Gatukonstnär är ett ord som ger mig ganska så negativa vibbar. Jag tänker Hötorg, jag tänker på dussintecknare som kallar sig porträttmålare, och jag tänker på grabbar som är hyfsade på att hantera en sprejburk och några pappersmallar men som verkar se sin "konst" som något lika betydelsefullt som krängande av batteridrivna kaniner.
Men det finns förstås gatukonstnärer som är värda all respekt, och är de kanske allra mest fascinerande konstnärer man kan tänka sig. Somliga befinner sig inte på gatan för att de inte har någon annanstans att vara, utan för att de föredrar gatans fria klimat. Att teckna med krita på trottoarer kan ses som en protest mot det kalla, elitistiska klimat som tycks genomsyra konstvärlden, och som Lars Anders Johansson skriver så bra om.
En sådan konstnär är Kurt Wenner. Han har alldeles uppenbart de tekniska kvaliteter som behövs för utklassa vilken eventkonstnär från konstfack som helst. Men istället för att använda sina talanger i den traditionella konstens rum, målar han på trottoarer och torg. Hans specialitet har blivit ett slags 3D-illusioner eller optiska villor, som är precis hur grymma som helst.
I Wenners fotspår går Julian Beever, som inte är lika klassicistisk som Wenner, men vars gatumålningar är minst lika förvirrande och häpnadsväckande.
Kurt Wenner:
Julian Beever:
theme.postedin: Konst | Permalink | Kommentarer [0]
