ju ett nyhetsvärde som inte finns i välintegrerade svenska muslimer, muslimska pascifistiska författare och filosofer, och uråldig sufisk visdom. Men som alltid är det den som skriker högst och skjuter mest som blir sitt folks talesman. Tänk om arabisk TV visar bilder på svenska nynazistdemonstrationer, amerikansk kristen höger som hyllar Israel starkare än israelerna själva. Och bilden är det universella språket. En politikt korrekt debattartikel på svenska eller danska om integration, tolerans och allt som är bra är det ine många som förstår i Teheran. Lika lite som vi förstår vad det står på skyltarna i arabiska demonstratoer vi ser på TV. Men en Muhammedkarikatyr, eller en brinnande flagga för den delen, det är universellt språk. Språk som gör sig i TV på alla sidor av jorden.
Vad jag försöker säga är att alla kanske skulle må bra av att fundera på hur vi generaliserar. Ingen tror att Woody Allen vilken sekund som helst sätter sig i ett flygplan för att bomba Beirut, men varenda amerikansk muslim, eller svensk för den delen, kan vittna om omgivningens misstänksamhet.
Det har satts ett likhetstecken mellan islamism och islam. Ett likhetstecken som fylls i och kursiveras och understryks på de ovan nämnda sidorna.
Jag skulle vilja påminna dem om att alla religioner är nyanserade. Det finns andra sidor av islam. Det var knappast ett brinnande kvinnoförakt, en önskan att förslava alla judar och kristna och mörda alla andra, ett hopp om att få dö i det heliga kriget som fick fredskämpen Cat Stevens att överge sitt liv i väst och bli Yusef Islam. Som fick Ivan Aguéli att förklara att den store muslimske filosofen Ibn Arabi befriat honom från våldet och skänkt honom mildhet och vishet. Som fick Gunnar Ekelöf att göra österlandet till en symbol för friden han ägnade sitt liv åt at söka.
Religiös övertygelse går att förstå. Men inte genom att läsa hatpropaganda, utan genom att läsa religiösa urkunder och vittnesmål. Författarna bakom Islamkritik och Sanningen om Islam borde prova. För hur kan man kritisera något som man inte ens har försökt att förstå? Utan att förflytta sig för ett ögonblick, och se religionen inifrån.
theme.postedin: Religion | Permalink | Kommentarer [1]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/henrythehorse/entry/font_size_2_span_style
Skriv en kommentar:
Skrivet av Erik den 06 augusti, 2006 kl. 14:19 #