En gång i den här bloggens barndom, skrev jag ett förklarande inlägg om mitt kryptiska alias - Henrythehorse. Jag tror att det är på sin plats att komplettera med en förklaring till det bloggens namn - Hic Habitat Felicitas - så här på ettårsdagen.
1. Hic Habitat Felicitas - Här bor lyckan
'Hic habitat felicitas' är väl inte den hårdast slitna latinska sentensen (typ carpe diem, alea iacta est, navigare necesse est, amor omnia vincit...), men ändå en sådan där mening som de flesta som läst lite latin eller bara har lite koll på språk förstår och känner igen. Här bor lyckan. Man kan gott tolka det bokstavligt. Jag är otroligt nöjd, och otroligt lycklig. Vilket verkar verkar vara ganska så unikt i bloggvärlden.
2. Hic Habitat Felicitas - Pompeijansk erotik
Frasen 'Hic habitat helicitas' står inristad under en fallossymbol i Pompeijs ruiner. Den klottrande romaren hade något andra avsikter med frasen än vad jag har. Läs inte in alltför mycket i sammanträffandet.
3. Hic Habitat Felicitas - Glädje och gamman i sällskap med Thunman och Taube
I sin 'Balladen om Olof Thunman' berättar Evert Taube om hur han under en lunch på Hotell Rydberg 1907 får syn på Olof Thunman, som ropar honom till sig med orden "Hic habitat felicitas!". Den 'felicitas' som Thunman syftar på har nog inte särskilt mycket med erotik att göra, utan snarare med en en aning pretentiös feststämning. För Olof Thunman var antagligen en jäkel på det där med pretentiöst festande - han ägnade både en och två timmar åt kvällens i fråga årsbarn och medjubilar, och betydligt fler åt Upplands Nation där han sedermera blev hedersledamot.
Olof Thunman är i allmänhet mest känd som mannen bakom 'Vi gå över daggstänkta berg' och 'Upplandssången'. Han anses i efterhand som en ganska så medioker skald, men en desto större konstnär. Många av hans tuschteckningar av Uppländska landskap är värda en gnutta gloir. Mindre känt är att han under en period agerade privatlärare åt Evert Taube i ämnena konst, arikitektur och poesi. Och så är han ju Knivstas storhet i litterära sammanhang. Vilket kanske säger mer om Knivsta som litterär ort än vad et säger om Olof Thunman... Ytterligare ett sympatiskt drag är hans kärlek till vägen och vandrandet (vid sidan om Upplands nation sade sig Thunman tillhöra Landsvägsnationen). Såhär skriver Claes-Henric Siven i tidningen Kultur i Uppland, no 2 2005:
Den moderna tidens biltrafik var han inte road av. Landskapet skulle avnjutas långsamt och genom kontemplation, inte i ett snabbt framrusande och bullrande fordon som med sina bensinångor dränkte alla landskapets dofter.
Tidsenligt, inte sant?
theme.postedin: Internet och bloggar | Permalink | Kommentarer [0]
