<Nya, färska kanoner anno 1864
De senaste dagarnas kulturdebatt domineras folkpartiets förslag om att konstruera en svensk kanon, på samma sätt som man gjort i Danmark. Frågan är om det går. Solklart är att man kan göra upp en lista på litteratur som man tycker understryker vissa ideal. Ideal som man vill skall förmedlas i skolan. Lika solklart är att dessa listor skulle se olika ut beroende på vilka politiker man bad konstruera dem. Sverigedemokraterna skulle lyfta fram Heidenstam, Albert Engström, Carl David af Wirsén (den gamle idioten och kulturens värsta fiende) och kanske någon av Strindbergs könskonservativa prylar. Vänstern skulle väl plocka fram 5 unga, arbetarförfattarna och en bunt hittils okända föregångare till den svenska feminismen. Och mellanspannet, riksdagen, skulle väl antagligen välja likriktat, snällt och fullständigt ospännande. De skulle plocka toppskiktet från alla de listor som redan gjorts och kanske byta ordning litegrann, bara för att inte stöta sig med någon.
Listor skulle det bli i alla fall, om de försökte. Men skulle det bli kanon? Kan man konstruera kanon? Kan man, som Leijonborg vill, slänga in Kalifatides bara för att han inte är av svenskt ursprung? Varför kvotera in i den klassiska litteraturen (något som per definition borde vara omöjligt, eftersom ingen kommitté kan utse klassiker) när man inte vill kvotera i arbetslivet?
Nej, för min del får Fp gärna konstruera en lista på bra klassiker att läsa i skolan, med syftet att få svenska ungdomar att läsa mer klassisk litteratur. Och in i en sådan lista kan man välja, vraka, värdera, kvotera och moralisera hur mycket man vill. Men man ska passa sig för att kalla det kanon.
En som inte drar sig för att utse sig själv till litteraturdomare är den stockkonservativa, amerikanska litteraturproffessorn Harold Bloom som skrivit en bok som i princip är en lista över västerlandets kanon. Nedan följer de svenska klassikerna, enligt Bloom:
Strindberg: Till Damskus, Fröken Julie, Fadren, Dödsdansen, Spöksonaten, Ett drömspel
Gunnar Ekelöf: Guide to the underworld
Tomas Tranströmer: Valda dikter
Pär Lagerqvist: Barrabas
Lars Gustafsson: Valda dikter
Det ligger nära till hands att tro att detta är de svenska författare han över huvud taget läst, och hans auktoritet som bedömmare av den svenska litterauren kan kanske ifrågasättas en aning...
theme.postedin: Kulturkanon | Permalink | Kommentarer [0]
