I kanondebattens grumliga kölvatten har Folkpartiets ledning beslutat sig för att anta Wikströms linje som partiets officiella. Dessutom vill man införa ett separat betyg i litteraturkunskap. Vad tycker den blivande svenskläraren om det?
Jag är skeptisk till den omtalade, ännu obefintliga kanonlistan som Fp vill konstruera. Dels för att jag inte tror att en sådan går att konstruera, vilket jag skrivit om tidigare. Dels för att jag inte tror på att styra elevernas läsning centralt. Ett av svenskundervisningens litteraturblocks huvudsyften tycker jag skall vara att öppna elevernas sinnen för litteraturens fantastiska värld. Ge dem oförglömliga läsupplevelser. Det åstadkommer man inte genom att tvinga alla att läsa Selma.
Jag tror på det individuella bokvalet. En av svensklärarens största utmaningar är att plocka fram böcker som passar varje elev. Somliga älskar Löwenskiöldska ringen. Andra tycker att den är så tråkig att de aldrig mer tittar åt en så kallad klassiker. Däremot skulle samma elev kanske kunna bli en första klassens boknörd om han fick Bukowski, Orwell, eller Tolkien i handen. Författare som knappast platsar i en svensk kanon. (Lika lite som Anders And borde ha platsat i den danska)
MEN Folkpartiet är likväl det enda parti som ställer sig upp och vågar slå ett slag för svenskämnet. Som vågar säga att vi måste värna om vår klassiska litteratur. Och det tycker jag om. Som boknörd och blivande svensklärare är det precis vad jag vill höra. Jag vill undervisa i det jag är bra på och brinner för, och det verkar jag ha störst utsikter att få göra med ett starkt Folkparti. Då är formen underordnad.
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_13426166.asp
I England förs en debatt som inte är helt olik den svenska. Där är det i och för sig ingen som ifrågasätter Shakespeare och grabbarnas inflytande på den brittiska kulturen, och de engelska skolbarnen kan sin litteratur på handens fingrar. I alla fall om man jämför med svenska skolbarn. Nej, där är det istället bokförlaget Penguin som i samband med sitt 60-årsjubileum publicerat en lista över tidernas 100 bästa böcker och givit upphov till starka reaktioner. Men där handlar inte reaktionerna om att Penguin skulle vara rasistiska och elitistiska, utan om vilka böcker som hade varit bättre alternativ. Penguin har en härlig litteraturliberal inställning, och såväl Ian Flemming som Anthony Burroughs finns med på listan. Med ett sådant urval skulle det inte vara helt knepigt att inspirera elever med vitt skilda intressen.
Läs Penguins lista här: http://www.timesonline.co.uk/article/0,,7-2296297_1,00.html
Och en artikel ur Times som handlar om listan här: http://www.timesonline.co.uk/article/0,,923-2296296,00.html
theme.postedin: Kulturkanon | Permalink | Kommentarer [0]
