Jag läser i DN att major Sven E Hedgren efter tjänstgöring i Afghanistan är seriöst oroad över det språk som svenska soldater använder, och att han författat en skrivelse som gått ut till Riksdagen, Regeringen, Försvarsmakten etc. Han menar att det nära samarbetet med utländska förband har bidragit till ett förkastligt bruk av utländska ord och främmande förkortningar. Vidare menar han ett försvarets språk måste restaureras, och hänvisar till Riksdagens ställningstagande till det offentliga språkbruket i Sverige: "Den offentliga svenskan skall vara vårdad enkel och begriplig."

Så långt allt väl, bortsett från det där med att restaurera språket. Vilket stadium i vår svenska språkhistoria önskar Hedgren återgå till? Sedan kommer meningen som antyder att "enkelt och begripligt" är subjektiva begrepp, och att Hedgrens uppfattning om deras betydelse skiljer sig fatalt från min egen:

Riksdagens intentioner innehålls inte inom Försvarsmakten, med risk för missförstånd inom de väpnade styrkorna, men också till förfång för allmänhetens förståelse och  statsmakternas övergripande styrning och uppföljning av verksamheten.

Jag blir givetvis nyfiken på om den här meningen bara är en olyckshändelse, författad av en man med ambitioner att skriva över sin egen nivå för att understryka sin språkliga auktoritet, eller om major Hedgren faktiskt skriver så illa, och har så dålig verklighetsuppfattning som det verkar. Genom Google finner jag ytterligare en text signerad major Hedgren, och min misstanke om att major Hedrgen inte känner till sina begränsningar förstärks. I Räddningsverkets tidning Sirenen, nr 1 2006, skriver major Hedgren en enkel liten insändare om hur de som arbetade med räddningsinsatsen i Thailand under Tsunamikatastrofen borde avtackas. Eller rättare sagt: insändaren borde ha varit enkel. Hedgrens meningar är så långa och så snåriga att han ständigt trasslar in sig i syftningsfel - ibland riktigt komiska:

Försvarsmakten (FM) har föredömligt samordnat och genomfört en avtackningsceremoni på Uppsala garnison för personal som, i smått och stort, stöttat hemtagningen av offren från tsunami-katastrofen och dess anhöriga på Ärna-basen (före detta F16).

Tsunamikatastrofens anhöriga? Är det den stora familjen av mindre vågor ute till havs, eller är det andra naturkatastrofer? (Förlåt, jag antar att man inte skall raljera om tsunamin.) Nåväl, jag kör i major Hedgrens snåriga text i en LIX-räknare och får fram värdet sjuttio. Lix står för läsbarhetsindex, och ger en fingervisning om hur lättläst en text är. Talet baserar sig bland annat på meningarnas längd, och bruket av långa ord. Ju lägre Lix-värde, desto lättare text:

Inläggen på Hic habitat felicitas har ett snittvärde runt 40, vilket motsvarar en normal tidningstext. DN:s artikel om Hedgren har ett index på 52. Major Hedgrens 70 motsvarar alltså riktigt snårig byrokratsvenska. Med råge.

Jag är fullständigt enig med den gode majoren om att den offentliga svenskan kan behöva en översyn. Men då är det knappast att grabbarna i Afghanistan slänger sig med uttryck från sina amerikanska kollegor som är problemet, utan att de höga hästarna byråkratiserar sig in absurdum.

Major Hedgren liknar sig slutligen vid Don Quijote. Jag är benägen att hålla med, men vill inte föra över liknelsens på hans strid utan på hans självbild...

För övrigt anser jag att militärens benämning av hemvärnet bör föras in i SAOB: Möpar, av förkortningen MÖP - militärt överintresserad person.

(Den här texten har ett läsbarhetsindex på 50)