Jag läser i DN att antalet hemmafruar bland USA:s välbeställda ökar lavinartat. Mina oroade tankar söker sig till Olof Lagercrantz, vars ungdomsbiografi Min första krets jag just läser, och hans beskrivning av föräldrarna, Carl och Agnes. Några tänkvärda ord:
Carl drev Agnes in i sinnessjukdomen. Det låter hårt men är ej osant. I rättvisans namn måste tilläggas att Carl stod som en representant, skuldlös personligen i viss mån, för ett samhälle där kvinnorna var tillspillogivna, där ingen plats fanns för dem som människor, blott som typer och tjänare.
När äktenskapet började väntade han sig att fjärilen vid herrgårdsdammen, den behagfulla i sagoslottet, över en natt skulle förvandla sig till en praktisk husmor, börja skramla med nycklar, sätta jungfruarna i rörelse, servera utsökta rätter. Med sådant kunde Agnes inte ställa upp. Hon hade ingenting lärt sig. Det enda hon kunde bjuda honom var oinskränkt beundran och total lydnad.
Agnes hade höga tankar om sin man. Han ägde moralisk storhet och det fick vi oss tidigt inpräglat. Som medborgare och far var han omutlig och skrupulöst hederlig. Den nimbus som omgav honom förstärktes av hans spartanska vanor vilka tycktes emanera ur hans moral. Då Agnes saknade varje insikt i ekonomi och politik kunde hennes beundran för sin man växa ostörd av fakta.
theme.postedin: Litteratur | Permalink | Kommentarer [0]
