^Den första upplagan av Tour de France, 1903. Varför är det inte längre någon som genomför Touren i gubbkeps eller hatt och kavaj?

Liksom förra året har jag ett sommarjobb som innebär oerhört mycket dötid framför en dator. Jag har inte riktigt samvete att läsa en bok på jobbet, utan har fått se mig om efter nätbaserade sysselsättningar att fylla min tid med. (när man sitter och knappar på ett tangentbord ser det i alla fall ut som om man jobbar.) Och jag har funnit Tour de France.

Jag är i sanning oerhört ointresserad av sport. Men touren har sin tjusning. Runt klockan tolv brukar dagens etapp börja, och målgången blir någonstans runt 17.30. För min del är det perfekt att följa med de första fyra och en halv timmarna, som faktiskt brukar vara ganska så tråkiga, på nätet och sedan komma hem lagom för att se den sista kvarten på Eurosport. Men varför lockar långdistanscykel och Tour de France, när all annan sport är så enormt trist? Jag tror jag har en förklaring:

Det händer ytterst lite. I gårdagens etapp var ställningen i princip densamma i 236 km. ALLT hände på 700 meter. Det betyder förstås att kommentatorerna måste komma på annat att kommentera i ungefär fem timmar, innan det är dags för den rafflande avslutningen. Och de får god hjälp av de helikopterburna kameramännen, som gör djupdykningar i vackra omgviningar, idylliska småstäder och fantastiska slott som cyklisterna susar förbi. Herrarna Vacchi och Adamsson på svenska Eurosport berättar om slottens arkitektur, ursprung och historia. Detta blandat med anekdoter och minnen om de tävlande och om äldre tiders tourer. Le Grand Tour, i direkt tradition från det kungliga ärevarvet, är lika mycket en PR-odyssé genom den franska landsbygden som det är en cykeltävling. Och däri ligger tjusningen. För vilken annan sport kan erbjuda det?

Dessutom är det fascinerande hur djupt rotad cykelsporten är i den franska kulturen. Tänk bara på hur rörd Dominique Bredoteau i Amelie från Montmartre blir när han får återse barndomens gamla tenncyklister. Eller den fantastiska filmen Trion från belleville, med sina abnormt formade cyklister.

Mindre trevligt är att doping är lika djupt rotat i cykelkulturen, som cykel är i den franska. Läs bara det här utdraget ur en intervju med ett par cyklister från 1924:

Do you want to see what we run on? (From his bag he took out a phial) That's cocaine for the eyes, that's chloroform for the gums. That, said Ville, also emptying his musette, is a cream to warm up my knees. And the pills, do you want to see the pills? They each took out three boxes. In short, said Francis, we run dynamite. (saxat ur Bill Sunds uppsats 'Tour de France - några reflektioner')

Bra Tour de France-länkar:

www.letour.com - Tourens officiella hemsida innehåller allt man behöver veta. Dessutom finns Live-tjänsten, som gör att man kan följa med i vad som händer trots att man sitter på jobbet. Hela sidan finns  i en bra engelsk version.

www.proffsklungan.nu - En svensk site om cykelsport som erbjuder nätets kanske bästa bevakning av touren på svenska. Dessutom finns ett bra forum.

Roberto Vacchis blogg - Eurosports extremt kunniga kommentator bloggar om touren.

Roubaix Revisited - Den bästa blogg om Touren  som jag har kunnat hitta. För oss nybörjare länkar Danne, som driver sidan, alla namn, tävlingar och lag till sin cykelsida där dessa förklarars bättre än någon annanstans (på svenska).

Svenska Dagbladet - är den svenska tidning som är bäst på att rapportera om touren. Tävlingens behagligt tillbakalutade kulturella status spädes på extra av det härliga samarbetet med Tasteline: Följ Touren matvägen. Var med i tävlingen också!