För exakt ett år sedan publicerades det första inlägget i den här bloggen. Jag skrev om att jag började blogga för att fördriva tiden på mitt händelselösa sommarjobb, och förklarade att jag inte förväntade mig att någon skulle läsa utan att jag skrev mest för min egen skull.
Numera skriver jag inte bara för min egen skull. Ungefär 50 personer läser bloggen varje dag oavsett om jag skriver eller inte. När jag har mina svackor och tar för långa pauser, sjunker förstås antalet. Ibland stiger det oförklarligt. Flest läsare på ett dygn hade jag i april i år, då 117 personer läste bloggen.
För er nytillkomna - såhär började det:
Varför, i herrans namn, varför skaffar man en blogg?
13 juli kl. 10:10
Hur skriver man sitt första inlägg? Jag tror att man kanske förklarar varför, för det är onekligen en fråga man kan ställa sig. Jag menar, med tanke på hur många som skriver ointressanta, egocentriska saker i sina bloggar som ingen läser, varför inbillar jag mig att någon skulle vilja läsa mina ointressanta, egocentriska tankar? Svaret är enkelt. Det gör jag inte. Jag förväntar mig över huvud taget inte att någon skall läsa det här. Jag skriver i skrivande stund enbart för att fördriva tiden.
Det är nämligen som så att jag jobbar som receptionist på Pfizer i Uppsala i ett par veckor. Det låter som ett riktigt juste jobb, kan man ju tycka. Haken är att receptionen inte har någon funktion. Alla besökare anmäler sig hos en vakt, som sköter alla egentliga receptionsärenden. Till mig ringer man om man inte förstår hur intranätets bokningssystem fungera, och vill ha hjälp med att boka ett konferensrum. Men det är juli. Alla har semester, ingen har konferens. Man kan också komma till mig om man vill beställa en budbil. Men det är juli. Alla har semester, ingen skickar bud. Alltså har jag absolut ingenting att göra. Igår lånade jag ut en nyckel till en städerska. Det var allt. På hela dagen. På allvar alltså.
De senaste tre dagarna har jag läst DN, Svenskan, aftonbladet, UNT och diverse andra nättidningar. Jag har spanat in bloggar och tröttnat ganska så fort, för det faktiskt inte särskilt intressant att läsa någons som man inte känner dagbok. Jag har gått igenom passagens samtliga forum och förundrats över att folk grubblar över ännu konstigare än vad jag gör, jag har sökt efter saker att köpa för min lön på diverse webbutiker, och jag har läst gamla, gamla böcker böcker på projekt Runeberg. Men så hände det. Efter tre hela arbetsdagar av surfande kände jag mig klar med Internet. Därför skaffade jag en blogg. För att ha något att göra i receptionen. Förvänta er febril aktivitet de närmaste dagarna, och mycket, mycket nonsens.
theme.postedin: Internet och bloggar | Permalink | Kommentarer [0]
